Vi som väntar junibebisar del 2!

Haha exakt så är det för mig, jag börjar se botten på naveln för första gången i mitt liv Jo verkligen det är fascinerande, jag har ju inte förrän nu börjat se fler förändringar, t. ex. hormonrand som sträcker sig långt ovanför naveln, det är oxå ett nytt fenomen.

Jag blir så arg när jag läser det ni skrivit om dessa kvinnor som beter sig på det sättet. Så himla egoitiskt, det är ju starckars barnen som far illa

Jo, det är nog inte så lätt att vara den här pojken. Ett barn är ju i sådan beroendeställning till sina föräldrar så det blir ju ganska svårt när han ska försöka vara lojal mot båda. Min mans föräldrar är skilda också, och han har berättat att det var först när han var uppåt 20 år som han kunde säga ifrån till sin mamma att han inte hade lust att lyssna längre när hon snackade skit om hans pappa. Fast det bästa är väl egentligen att försöka låte bli att gå runt och tänka på det, man blir bara mer irriterad. Men det är ju också skönt att ha någon sådan att tycka illa om, man känner ju sig själv desto mer förträfflig...

Min sambo har själv föräldrars om skilde sig när han var liten. Och han har varit i jobbiga konflikter med sin pappas nya som vägrade acceptera att han gick till sin mamma för råd och hjälp istället för henne.
Så det har varit mycket tjaffs och bråk där i början.
Så han vet vad det innebär och han har varit helt underbar mot min son ända från början. Behandlar honom som sin egen
Så han är väldigt på det klara med att han har en relation med min sambo och en helt annan med sin pappa. väldigt förstående Det är skönt.

Ja alla dessa problem man haft när man växt upp,.. jag har då inte haft de så lätt heller, känns som att jagbiland är den enda i min familj som försöker blicka framåt och leta positiva saker för att orka med vardagen! livet är så orättvist emellanåt, men man måste glädjas ¨t det man har, och försöka lösa problem. men det är inte alltid så enkelt som man vill..>.<

Jo det där med hur tidigt man känner barnet och rörelserna är väldigt individuellt. Jag började känna rätt tydliga rörelser (inte bara fisk) redan v18 och i v22 kunde både jag och sambon se hur magen rör sig. Mycket bättre än de flesta tvprogram på kvällen men det gör det även svårt att sova på natten eftersom det finns mer spännande saker att göra än att sova.

Min fd avlånga streck-navel är numera också rund och har en synlig botten. Skumt ju.

Läser om era barn-föräldrar-ex-historier och blir ledsen av tanken. Så svårt att veta hur människor ska bete sig efter en ev separation osv. I bland kan man fundera på hur man själv skulle kunna bli om man tex blev djupt sårad etc. Förhoppningsvis fortfarande en god mor till sina barn och med en vettig relation till den andra föräldern. Om inte annat så för barnens skull.

Ska inhandla linfrön förresten. Tack för tipset!

Idag tror jag att någon försöker sparka sönder min mage inifrån, tror ni det går? haha, en riktig vilde har jag i magen!  vaknade idag och var extremt extremt röksugen... konstigt jag har inte rökt på jättelänge...

ja, är själv skilsmässobarn, det kan varken vara lätt att bli sårad djupt och separera eller för barnen som ibland känner att de måste "välja" mellan föräldrar och deras åsikter mot varandra. Att  hämnas genom barnen är tyvärr rätt vanligt tror jag, man kan bara hoppas dessa föräldrar kommer till insikt och skiljer på sina personliga åsikter och barnets välbefinnande. Alla separerade föräldrar borde bli inbjudna till någon form av samvårdnadssamtal där det fokuseras på barnens behov. Någon utomstående vuxen som vägleder och säger på skarpen att barn kan fara illa eller må mycket dåligt av konflikten mellan föräldrar, för barn är de sista man ska söka förståelse och medhåll ifrån. 

är det någon mer än jag som har ont i magen ibland?
speciellt i nedredelen, ibland på någon sida. inte alls som den molande mensvärken utan mer ilande o huggande. är det växtvärk tror ni. Och kan ni känna er väldigt "trötta" i magen?

Jag kan också känna att magen gör ont ibland. Speciellt nedre delen av magen. Vet inte om det är att huden, muskler och allt där till som sträcks ut. Inte skönt alls. Och jupp, jag sa så sent som i går kväll till sambon att jag var "trött" i magen. En lyftkran skulle liksom vara skönt för avlastning

Jag kan verkligen inte förstå varför man vill hämnas den andra föräldern genom sitt/sina barn. Barnen har verkligen inget som helst att göra med hur man kommer överrens som vuxna eller inte. För dom är man fortfarande deras mamma och pappa och inget annat.
Varken jag eller mitt ex har aldrig någonsin sagt något dåligt om den andra inför vår son. Och skulle aldrig falla oss in. Ändra från början efter separationen så träffades vi alla tre en gång i veckan och åt tillsammans. För att vår son skulle känna att allt är okej. Det ska sägas att mitt ex hatade mig då eftersom det var jag som ville separera. Men han bet ihop för vår sons skull.
När mitt ex träffade en ny uppmuntrade jag vår son att prata om henne och tyckte det var jättebra att han tyckte om henne mm.

Men tyvärr har jag förstått att det inte fungerar såhär för alla.... Men det spelar ingen roll hur mycket man hatar eller hur sårad man är. Man får aldrig utnyttja sina barn på det sättet. Det är barnen som får ta den hårdaste smällen av en separation ändå som det är. Man måste kunna agera vuxen och se längre än så.

Så tycker jag iallafall.