• Angelica 3 barn

    10 år och Asperger

    Just fått diagnosen asperger på min son.
    Är nyfiken på om det finns fler föräldrar med barn i samma ålder som har asperger o hur vardagen funkar för era barn.
    Går era barn i vanlig skola?
    hur funkar det sociala?
    Min son går i vanlig skola, funkar ganska bra men svårt hänga med i stora grupper.
    Har ingen vidare kontakt med någon i klassen eftersom de flesta är sportkillar o min son är inte intesserad. Har alltså blivit att han är ganska ensam i skolan.
    Passar inte leken väljer han att vara själv.
    Skulle gärna vilja höra hur andra har det med liknade situation.

  • Svar på tråden 10 år och Asperger
  • jennyfh77
    Svar på #138
    Den där Helene: Visst är det bra konstigt att föräldrar förbjuder sina barn att leka med våra barn?
    Jag har hört många rykten hur dålig man är som mamma men sen när man berättar att han faktiskt har ett funktionshinder då blir det andra ord.
    Jag tycker personligen att det är fel på vårat samhälle där man pekar ut små oskyldiga livliga barn och påstår att det är vi föräldrars fel att de är livliga och bråkiga. MERA KUNSKAP TILL FOLKET..
    Kram
  • Angelica 3 barn

    svar på #138


    Har också varit med om att när kompisar varit med hem från skolan har Adam kanske ledsnat efter ett tag o när man tittat in i rummet sitter han o läser en bok o kompisen leker själv med något annat. Eller så har Adam varit ivrig på o visa något på datorn o kompisen ledsnat men inte Adam.
    Vi bodde grannar med ett par förut som hade en son i adams ålder ( adam var då fem), den mamman var som en hök på Adam o ville verkligen skydda sin lilla son från A. En dag när jag råkade stå o prata med en annan mamma o var inte exakt ett steg bakom Adam hann han med o dunka grannpojken på hjälmen, mamman blev helt skogs tokig o skrek ADAM; VAD GÖR DU?? DU FÅR INTE SLÅ"KALLE", o alla som var ute på gården blev helt tysta (adam tog inte åt sig, inget som bet just då). Visst får man säga åt min son om han gör något galet men det var helt hysteriskt vad hon skrek, som att hon bara väntade på ett tillfälle att få skälla lite. Jag sa inget men tog Adam o gick in. Sen undvek jag henne o sonen så länge vi bodde kvar. Det som gjorde ont var att jag nästan kände hennes hat mot A. 
  • Angelica 3 barn

    Helen


    Hur har din son det med vänner nu i tonåren?
  • Tina och Fredrik

    Har tyvärr också varit med om grannar som inte vill att Elinora ska umgås med deras barn och det värsta är att hennes 4 åring är kompis med min kille så han får vara hemma hos dom men inte Ellis. Och det känns konstigt för jag har berättat om hur hon är och hur hon funkar men ändå så blir det alltid " det räcker om din bror är här" så jag har sagt det till David, ( min son) att dom får leka ute. Svårt att veta hur man ska göra och inte göra tycker jag.
    Alla andra grannar tar det som tur jättebra, och tar henne för den hon är.
    På onsdag ska vi få diagnos, har bara hållt på i över 3 år!!!!
    Har hon inte AS så får jag sluta skriva här ha ha.

  • ida 07

    Hej min son är 6 år drygt och går i sexårs. Han har asperger och adhd. Han har inga egna kompisar. Många av klasskompisarna är rädda för honom, då han fått många utbrott i skolan och även slagit dem. Enligt fröknarna har han väldigt goa klasskompisar som trots allt visar stor förståelse för sonen och som inte ger tillbaka.

    Han lever i bättre och sämre perioder, just nu håller han på att gå in i en bättre. Han har mycket färre utbrott och slåss inte alls lika mycket. Han är väldigt social på sitt sätt men har svårt för de sociala koderna.

    Just nu känns det som han faktiskt skulle kunna leka med sina klasskompisar, men jag vågar inte ringa och fråga någon, är så rädd för sonens skull att de inte ska vilja. dessutom ska han förmodligen byta över till en resursskola till hösten.

    Någon som känner igen sej? Hur har ni det? Hur löser ni kamratrelationer?

    Som tur är är sonens storebror väldigt social och har många kompisar som sonen får hänga på här hemma ibland. Vi har även en hel del vänner som vi umgås med som har barn i liknande åldrar.

    Men det hade varit så roligt om sonen kunde ha någon egen kompis!

    Hur gör ni andra?

