När min son var yngre hade han väldigt svårt att ta konflikter med kompisar o då blev det oftast slag i huvudet eller liknande. Sen var det som att han bara log när man försökte säga till.
Vi hade super jobbigt runt fyra fem års åldern då vi umgicks ett helt gäng som bodde grannar, A blev som svarta fåret. Jag kunde inte lämna honom en sekund får då hände något med något annat barn o oftast var det för att han inte förstod lekarna eller kunde avläsa de sociala koderna.
Började bli bättre upp i förskole klass men hände då också.
I ettan avtog allt det utåtriktade.
Nu drar han sig för att slåss, väldigt inlärd med att det är fel att slå kompisar.
Det hemska verbala har inte börjat förren nu... tex kan man höra väldigt härliga ord om något går snett eller att lillasyster (oftast mellersta) får heta snorunge eller något annat trevligt om hon råkar smyga in på rummet när det inte passar honom. Tillhör väl även åldern.
Min sons största problem är det sociala. Svårt för lekkoder o svårt ta kontakt med andra barn han inte känner. Vänner till oss vars barn han känt hela livet flyter det på med men de känner varandra utan o innan.
Behöver förbereda A men han kan även ta att det inte blev som planerat.
Vi behöver inte anpassa oss efter honom mer än att vi förbereder för det vi ska göra o blir det inte så får vi förklara ordentligt varför.
Bra tips... hum...
Undrar om ni kör med bilder som visar vad som ska ske härnäst?
Det har A haft i skolan.
Vårdbidrag har vi inte men vi ska söka nu o är lite nyfiken själv på hur mycket man får.
