Det här är den fjärde tråden. När den tar slut är det exakt ett år sedan vi började snacka, och en stor del av oss är fortfarande kvar!
De första bebisarna börjar strax titta ut medan några andra fortfarande längtar och väntar på att äntligen få plussa, så här är diskussioner om allt däremellan (och lite till!)
Lillajag, du hade UL på måndag va? Jag har på tisdag och det är inte utan att tankar som att lever den och hur sjuk är den kommer lite smygande... Fast jag är säker på att jag känt bebisen flera gånger tvekar jag ändå...
AMS, förra gången tog det bara två timmar från det vi kom in på sjukhuset men hade väl några timmar till hemma som jag fattade vad som var påväg att hända och denna gången får jag helt enkelt lyssna bättre på kroppen och acceptera att värkarna är starten på förlossningen och inte ignorerar dem som förra gången!
FlakeZ, tror att bebisen hinner vända sig igen!
Kallo, varför vill du ha snitt?
Måste bara säga att jag älskar denna tråden!!! Alla är bara så helt underbara och man kan verkligen diskutera allt mellan himmel och jord!
Tack för tummarna som hålls för mig.
Det är mycket som händer här nu. Snart BIM, nytt jobb och idag har vi varit på Ikea och handlat kök! Så snart bryter kaoset löst i köket då allt ska rivas och byggas upp på nytt. Spännande och kul samtidigt som det kommer blir ganska stökigt och besvärligt en tid.
Vecka 17 idag, så ligger två veckor efter dig ungefär!
Majsanna, va kul med renovering även om det blir kaos en stund, blir ju så fint sedan!
Här har det hunnit skrivas en massa redan!! Snart ska Emma hoppa i säng sedan blir det parkering i soffan..
Oj vad det händer saker i tråden!
Kul med resor och ul :).
Disa D, jag har börjat lite men tycker det känns så konstigt, det känns som att man inte har "rätt" att handla bebissaker än. Men jag har fått en del begagnat och kommer nog snart komma igång. Ang ny säsong så kommer man väl behöva lite tjocka kläder och nån overall, tänker att det är bäst att skaffa det nu innan de plockar bort det ur butikerna.
Håller tummarna för alla er med BIM idagarna!!
Tack för allt stöd!! Det är så skönt att kunna klaga av sig bland folk som förstår och inte dömer.
Min man kommer förhoppningsvis kunna komma hem men är han mitt uppe i ett jobb kommer han inte bara kunna släppa allt och sticka men han kommer vara i Sverige iallafall, var vet vi inte än, förhoppningsvis hyfsat nära.
Jag har funderat på att ta med nån annan men har ingen. Jag har haft en hel del problem med att låta kompisar komma nära så jag har inga tjejkompisar som är tillräckligt nära för att vilja ha med på en förlossning. Mamma har jag tyvärr en rätt dålig relation till så hon är inte aktuell. Min bästa kompis är en kille och honom skulle jag absolut kunna ta med mig men det är lite känsligt hemma då maken är lite svartsjuk på att vi är så nära kompisar (tycker att det är jobbigt att könet ska ha nån betydelse men jag kan inte säga att jag inte skulle tyckt det var jobbigt om det var tvärtom) så för att inte påfresta vårt förhållande så kommer jag inte ta med honom.
Så om inte maken hinner/kan komma hem så kommer jag göra det ensam.
Jag höll på att flippa ur på jobbet igår och skickade ett lätt hysteriskt mail till min chef vilket var rätt bra för han förstod äntligen hur stressad jag är så imorgon ska vi sätta oss och gå igenom mina projekt och se om det finns nåt jag kan överlåta på nån stackars kollega. Hoppas att det funkar den här gången.
Om det bara var jobbet så tyngde skulle det nog gå bra men just nu är vi i en svacka, jag och maken, pga att vi knappt hunnit träffas sen i januari, det känns mest som vi pratar med varandra per telefon och ibland delar vi säng nån timme eller ett par. En hel helg tillsammans minns jag inte ens när vi hade sist. Just nu hade jag verkligen behövt hans stöd då hela skaffa-barn-grejen är nåt jag varit tveksam till under hela livet och antagligen aldrig gett mig in på om inte han velat det så mycket. Jag blev ju knappast gravid mot min vilja men jag är fortfarande kluven till killen som sprattlar inne i magen. Jag är helt säker på att jag kommer tycka att det var helt rätt beslut när jag har honom i min famn men nu är det så overkligt och svårt att föreställa sig och jag tror att det hade känts bättre om det inte hade känts som jag fick göra det mer eller mindre ensam.
Mimmi P:
Ger en stor styrkekram.
Förstår att det är jobbigt. Sitter nästan o gråter när jag läser vad du skriver.
Måste vara otroligt jobbigt att behöva gå genom allt själv. Och förstår att det blir ännu jobbigare när du varit tveksam från början.
Då hade det ju varit skönare för dig om han funnits hos dig mer o stöttat o att du inte behöver gå genom allt själv.
Får hoppas att ni snart kommer ur svackan o att ni får mer tid för varandra. Både innan o när bebisen väl kommit.
Stor kram
Idag har jag köpt första bebissakerna.
Köpte ett tre pack med strumpor för nyfödda. SÅÅ söta.
Tänkte slå in ett par o ge sambon på söndag på fars-dag o lägga i en lapp o skriva: håll ut pappa, jag kommer när jag är redo.
Men sen när jag kom hem så fick jag bara en så jobbig känsla i magen. Gör jag för mycket? Är det en bra idé?
Tänk om det går fel? Ska man kanske låta det gå iaf de mest kritiska 12 veckorna?
Vad tycker ni tjejer?
Vet att jag väntar barn o inte missfall.
MimmiP: Vill bara skicka en massa styrkekramar och hoppas att allt verkligen löser sig till det bästa.