10 år och Asperger

Hej!
Råkade å den här tråden.
Själv har jag en dotter på snart 6 år som kommer att få diagnos den 18, äntligen!!
Har hållt på med "förutredning" i snart 2 år och har gått hos en psykolog sen hon var ca 3 år.
Sen i nov-08 så gick det jättefort helt plötsligt och nu är det färdigt.
Men dom verkar säkra på att det är AS.

Det här med att somna är en pärs här hemma varje kväll. Dom mindre somnar direkt och Elinora ligger och tjatar och frågar i minst 1,5 timme varje kväll.
Igår var hon helt förstört för att hon inte hade något blod kvar!!
Hon har sina ideér om man säger så.

Min brukar ligga och prata dör sig själv, sjunga eller rabbla någon rolig reklam han lärt sig. Fast han somnar oftast ganska fort så jag har tur.

FÖR, inte dör...

Sömnen är illa illa här! Han har otroligt svårt att koppla av och att somna in. Ibland ligger han och vrider och vänder på sig fram till fyra på mornarna, det är ett riktigt jobbigt moment här hemma. Han fick under en period lergigan som är lugnande innan sänggående men det hjälpte inte heller. Sen fick han propavan tror jag det hette och det fungerade men jag VÅGAR ej ge honom det för vad skall han då kunna äta om det behövs i framtiden?

Jenny

Min kusin är de.. 12år.. Ganska krävande ibland.. Han har ingen spec kompis i klassen.. Han går på mediciner för att humöret skall få balans.. Tackar gudarna för de han har blivit mycket bättre efter de.. Innan kunde han blixtra till utan anledning.. Just nu tar han travlicens och går utmärkt =)..

Tack Angelica!
När det här började för 3,4 år sen så kände jag mig väldigt ensam faktiskt, hade aldrig hört talas om det.
Det vi har svårast för är hur man ska tillrättvisa henne när hon har gjort något fel. Hon kan verkligen vara våldsam och riktigt elak och när man säger åt henne så går det in i ena örat och ut i andra direkt!
Ikväll när hon hade lagt sig så började utfrågningen diretkt! hon har 1000000 frågor innan hon somnar och hon sa" mamma jag vill döda mig" och jag sa att så där ska man inte säga. När man hör sånt så blir man helt kall. Hon pratar väldigt mycke om döden och det har kanske med åldern att göra men det lät så hemskt.
Var bara tvungen att skriva av mig.

Min dotter var också mycket intresserad av döden kring 6år, även hon har sagt liknande saker som din (Tina Fredrik). En gång sa hon till hennes syster då 4 att systern skulle dö, gissa att systern varc otröstlig lång efter det. AS dottern sa "ja men hon ska ju det, det ska ju alla" helt obekymrad över lillasysterns känslor kring detta. Ett annat typexempel var när en av våra katter dog, jag grät och hon undrade varför, jag sa att katten är ju död. Ja, jag vet sa hon, men varför gråter du? Man blir lite obehaglig till mods när man hör sådant. Och jag kan säga att det verkar som att det blir bättre med åldern. Nu när hon är 8(snart 9) så verkar det som om hon förstår att andra kan känna sorg när något sådant händer och då kommer hon och kramar.
Tänkte berätta en härlig grej... Igår var vi och fikade och det var rätt mycket folk där. Hon ville gå på toa men ville inte gå själv(hon är rädd för att bli inlåst man måste stå med handen i dörren så att hon kan se den). Men vid detta tillfälle kunde jag inte följa med och lillesyrran ville inte följa med henne. Först blev hon lite fundersam men hon gick själv (för första gången). När hon kommer tillbaka sitter hon bara och tittar på sin smörgås, så jag undrar vad som är fel. Då säger hon att hon inte kan äta för att hon darrar för mycket ännu, hon måste lunga ner sig först. Hon strålade som en sol över att hon gjort något som förut var helt omöjligt och som hon då bröt ihop över. Stolt mamma!!!!!

Angelica!

Jo han är oftast trött och IRRITERAD på morgonen och oftast är det hans mellersta syster som får ta dem smällarna :(

För oss så skulle det inte spela någon roll om man la honom tidigare än 21,30 på kvällen för han somnar inte ändå.

Vart bor ni alla? Denna diagnos är ju så NY för oss och jag tycker att det verkar svårt att hitta stöd här hos oss. Allt som man har rätt till verkar bara finnas i storstäderna.
Kram allihoppa

Angående tankar om döden..

Jag tror att de flesta barn har sånna tankar vid en speciell ålder. Inte bara våra otroligt fina och speciella barn :):)

Just döden är en process genom deras liv fast med mina erfarenheter så kan just min som med AS ibland skrika jag ska ta livet av mig osv men just funderingarna kring döden om vad som händer osv när man dör är vanligt bland alla barn.

Men jag tycker dock att det är skrämmande när ens lilla barn bara skriker att han vill skada sig själv så han dör för att detta liv är piss. Sånt tar så otroligt mycket på en mamma och pappa.

Kram allihoppa