  • fam kaos
    Kotten3 skrev 2009-01-13 12:54:58 följande:
    Jag har en dotter på snart 9år med asperger. Hon fick diagnos när hon var 4år. Nu går hon i vanlig skola men har assistent. Hon trivs i skolan och deltar bra på lektioner. Hon tycker inte så mycket om idrott, framförallt inte lagsporter. Men när det är sådant brukar hennes assistent stötta henne mycket bra. Hon har två "kompisar" på skolan men leker ytterligt sällan med dem utaför skoltid. Hon vill inte. Och som du skriver så väljer hon att vara själv när leken inte passar. Jag kan säga att skolan inte hade fukat utan assistent. Hon har stora behov av rutiner och när en dag skall bli annorlunda (tex friluftsdag) så skulle hon vägra att delta om hon inte får hjälp. Hon går inte på fritids då hon inte har hjälp under den tiden. Och så är hon ofta mycket trött och orkar inte långa dagar, om hon tvingas till längre dagar blir hon ofta överaktiv.Jag är inte säker på att hon kommer att fortsätta på vanlig skola, mycket hänger på om hon får behålla sin assistent. Tyvärr är det ofta så att barnen funger hyfsat bra i skolan men blir "jobbiga" hemma, därför möts man ofta av oförståelse från skolan.
    Nu hör jag inte hemma i tråden eftersom min kille fått sin diagnos nu och bara är 3,5 men måste ändå kommentera din sista mening, precis så är det för oss. Han fungerar som en pärla på dagis och de kan inte riktigt förstå att han är ganska mycket mer krävande hemma.
  • Angelica 3 barn

    fam kaos


    Du är välkommen till tråden gör inget att han bara är 3,5. Tänk va med tips du kan få här.
    Vad skönt för er att få diagnos så pass tidigt.
  • fam kaos

    Angelica 3 barn skrev 2009-03-13 18:45:00 följande:


    fam kaos

    Du är välkommen till tråden gör inget att han bara är 3,5. Tänk va med tips du kan få här.
    Vad skönt för er att få diagnos så pass tidigt.
    Jo lita på att jag kommer kika i tråden ofta. Det är jätteskönt, det känns som vi kan hjälpa honom direkt från start då. Hur kommer det sig att det dröjde så länge för er?
  • ääni
    aspie skrev 2009-03-11 17:26:40 följande:
    Har t.o.m. fått höra "hur kan du önska någon så illa?" när jag står för att jag önskar mig ett AS barn.
    Ursäkta om jag är off topic nu men jag tycker att det här är ett ganska intressant påstående. Får jag fråga varför du önskar dig det?
  • fam kaos
    ääni skrev 2009-03-13 18:53:19 följande:
    Ursäkta om jag är off topic nu men jag tycker att det här är ett ganska intressant påstående. Får jag fråga varför du önskar dig det?
    Det undrar jag med, varför ÖNSKAR man sitt barn det? Vet man då över huvud taget vad aspergers handlar om? Vad har man för tankar då? Herregud, låter smått sjukt i mina öron.
  • Angelica 3 barn

    Ida


    Vi har också vänner med barn i samma ålder o dom har känt varandra hela livet så det funkar bra. Han leker även med en grann pojke som är exakt motsatsen till Adam, full fart o pratar o syns, kanske därför de funkar tillsammans.
    Annars har vi kämpat med klasskompisar. Gjort tappra försök, ibland har det funkat längre perioder med några av killarna, andra kanske han bara lekte med en gång hemma sen inget mer.
    Från 6 års till tvåan hade han en i klassen som han umgicks med då o då men nu inget alls.
    Sen finns en kille i klassen som han brukar vara med i skolan o han varit här några ggr  men föräldrarna verkar inte så super intresserade av kontakten.
    Jag försökt flera år få honom ta kontakt med de andra barnen på gården men inte velat. Inte förrän hans grann kompis som flyttade in för ett år sen kom o var väldigt framåt o rak, då sken han upp o ville leka. Vi bott här i tre år så det tog sin lilla tid att hitta en vän
    Blev så varm i härtat när grann pojken kom en dag med en lapp till Adam som det stog : du är snäll.. Men Adam själv anmärkte direkt på att han hade stavat fel, kanske lite typiskt dessa barn .
  • Angelica 3 barn

    fam kaos


    Vi började misstänka tidigt, vid fyra drogs hab in o det gjorts massa tester hit o dit men de hade inget fack att stoppa honom i. Nytt test vid sex år, sen nu men det var lång kö, vi fick vänta ett år .
    Men när vi väl fick tid gick allt fort, hade diagnosen inom en månad.
    Superskönt.
  • ääni

    fam kaos skrev 2009-03-13 18:48:36 följande:


    Angelica 3 barn skrev 2009-03-13 18:45:00 följande: Jo lita på att jag kommer kika i tråden ofta. Det är jätteskönt, det känns som vi kan hjälpa honom direkt från start då. Hur kommer det sig att det dröjde så länge för er?
    Vilken typ av stöd får ni? Jag har inget barn med Asperger själv men jag var på en föreläsning för ett tag sedan och fick då veta att det är ganska många (minns inte procenten exakt men tror det rörde sig om ca 15 %) som inte uppfyller kriterierna för Asperger när de är vuxna, trots att de gjorde det när de var barn. Finns ju god träning som hjälper.

    fam kaos skrev 2009-03-13 18:55:40 följande:
    Det undrar jag med, varför ÖNSKAR man sitt barn det? Vet man då över huvud taget vad aspergers handlar om? Vad har man för tankar då? Herregud, låter smått sjukt i mina öron.
    Jag menar inte att klandra aspie på något sätt. Frågar av ren nyfikenhet.
Svar på tråden 10 år och Asperger