Jag "slog " min 3 åring!

Ja! i samma ögonblick som man blir mamma stängs alla naturliga reaktioner av. Man är konstant lugn och sansad. Man tappar aldrig humöret och inget går någonsin snett! Det ska bli skönt : )

Det är mänskligt att fela. Det gör alla människor, även de som inte erkänner det. Fel ord gör ofta mer ont än dask i baken.

Anonym (10) skrev 2009-04-28 00:10:33 följande:

Och vad gjorde du då om dom tog i gardinerna med lortiga händer?

sa du "

nej men oj lille söte rara vän, mamma vill inte ha lortiga gardiner för då måste jag tvätta och då har jag mindre tid att kolla dig så du inte råkar ha ner min vas när jag inte ser lille vänn... kan du nu vara så söt och rar att gå in och tvätta händerna och aldrig mer röra nått med lortiga händer"

med världens lugnaste och raraste röst?

Jag minns en episod när jag var 5 år och välte ut hett kaffe. Mamma slet tag i min arm och drog undan mig för att inte allt skulle rinna ut över mina ben. Då jag faktiskt inte brände mig blev jag rädd och ledsen över att mamma skrek och drog mig i armen. Dock kramade hon mig och förklarade att hon hade blivit rädd. Det som betydde mest för mig var att allt var bra och barn är mer förstående och förlåtande än vad man kan tro! Jag försvarar som sagt inte ts reaktion..Men alternativen till att be om ursäkt och gå vidare är jävligt drastiska och kommer antagligen att skada dottern mer.

När en i övrigt "normal" förälder slår till/griper tag/daskar sitt barn så gör de det pga. de tappar tålamodet så som ts beskriver att hon gjorde. Ett litet barn kan ju vara oerhört krävande, provocerande och har dålig insikt i att även föräldern har egna behov (som att komma i tid till jobbet, vila några minuter på soffan etc.). Ni vet ju; långa, klängande armar, händer som drar i bakfickorna, saker som far i golvet, skrik och gny och gnäll och så KRAVEN NU MÅSTE DU KLARA DETTA VARA EN BRA FÖRÄLDER INTE TAPPA TÅLAMODET MEN JAG GÖR NOG NÅGOT FEL INGET ANNAT BARN GÖR SÅHÄR JAG ÄR SÄMSTA FÖRÄLDERN KAN H*N INTE VA TYST JAG VILL BARA FÅ SOVA och så vidare; mat man inte hinner äta, blodsocker som åker upp och ner, dålig sömn, spring och plock och tjat och städ och fix och don och inte många lugna stunder.

Det går inte riktigt att jämföra med när vuxna människor slår varandra oprovocerat (objektivt sett). Jämförelser med män som slår sina kvinnor haltar tycker jag.

Den person som däremot beskrev hur h*n daskar sitt barn på fingrarna titt som tätt anser jag vara ute på mycket hal is. Du tycks använda det som en helt ok uppfostringsmetod. Det är en sak att tappa besinningen någon gång (det kan jag förstå) men en helt annan att med beräkning slå/daska och kränka sitt barn.

Ok, jag har inte last alla inlagg men sa har tycker jag.

Jag tror inte du ar en du ar en dalig mamma. Du vet vad du gjorde och du har daligt samvete for det vilket ar bra eller hur? Ingen ar perfekt och alla har vi nagon gang sagt eller gjort nagot som vi fatt angra med daligt samvete. Ge din dotter en kram och sag forlat. Du har sakert fatt manga bra forslag om hur du kan gora i sadan situation, om inte sa kan du sakert hitta info nagon annanstans. Du ar ju inte den forsta eller anda med trotsig 3 aring. Ar asbolut inte for aga men i ett stort perspektiv finns det barn som blir utsatta for mycket varre saker an en dask pa armen, av manniskor som inte alls angrar sej. Din dotter har iaf en mamma som bryr sej och verkar vilja gora nagot at problemet. Lycka till.

Anonym (fundersam) skrev 2009-04-28 00:13:54 följande:

Ungefär så ja... Hur så? Inte tror jag att ett barn lär sig något av att bli smälld på fingrarna eller skriken åt! Eftersom barnen har fått känna, klämma, smaka osv så har de inte heller haft behov av att hålla på med gardinerna, stereon osv. De har redan upptäckt de sakerna och inte behövt försöka passa på om jag vände ryggen till.

Anonym (10) skrev 2009-04-27 08:42:30 följande:

Snälla du, en 3-åring kommer INTE ihåg då skulle man komma ihår varje slag man fick av alla andra barn när man var liten!

Du får tro vad du vill. Kom ihåg att det är ett stort svek när en förälder brister och slår, barnet litar på sina föräldrar och om de slår, vem kan man då lita på?

Anonym (10) skrev 2009-04-28 06:55:28 följande: