Även jag har en hel del flummiga känslor och tankar som är svåra att sätta fingret på och förklara. Men jag skulle aldrig av dem dra slutsatsen att universum är skapat av en gud istället för på naturlig väg, förmodligen därför att jag har läst psykologi och vet hur hjärnan fungerar.
Jag tror mest att våra hjärnor är mer komplicerade än vad vi själva klarar av att förstå, men det betyder inte att det finns övernaturliga grejjor med i spelet, jag tror mer att allt är helt naturligt, att alla våra upplevlelser är framkallade av en mängd kemiska grejjer i hjärnan, trots att det låter himla trist.
Jag känner istället en stor vördnad för naturen och hela den otroliga kraft som finns. Det är som om att hela naturen liksom brummar och surrar av liv och små atomer och jag och du är en del av detta otroliga. Och att en dag är vi borta precis som allt annat biologiskt på den här planeten. Att vi inte är något särksilt, att vi bara är en pytteliten del av allt. *flum, flum*
Airlee skrev 2009-02-02 17:22:24 följande:
Tussiluskan skrev 2009-02-02 17:09:48 följande:
Samma frågor som jag ställer mig själv hela tiden. Nej men, det är otroligt svårt att sätta ord på. Jag pratar sällan om det för det är så personligt och färgat av mina egna upplevelser. Men jag kallar den kraften "Gud" för jag känner att det passar bäst, trots att jag inte betraktar den som en person (och definitivt inte som en gubbe med skägg, i den mån min Gud har ett kön så har den kvinnlig prägel). För mig visar den sig i allt det vackra som är skapat och allt vackert som vi, som är skapade, i vår tur själva skapar. Poesi, konst, musik, sådant som berör vårt innersta och lyfter oss till en högre själslig nivå. Och den fantastiska kraften i våra känslor som ibland är så stark att den liksom går utanför oss själva, både kärlek och hat, lycka och sorg. Det är gudomligt för mig. Det är egentligen mer en åskådning, ett sätt att se världen, än en tro. Vad syftet är vet jag inte och jag tror inte att det är meningen att jag ska veta det heller. Men ibland hoppas jag att syftet är nuet, varje ögonblick. Att det någonstans i världen i den här sekunden händer eller skapas någonting så underbart att det väger upp för och rättfärdigar vår existens med allt lidande den kan innebära. Det var den korta versionen.
Jag kan bli lite ivrig ibland...
