Englamax - jag tror att jag åker in lite tidigare till stan och gör några ärenden jag skulle ha gjort igår - glömde visst det. Men vill du att jag hämtar dig så säg bara en till så kommer taxin. Har pratat med Cissi och hon kommer också....
Brodsmulan - visst får man fråga!
Med Jesper hade jag havandeskapsförgiftning och låg inlag en vecka innan de satte i gång mig, v.39+0. Tog hinnerna, fick dropp, djävulsk ont men fick sedan en helt underbar EDA som tog ALLT. 18 timmar senare (huuuu!) föddes han, men jag hade inte ont alls. Var nöjd efteråt.
Nu med Jonas har/hade jag en kostbehandlad diabetes vilket innebar insulin efter ca halv graviditeten. Gick varannan vecka innne på SMCV från det att jag upptäckte att jag var gravid, v 5. Så det blev lite turer... På slutet var jag innne 2 gånger i veckan.Puh!
Blodtrycket steg lite på slutet nu också och jag fick kolla äggvitan hemma, dock var det aldrig någon större fara denna gång. Men de beslutade att sätta igång mig då jag började må sämmre och barnet var endå så pass välvuxet enligt UL. Så det blev samma vissa igen men denna gång tog inte EDA:n utan endast lustgasen blev min vän. Tog sex timmar från första värken och de sista tre timmarna hade jag värkar konstant. Hann inte andas mellan värkarna utan de kom i ett. Tillsut tog de bort all dropp men då hade mina egna värkar kommit igång och höll samma tempo. Trode jag skulle gå åt där ett tag. Det blir ju så snabbt intesivt. Fast nu efteråt tycker jag att förlossningen var helhäftig och skulle gärna göra om det igen. Fast jag vet inte om Pelle tycker det samma. Det blev lite komplikationer på slutet som gjorde att Jonass start blev lite omtumlande. Hjärtljuden försvann och han andades inte när han kom ut. Men han började skrika i korridoren när de sprang iväg med honom så det var aldrig någon större fara.
Blev visst lite långt....
