Det här är den fjärde tråden. När den tar slut är det exakt ett år sedan vi började snacka, och en stor del av oss är fortfarande kvar!
De första bebisarna börjar strax titta ut medan några andra fortfarande längtar och väntar på att äntligen få plussa, så här är diskussioner om allt däremellan (och lite till!)
MimmiP: Skickar en jättestor kram och hoppas att allting ordnar sig snart och att eran svacka snart är över!
Yoysen: Jo, anledningen till att jag vill ha snitt är att jag har två livmödrar och två livmodertappar. Min BM och gynläkare har båda sagt att det är spec.mödravården som gäller för mig. Fick en remiss till spec.mvc och träffade en läkare där som rent ut sagt dumförklarade mig och han var fruktansvärt arrogant.
Efter att ha gjort en gynundersökning på 10 sekunder så sa han: "Nej du.. du kommer få en normal graviditet och en normal förlossning, hit skall du inte komma mer". På dessa 10 sekunder gjorde han även illa mig så att jag började blöda.
Jag blev fruktansvärt ledsen och grät i en vecka. Till saken hör att jag har gått hos 4 andra gynläkare under åren som sagt att jag kommer få problem att föda normalt.
Jag mår så pass bra att jag orkar inte lägga energi på detta nu, utan tar dagen som den kommer. Har regelbunda besök hos min gynläkare på Mvc som kollar så allt ser bra ut. 
Mimmi P: Vad jobbigt att få såna känslor! Jag har märkt på mig själv som gravid att man funderar väldigt mycket på vad som är rätt och fel, vad man vill och inte vill - kanske är det hormonerna som ställer till allt?
Försök få till en helg som bara är "er" helg ganska så snart för att kunna prata och bara umgås. Kram till dig
Hualigen vilken kväll.
Måste bara få "prata av mig lite".
Sambon har ju vart riktigt slö och utmattad i flera månader nu.
Han har haft konstant ont i magen, orkar knappt vara vaken en hel dag även fast han knappt kan somna på nätterna och ingen sexlust.
Det hela började med hjärtklappningar..
Hur som haver.
Han var på VC och tog ett blodprov, blodet var såklart kolsvart och hans järnvärde var skyhögt. Minns inte riktigt nu va det låg på då detta var i september nångång.
Förra veckan var han dit igen och värdet låg på 165.
Och häromdagen fick han veta att det finns en blodsjukdom i släkten som heter Hemokromatos.
Han har alla symptomen vad gällande den där sjukdomen så nu står han på kö till medicinska på sjukhuset :(
Har suttit och lusläst om sjukdomen och herregud, min karl :(
Om nu det är de han har så kommer han tappas på skit mycket blod.
Ca 500ml i veckan i början.. sen kommer han få äta medicin eftersom att massa ämnen försvinner då blodet tappas som kroppen måste ha.
Och vad jag förstod det så kommer han få äta den medicinen resten av livet =/
Allt bara snurrar just nu.
Jag vill bara att dom ska skynda på det här så man får veta om det är det han har!
Tänk om han börjar må så pass dåligt snart att han blir sängliggandes?
Och så såklart - kommer vi kunna få barn?! Läste nånstans om impotens och grejer. (om det nu har med det att göra)
Usch.. känner mig så kluven.
Vill ju att han ska må bra :(
Ursäkta om inlägget vart skit långt och heelt OT men var bara tvungen att ventilera mig.
Det känns bara som "Detta händer inte oss"
Rauur, usch vad jobbigt!! Hoppas verkligen att ni får hjälp och stöd från sjukhuset så han mår bra igen och ni får veta vad det kommer innebära för er!
Kallo, kan du inte få komma till nån annan läkare? Skönt att du inte oroar dig för det nu men samtidigt förstår jag att du vill veta hur det kommer bli om du fått såna besked tidigare.
Kanelbulle, jag tror nog inte att några småsaker hemma skulle göra sorgen värre om det värsta skulle hända utan gläds åt det på vägen, tror din kille kommer bli jätteglad för presenten.
Tack igen allihopa! Vi är lediga tillsammans i jul så då hoppas jag att vi ska komma på fötter igen.
Kallo, jag tror absolut att det är graviditeten som har pressat fram många tankar och känslor, vet inte om det är hormonerna eller bara omställningen som gör att man funderar mer. Jag trodde bara att jag var stabilare nu än jag var, har gått i terapi i 2,5 år, utan den hade jag aldrig kommit så långt att jag suttit här med magen.
