Hej! Detta är en tråd som jag verkligen vill vara med i! Hoppas att jag kan hoppa in så här sent... Har följt den ett tag, men vågade inte delta förrän jag har varit på VUL igår. (man tror ju lixom inte att det kan vara sant att man äntligen är gravid!)
Jag är, liksom trådstartaren, 25 år och min man 29. Vi har försökt bli gravida sen dec -06. Först hade jag inte mens eller ägglossning alls efter ha slutat med p-pillrena (tänker aldrig i mitt liv äta p-piller igen!) Men sedan fick vi med pergotime igång ägglossningen. Hade ett utomkvedshavandeskap i juli -08 och ena äggledaren fungerar inte efter den operationen. Efter det upptäcktes det att jag hade svårt att få ägg på "rätt" sida där äggledaren fungerade. Har käkat pergo ett bra tag och började i mars med gonal f sprutor. Var sedan på en kontroll efter sprutorna för att se hur många ägg på varje sida och då upptäckes en tom säck i livmodern, eller tja, fylld med vätska, men det var bara svart. Jag kunde givetvis inte låta bli att hoppas... men trodde ändå inte att jag var gravid. Jag gav blodprov som visade på graviditetshormoner och fick lämna ett till efter några dagar och då hade det höjts.
Vid detta laget var jag säker på att det var ett till utomkvedshavadeskap och grät för jag ville inte vara med om en operation igen.
Jag skulle resa bort en vecka och läkaren gjorde därför VUL 29/4 för att se hur det stod till. Min man kunde inte följa med då (har några mil att köra) och när han gjorde VUL fick jag, till min största glädje hittills typ, se ett mini litet hjärta slå!
Ibland är ju bara livet för underbart! Men tillät jag mig att vara glad då? Jo, jag ringde min man och var glad och jag ringde en kompis som följt med på hela resan och hon grät nästan för hon var så glad för vår skull, men sen började oron... Som många i denna tråd har skrivit om också så oroar man sig massor. Sen tänker jag att lilla hjärtat inte kan må bra av att jag oroar mig och försöker sluta, men då oroar jag mig bara mer...
Jag har haft lite blödningar också under de dagar som jag annars skulle ha mens så innan jag var på ett UVL igår 12/5 trodde jag att ett missfall pågick. Men vi fick se lilla hjärtat igen. Min man var med och det var så härligt. Lilla hjärtat har växt till 18,5 mm och allt såg bra ut!
Happ, BF är enligt Familjeliv 18:e dec, läkaren sa 22:a dec +-3 dagar så jag kör på 18:e än så länge. Lägger in mig på listan efter postandet av detta (säkerligen för långa... - finns det inget max antal tecken?... ;)) inlägg.
Diggilo: Tack för tipset med vindruvorna, har funkat ganske bra mot illamående för mig.
Vinteräpple: När du skrev om att din man målade en dörr och du höll dig långt borta blev jag så nervös. Jag arbetar i en färgbutik. Mest med tapeter men jag bryter också en hel del färg. När jag målar hemma använder jag alltid vattenbaserade färger och de ska inte vara någon fara, men i butiken vistas jag ju bland mycket färg med lacknafta i... hua, ska ta upp detta med barnmorskan när jag besöker henne första gången.
