Hjärtebarn

Trolletmilla skrev 2009-02-12 11:16:18 följande:

Tifastar skrev 2009-02-12 12:27:51 följande:

Min första låda jag beställde tog lite längre tid. Den andra jag beställde kom däremot på två dagar!
Verkar vara väldigt varierande det där...

Jag har ju glömt att skriva att Harry vägde 5,8kg nu när vi var i Lund. Han har ju inte vägts på en månad och jag blev förvånad! Han har gått upp 8hg!! Sammanlagt ett kilo sen sonden sattes. Vad skönt!! Det är ju inte konstigt att han är så pigg!!
Han får ju mat!!

Hej!!

jag undrar en grej..

jag har varit med i en annan mammatråd/grupp vi har träffats mycket på rikitigt. när ja bodde i Skövde.
men ja känner mig inte att ja passar in där, alla där är så perfekta har ju inga sjuka barn eller vet vad ett sjukhus knappt är, jo mer än de det födde sina barn såklart.
ja försöker få ihop träffar o så, men så fort ja skriver så är det ingen som kan ses, känner mig utanför, för så fort de andra mammorna skriver att man ska ses så kommer dom som myror till träffen eller ja vad de nu är.

Ja kunde ju inte vara med i öppnaförskolan mm när F var liten eftersom han va såå infektionkänslig. och detta var en mellan grej o roligt för både mig o F.
men när man känner sig så utanför endå är de inget kul. hmhm..

Men nu är F 2½år snart och är mycket friskare o piggare framför allt. han orkar mycket mera o längre stunder.
så nu ska vi fakiskt börja med öppnaförskolan här i Trollhättan.
börja träffa mer o mer barn, han ska väl börja förskola efter sommaren som de ser ut nu. då först får han börja lite enligt hans läkare.

Har ni känt er utanför så just för att ni har sjukabarn från o tillbaks?

Hjärteprinsen 2006: Vi har känt oss (och varit) väldigt isolerade under vissa perioder, mest pga infektionskänslighet.

Hjärteprinsen 2006: Visst har man känt sej utanför bland andra föräldrar o barn.

Jag känner så här att jag inte har något gemensamt med dom o deras barn. Dom pratar om att min STACKARS bebbe hade feber i helgen, 39 grader o det var sååå jobbigt!

Man ligger lixom inte på samma vågläng över vad som är jobbigt och inte. Jag retar bara upp mej på deras små problem men säger aldrig något =P

Samtidigt så vet ju inte andra hur det är att ha ett svårt sjuktbarn så man kan ju inte begära att dom ska tänka som oss här inne...

Jag känner också att mitt sociala liv förfaller. Först i sommar när jag var beordrad vila p ga blödningar och sen efter förlossningen därför att Harry inte ska bli smittad av någon. Innan vi fick op-beskedet bjöd jag hem vänner med barn ibland så jag skulle få träffa någon men nu vågar jag inte det sen en månad tillbaka. Känns riktigt trist... Däremot känner jag det inte som om någon "fryser" ut mig för att jag fått ett sjukt barn. Det kan vara någon enstaka som brujade höra av sig innan men som inte gör det längre men det kan ju bero på annat också. Vi gick ju på Öppna gruppen ett par gånger innan vi visste att Harry var sjuk och jag saknar det mycket. Även om jag inte direkt kände någon där så var där en gemenskap som var trevlig.