Vi som väntar junibebisar del 2!

Absolut är det så, det viktigaste är att barnet blir mätt och att mamma och barn mår bra.
Jag känner att jag vill ge det en chans denna gången också, men jag tänker inte gråta blod om det inte funkar nu heller.

Så känner jag också! Sen kanske jag inte kommer att vara lika snabb med att sluta amma helt denna gånen heller! Med sonen var det mer antingen eller men den här gången hoppas jag på att kunna variera om jag har väldigt ont eller så..

Jag tänkte som så att all mjölk de kan få är bonus, i det läget jag var i
Testa o se, ge inte upp om det inte funkar klockrent på en gång, be om hjälp, men slit inte ut dig. Det är mina tips!

[citat]
Tråkigt tycker jag att amningshysterin leder till att många mammor som av olika anledningar inte kan amma så länge eller amma alls blir ledsna o kanske t.o.m. deprimerade. Man är ju väldigt känslig när man just fött barn och behöver stöd och peppning, inte några moralpredikningar över amning.
[/citat]

Ja! jag vill såklart gärna amma, men enligt vissa vänta-barn-böcker och äldre vet-allt-om-barn-kvinnor så är det nästan skammligt att inte kunna amma sitt barn så visst kan man redan känna en viss press.. och sen tror jag inte måna är så förberededa på såriga bröstvårtor, stockning, infektioner, smärta osv heller..

det skulle vart en citat ruta från lakehill mellan de fina [citat] [/citat], men jag slarva visst bort den..

Bebek,
Jodå, man har ju fått höra en massa dumma kommentarer om att man inte ammar.
Många lider ju i det tysta ockå för att de "SKA" ju kunna amma.
Det är en hetsig diskussion och stämplas som bra/dålig förälder ofta kopplat till amning.
Jag hoppas att vi alla stöttar varandra när vi kommer dit, fler pekpinnar än vad som redan finns behövs knappast.

Jag fick till och med ett påhopp från läkaren på BVC när jag slutat amma efter 5 veckor för det är jätte viktigt att barnet får bröst mjölk! Då var jag nära tårar! Bytte läkare snabbt efter det!

Ja, jag har också hört dumma kommentarer från vårdpersonal.
Min stora tös kräktes upp mitt blod tillslut så sårig var jag - det var fruktansvärt.

Idag på jobbet va jag på toa och där kändes de som de rann till nåt slemmig och fick för mi att de va fostervatten. Så min kollega tyckte jag skulle åka till sjukhuset o kolla mig, och eftersom vi e i Tyskland (jobbar på båt) för tillfället oc jag vet hur outstanding och snabb vården är här, satte jag mig i en taxi och väl där fick jag hjälp inom en halvtimma. Så där gjorde de ul samt vul och tog prov med en sticka för att se om det fanns spår av fostervatten. Guuud så lättad jag blev när jag såg bebisen med ett stort bultande hjärta!!!! Allt såg helt perfekt ut. Fy sjutton va nervös jag va. Och inte ett spår av fostervatten va de, så nu känner jag mig så lättad kan jag säga. Längtar till ul nu den 22 så jag förhoppningsvis får se bebisen lite bättre. För nu gick allt så snabbt så man såg typ att det va ett huvve och armar o ben

Ja det tycker jag absolut att vi ska göra! Jag skulle nog kanske känna mig besviken om det inte fungera för mig, det verkar som en fin känsla att lyckas med amningen. Men jag skulle absolut aldrig stämpla mig själv eller någon annan som en sämre mamma som inte lyckades och hoppas ingen annan gör det heller!

För som sagt, väntar vårat första barn, och jag tycker redan det är press och överösande med broschyrer om att man ska amma och MÅSTE lyckas... känns lite stressande, skönt att ni här känns mer realistiska och jordnära:D