• Anonym

    Jag "slog " min 3 åring!

    Vet inte var jag ska börja, mår så dåligt redan och har dåligt samvete.
    Allt började imorse när jag väckte min 3 åriga dotter för att lämna henne på dagis och därefter åka till jobbet.
    Väckte henne lungt med en puss på kinden och tog upp henne för att kissa.
    Allt gick bra fram till dess att jag började klä på henne. Hon vägrade, ville ha pyjamasen på sig igen. Började gråta och vägrade göra som jag sa. Klockan var redan för mycket och jag kände att jag kommer försent.
    Jag gjorde verkligen allt ifrån mig på det lugnaste sättet och till slut tappade jag kontrollen och slog henne på armen med min hand. Är ingen misshandlare och slår inte mitt barn men imorse hände det bara. Hatar mig själv för det.
    Och inte nog med det, när vi kom till dagisen och hon gick till fröken så sa jag att hon var lite trött och grynig. Det sa hon också och gick till fröken sen så hörde jag henne säga, jag är ledsen, mamma slår mig.
    Vad ska jag göra, jag kan inte tvätta bort det. Vad ska jag säga om personalen frågar mig?
    :(

  • Svar på tråden Jag "slog " min 3 åring!
  • näradig

    Anonym (Mijo) skrev 2009-04-28 12:08:34 följande:


    För att barnet berättade det för personalen! Har du inte hängt med? Det står liksom i ts.
    ja, men varför skulle de misstänka att barnet far illa hemma pga att detta skedde en gång på det sätt det gjorde.

    jag misstänker inte det och jag känner inte ens ts.

    om de sedan har en relation till familjen och det är en fungerande familj så förstår jag inte varför de skulle misstänka det.

    hur tänker du?
  • Mieria
    näradig skrev 2009-04-28 12:04:26 följande:
    fast det är faktiskt inte ok. smärta och märken har ingen betydelse.hur får det barnet att känna sig tror du??VARFÖR har metoden effekt?är allt ok bara det fungerar?
    Nej det är verkligen inte ok. Det är väldigt olyckligt att det som hände hände men faktum är att det HAR hänt och man kan inte ändra på det. Därför måste man fråga sig själv hur det blir bäst för barnet att gå vidare. Det funkar nämligen inte så att barnet börjar hata sin mamma efter en dask på armen. Vilket är bäst?? Att mamman som i detta fallet inser sitt misstag, säger förlåt och spenderar resten av sitt liv med att få sin lilla tjej att förstå hur värdefull hon är eller att soc kopplas in och flickans värld vänds upp och ner och förgiftas med rädslan och obehaget som det innebär för ett barn? Ni är inte särskilt psykologiska om ni tror på det senare.
  • Anonym (Mijo)
    näradig skrev 2009-04-28 12:12:27 följande:
    Anonym (Mijo) skrev 2009-04-28 12:08:34 följande: ja, men varför skulle de misstänka att barnet far illa hemma pga att detta skedde en gång på det sätt det gjorde. jag misstänker inte det och jag känner inte ens ts. om de sedan har en relation till familjen och det är en fungerande familj så förstår jag inte varför de skulle misstänka det. hur tänker du?
    Men snälla tror du seriöst att barnet som är tre år säger " mamma slog mig en gång och endast en gång och aldrig aldrig mer och det var för att jag var dum" barnet sa bara att mamman slog. om du hör ett barn säga mamma slår mig, hur tolkar du det då? Snälla... Försök att tänka som personalen!
  • Anonym
    näradig skrev 2009-04-28 12:04:26 följande:
    fast det är faktiskt inte ok. smärta och märken har ingen betydelse.hur får det barnet att känna sig tror du??VARFÖR har metoden effekt?är allt ok bara det fungerar?
    Jo det är det, för det visar att han inte får göra så. Samma sak som om jag skulle ta tag i hans hand och ta bort den där ifrån, det känns lika lite. Man gör det som man känner själv känns bäst och fungerar, så länge det inte barnet far illa, och tro mig min son far inte illa, då skulle jag väl för sjutton inte göra så om jag visste att han for illa!!!

    Jag testar mig fortfarande fram, min pojk är en riktig liten buse så jag testar allt möjligt,som att snäppa på handen med fingertopparna, ta tag i handen, förklara för honom att man inte får göra så,, ja ibland fungerar de, ibland inte..
  • näradig

    Anonym (Mijo) skrev 2009-04-28 12:10:29 följande:


    Personalen vet inte vad som hände och vad mamman gjort, då måste det ju ta barnet på allvar. Eller hur? Man kan inte tänka att alla barn ljuger!
    nej, och barnet ljuger ju inte och ts kommer ju att berätta som det var.

    jag tänker som "personal" (har arbetat på förskola).

    De har en relation till familjen och kommer säkert prata med mamman och höra hur det är men varför skulle de misstänka att barnet far illa för att det som hände , hände?
  • näradig
    Mieria skrev 2009-04-28 12:12:52 följande:
    Nej det är verkligen inte ok. Det är väldigt olyckligt att det som hände hände men faktum är att det HAR hänt och man kan inte ändra på det. Därför måste man fråga sig själv hur det blir bäst för barnet att gå vidare. Det funkar nämligen inte så att barnet börjar hata sin mamma efter en dask på armen. Vilket är bäst?? Att mamman som i detta fallet inser sitt misstag, säger förlåt och spenderar resten av sitt liv med att få sin lilla tjej att förstå hur värdefull hon är eller att soc kopplas in och flickans värld vänds upp och ner och förgiftas med rädslan och obehaget som det innebär för ett barn? Ni är inte särskilt psykologiska om ni tror på det senare.
    nu får du läsa om min inlägg.

    det du citerar var (kolla mitt citat) till en mamma som har som metod att slå sitt barn på fingrarna eftersom det fungerar i uppfostringssyfte.
  • Mieria

    nu kommer jag antagligen att gå till slakt här men det är faktiskt så att små barn underskattas! För det första går det utmärkt att fråga en treåring frågor och på så vis komma fram till vad som egentligen hänt och för det andra ljuger barn ganska ofta :) Inte på ett elakt vis utan för att de helt enkelt uppfattar saker på ett annat vis! Detta vet dagispersonal och ringer därför inte 112 så fort en unge annonserar något!

  • Anonym (Sally)
    Anonym (Mijo) skrev 2009-04-28 10:41:41 följande:
    I lagboken står det att de ska göra det och jag hoppas alla följer det. De vet ju inte om mamman misshandlade eller om det var en dask. De ska anmäla vid all misstanke. Är det bara jag som kan lagen här inne???
    'Men snälla du! lägg av nångång.. 

    Min dotter kan gå fram till en vilt främmande person och säga att jag slår henne eller tex. jag får ingen mat hemma och sånt.. barn har en vild fantasi och man kan inte ta allt på allvar det dom säger, om vi skulle ta allt barnen sa på allvar så skulle det ju sluta med att barnen tog över oss föräldrar!

     *Suck*
  • Mieria
    näradig skrev 2009-04-28 12:18:13 följande:
    nu får du läsa om min inlägg.det du citerar var (kolla mitt citat) till en mamma som har som metod att slå sitt barn på fingrarna eftersom det fungerar i uppfostringssyfte.
    Ah sorry :) Nu var jag visst en såndär störig typ som la mig i utan att läsa ordentligt först!
  • näradig
    Anonym skrev 2009-04-28 12:15:39 följande:
    Jo det är det, för det visar att han inte får göra så. Samma sak som om jag skulle ta tag i hans hand och ta bort den där ifrån, det känns lika lite. Man gör det som man känner själv känns bäst och fungerar, så länge det inte barnet far illa, och tro mig min son far inte illa, då skulle jag väl för sjutton inte göra så om jag visste att han for illa!!! Jag testar mig fortfarande fram, min pojk är en riktig liten buse så jag testar allt möjligt,som att snäppa på handen med fingertopparna, ta tag i handen, förklara för honom att man inte får göra så,, ja ibland fungerar de, ibland inte..
    många föräldrar förstår inte när barnen far illa. Därför har vi en lag som säger att man inte får daska barnen på fingrarna i uppfostringssyfte.

    smärta har som sagt inte med saken att göra.

    du svarar inte på varför du tror metoden fungerar och hur det upplevs för barnet.

    hur skulle det kännas för dig om din chef daskade dig på fingrarna när du inte var till belåtenhet (eller grannarna/mannen osv)
Svar på tråden Jag "slog " min 3 åring!