Plockhöna: Jag förstår din rädsla, lider med dej. Jag tror nästan att det kan vara svårare (iaf på ett annat sätt) när det är en närstående som ska hjälpa till. Allt står och faller på att hon mår bra. Jag hoppas verkligen att hon mår bättre snart. Men jag tror att ni ska prata om det....antagligen känner hon sig skyldig till avbrottet om det skulle bli så, precis som du blir väldigt besviken. Eller så träffa Stina tillsammans. Ni ska absolut inte må dåligt...
Vår ÄP-dag började på natten innan då min systerson fick magsjuka...Min syster gick med väldigt försiktiga steg till SU och visste verkligen inte om hon vågade göra ingreppet..tänk om!
Kaka76: Va skönt att höra att ni tar nya tag...nu vet du att det är möjligt att plussa så nästa ggn kan bara bli perfekt. Fick du opereras för utomkveds, eller hade naturen lösning på det själv?
Jag är själv på RD6, tid sniglar fram. Ömma bröst (vaggisar), lite illamående ibland(biverkning av både östrogen & vaggis)...
kram till er alla.