cissi
Min son hade några få vänner i början av skolan men under åren har det blivit färre o färre, han hänger inte riktigt med på allt o har inte samma intresse för sport o tex leka medeltid som de tydligen gör mycket nu. Han förstår inte vad det ska vara bra för har han sagt till mig.
Skolan haft svårt att förstå sen förskoleklass, de säger de försökt o försökt men att han inte är intresserad av att tex spela spel med lärarna eller andra förslag som inte har passat.
han hade det väldigt jobbigt sista månaderna på fritids innan sommaren. Kändes som ren förvaring o jag fick höra från fritids att jag skulle försöka hämta honom så fort jag kunde för han hade det inte bra (kul o höra???). En vecka innan sommarlovet kom det fram att två killar i klassen retats en längre tid typ sen förskoleklassen till o från. Min son inte kunnnat tala om det innan eftersom han har svårt att förklara saker. Var inte kul att få veta det efter alla år o man undrade ju vad skolan haft för sig som inte märkte något?? Trots vi hade många långa samtal med skolan om kompisar o att vi hade våra misstankar om att det pågick något.... Nä men det var ju bara så pojkar var sa en lärare, de är lite buffiga o ska testa varandra???? Vilken respons man fick.
Nu är det lite bättre men han är mest själv.
Som sagt det sociala är jobbigt för honom.
Han funkar utmärkt med kompisar som vi haft sen flera år tex våra vänners barn som känt varandra sen de föddes. Sen har han en kompis på gården som också funkar utmärkt men är nog för de är så olika...
Min son också expert på att dölja känslor, inte säkert de kommer hemma heller
kan komma låååångt efter i sånt fall.
Som trots han blev retad i skolan sa han alltid allt är bra, tills en dag när det rann över o han bara grät, tog lång stund få fram allt.
De i skolan lyssnar alltid på psykologer bättre
, hoppas det blir ett bra möte för er.