Mimmi P, skickar massa styrkekramar till dig och hoppas ni får en underbar jul ihop!
Kallo, vilka dumma läkare det finns! Stå på dig när det närmar sig om du verkligen inte vill prova förståss. Själv är jag livrädd för nålar/operationer etc så det är bara vanligt som gäller för mig, vet inte vad jag ska göra om de säger att jag måste snittas... Den dagen den sorgen!
Rauur, var det inte något liknande på House igår, de tappade blod för de hade förmycket hormoner ikroppen eller nåt...
Usch va jobbigt och lider med er, men självklart kommer allt att lösa sig till det bästa! Skickar styrkekramar till er också så ni orkar med vårdens berg och dal banor!
Rauur
Jag förstår att det är allvarligt och jag hoppas ni får tid snart på sjukhuset för att få en ordentlig diagnos på hur han mår egentligen. Även om han har fått en diagnos så läst jag på lite snabbt nu att det medför en del andra hälsoproblem förutom just det han sökt för. Världens största kram till dig och honom!
Läste du den här länken?
www.internetmedicin.se/dyn_main.asp
Viktigt nu är att han drar ner på c-vitaminer samt rött kött då c-vitaminer gör att kroppen tar upp järnet och rött kött för att det innehåller järn.
Mimmi P: Vilken jobbig situation du befinner dig i! Tur julen är på inkommande, det kan ju bli en mysigt tid för er. Skulle vilja skriva något klok som kan hjälpa men känner mig rådlös. Men du tom jag som velat ha barn i flera år har nu som gravid fått många märkliga tankar. Vad har jag gett mig in på, och det här känns inte så bra som jag trodde det skulle göra, men det verkar vara många som tänker så. Tror absolut det vänder när våra små liv är här!Hoppas nu din chef hjälper dig, så lite vikt kan lyftas från dina axlar, det är du väl värd.
Kallo:Ja knäppa läkare finns det tyvärr gott om! Tycker du ska får prata med någon annan vettig! Själv skulle jag inte ha något emot snitt, är så rädd för smärta och känner redan nu ångest inför förlossningen. Mina närmsta vänner har haft supertuffa förlossningar så det känns inte så lockande..
Rauur: usch ja jag vet hur det är att gå och vänta i ovisshet på sådana besked...lätt att säga men om det skulle vara så, så vet de iaf hur de ska hjälpa honom och det är väl ingen farlig sjukdom så sett? Menar absolut inte att förringa det, det är aldrig roligt när sådant händer. Lycka till iaf, vi får hoppas på det bästa.
Kram på er alla!!
Rauur: Beklagar verkligen det ni nu måste gå igenom och hoppas att ni snart får besked om vad det är som spökar. Att behöva äta medicin resten av livet kan tyckas jobbigt, men det är i sammanhanget ett litet pris att betala om han tack vare det kan få behålla hälsan och må bra. Förstår att det blir mycket tankar ang barn och framtid, kanske kan din man fråga läkaren som han träffar?
Tack för alla svaren och kramar.
Yoysen: Ah vi tittade också på house och vi hajade till när dom nämnde hemokromatos!
Men nu var det ju inte det barnen hade, det var väl nå hormoner i nån salva som farsan använde om jag minns rätt? :)
Lighfish: Ah det handlar ju om bl.a lever och hjärta också.. riktigt jobbigt.
Han har redan dragit ner på c-vitaminen och han har slutat dricka. (vilket han har vart väldigt flitigt med i sina år..mkt festande och tagit nån öl på kvällarna)
Jo jag har läst länken redan, men tack ändå :)
Disa D: Näe alltså, får man sin behandling så klarar man ju sig.
Men det läskigaste är ju det är med allt köande i vården, han har ju gått i flera månader och mått dåligt och han blir bara sämre och sämre.
Som tur är har han ju ringt och skyndat på dom. Men få se hur många veckor det tar..
Flakez: Ja gud ja, huvudsaken är ju att han mår bättre!
Jo jag ska fråga honom om han kan ta med det när han ska dit.
Nu har mensen slutat också, får se om karln orkar denna månad.
Annars får vi lägga det lite på is tills han mår bättre.
Vi får ta och diskutera lite om det.
Raur: Håller tummarna att det går fort att få en tid på medicin och kan få någon diagnos och behandling. Förstår att det känns obehagligt.