Usch, ikväll är ingen rolig kväll, eller var fram till killen kom tillbaka från disco
störtar in ilsken och med tårar rakt in i sovrummet. Vad nu, vad har hänt står man frågande.
Hela discot hade bara varit skit enligt honom, han hade blivit knuffad ur limboledet, inte fått vara med på dragkampen och när de andra fick tröstpris på danstävlingen så blev han utan.. enligt honom. Försöker lugna och prata med honom och när han är någilunda lugn så ringer jag mamman som hade festen. Enligt henne hade det mer varit han som varit den som varit elak, arg och ledsen mest hela tiden och inte lyssnat på något som han blev tillsagd. Vad gällde godis tröstpriset så hade han visst fått, men den som vann fick 8 kolor och tröstpriset var bara 2 kolor (missuppfattning från killens sida alltså), limbon hade han blivit jättearg när de sa att han var ute för att han nuddat ribban, vilket han inte alls tyckt att han hade gjort och dragkampen hade han varit med på första men på andra hade de redan hunnit starta när han kom och då fick han stå över.
Ja, man vet ju inte vad man ska tro.. jag vet ju hur killen min kan vara, men samtidigt så känns det som att något måste där ha varit för han blir inte så uppjagat ledsen om han inte känner sig utanför och tyvärr kommer då dessa retsticksfasoner fram som ett försök att få de andra att se honom så jag tror mer på mammans verision än honom i denna fråga, men inte alls roligt när han kommer hem och är ledsen och mest besviken blir man ju över att varken mamman eller hennes stora dotter kunnat gå de 50m som var hem hit och hämtat mig, jag hade kunnat lugna ner honom, förstärkt upp där nere då de bara var 2st på 16 ungar eller om det ville sig illa nog tagit med mig killen hem. Är ju bättre det än att alla blir irriterade på honom och det blir en dålig stämmning. Men vad hon berättade så kändes det verkligen som att gå 3år bak i tiden, då hade han detta beteende mer, men alla kan ha en dålig dag också, var väldigt trött på dagen så det kan ju bidra till att det blir än värre tillsammans med spänningarna att försöka leva upp till att vara bäst. Förstår inte varför killen har så höga förväntningar på sig själv i allt, måste bara vara bäst på allt och går det honom mot blir han så ledsen och besviken på sig själv.. vi har aldrig haft förväntningar på honom att han måste kunna och vara bäst, han ska göra saker för att han tycker det är roligt oavsett man kommer först eller sist, men han skapar sån't tryck på sig själv och sen när det går illa så blir han så arg. Vettja hur man ska komma på rätt köl med det problemet, jag vet faktiskt inte vad man kan göra för att lätta den biten för honom.
Vet ni vad hon hade mage att säga.. jo.. dessa okoncentrerade barn som han är de kommer ofta från familjer som har problem och som inte bryr sig om barnen och där barnen får precis som de vill bara för att man inte vill ta konflikter med dem.
Kan säga att jag bemötte inte ens den kommentaren, men sårad blev jag helt klart. Liksom jag lever för mina barn, känns ju kul att höra att man skiter i dem
jag ahr svalt stoltheten och begärde hjälp utifrån när han var 1½år, gick hos stödteam tills han var 6år, har samarbetat allt jag kunnat med både dagis och skola, all tid och penagr jag har lägger jag i barnen.. men det kanske inte är nog *suck* visst jag är överbeskyddande, definitivt, men det är för alla problem som varit, jag är definitivt inte konflikträdd, då hade jag inte ringt henne utan låtit det hela bero. Man är var och varannan dag en idiot för att de inte får sin vilja igenom, för jag anser att barn ska vara barn och vi vuxna ska inte vara deras kompisar, utan just föräldrar, men visst, jag kan också ge med mig och ge vika om någon av dem blir innerligt ledsen över något, jag är inte hjärtlös.
Nä, inte alls en rolig kväll ikväll.
by the way när ni snackar teckenspråk, att lära barn tecken som stöd är ganska så bra, då kan de kommunicera lite med hörselskadade barn och även barn som har talförsening kan göra sig förstådda även på dagis då de ofta förstår stödtecken. Är bra förhuvudtaget att tidigt lära barn ett extra språk oavsett det är talat eller tecknat, gör att barn får bättre förståelse längre fram, än bättre om det är ett talat språk.. de får språköra som det kallas