Jag "slog " min 3 åring!

Jag orkar int eläsa tråden nu men ska göra det senare. Rent spontant:

Vad bra att din dotter berättade på dagis! Fruktansvärt genant för dig, det förstår jag. Men det är bra att hon vågar säga hur det är. Ta chansen och erkänn. Det är ju bra att du har dåligt samvete. Det ska man ha när man gjort fel. Nu är väl frågan - hur ska du göra för att aldrig göra så här igen? Har du en viljestark treåring kommer ditt liv av kantas av situationer när du känner dig frustrerad och provocerad. Och de situationerna måste du klara av utan att slå ditt barn. Varken med handen eller verbalt. För det är ju inte ok att säga fula saker, skrämmas osv heller men där är gränserna svårare att dra ibland. det kan vara grymt svårt att vara förälder ibland. Och man kan tycka synd om sig. Men är man vuxen måste man vara den som är mest mogen. Alla kan göra fel men man måste lära av sina misstag. Och gräva lite djupare än att bara säga att man aldrig ska göra så igen.

Lustigt att ingen mer än jag reagerat på ts inlägg där h*n skrev att h*n är rädd för sitt 3-åriga barns utbrott!

Det är rätt åt dig, det kan du ha, dåligt samvete alltså * Fy fan*...

Nu vet inte jag hur hårt det var du slog henne,, men jag har tagit ett rejält tag om min son ibland när han gjort något om och om och om igen som han inte får göra. Han är tillome mycket mindre.. Men jag kan inte säga att jag slått eller misshandlat honom, det skulle aldrig komma på tanke.

Jag har "daskat" till honom på handen ibland, men inte så att det gjort ont.

Jag har extremt dåligt tålamod och kan bli galen av en massa gnäll dagarna i ända, och då kan det bli så att man blir irriterad och rycker tag i sonen och sätter bort han någon annanstans där han får vara istället för varaa där han inte får..

När han bråkar och strular vid påklädning osv så har jag ibland varit lite mer hårdhänt vissa gånger, men aldrig så att de skulle göra ont eller tt han skulle få blåmärken, så jag ser inte det som någon misshandle, absolut inte, man måste få vara hård ibland för att visa vem som bestämmer. Men sedan kommer ju självklart det där samvetet när man får barn ;) och tro mig, mitt samvete är hemskt efter ja gjort minsta lilla, om jag höjt rösten elle liknande för att sonen kladdat mass och strulat vid maten, t ex.. Jag blir skitsur på mig själv,, men jag antar att tålamodet kommer med åldern? :P

Jag hoppas det bara var en engångsgrej det du gjort, men känner du tt du skulle kunna göra om det så tycker jag att du ska ta kontakt med någon och prata av dig lite...

Det är en jävla skillnad på att daska till och slå/misshandla ett barn. Inget av det är bra men att skrika barnmisshandel och tilltala ts som en del av er gör här är bara patetiskt. hon är inget monster och ingen dålig mamma för att hon tappade tålamodet!

Man har brustit totalt som förälder om man måste slå sitt barn.

Visst var det fel att slå din dotter, men så många har redan kommit med kloka råd och förskolepersonalen gör säkert de anser vara rätt i situationen.

Det jag tänkte säga är att "pick your fights", Vill hon inte klä på sig låt henne gå med pyjamas till dagis och lägg hennes kläder i väskan. Berätta för personalen varför hon kommer i pyjamas. Enligt mig är det ingen idé att lägga ner nå större möda på att få på henne kläderna, så länge hon inte bara har under trosorna på sig.

Tänk igenom vilka situationer som brukar trassla och se om de är värt att fightas för dem eller om hon kan få sin vilja igenom. Börjar hon skrika och kinka låt henne hålla på, gör det du ska. Sen när hon lugnat ner sig förklarar du för henne t ex varför hon måste borsta tänderna. Det är helt lönlöst att ge sig in i en diskusion med ett argt/hysteriskt barn. Om man går till sig själv har man svårt att ta till sig nått precis i den stund man är arg och frustrerad.

Ransaka dig själv också, när brukar du bli arg? Varför blir du arg? Sen när en sån situation dyker upp kan du ha en tyst diskussion med dig själv och "förklara" för dig själv att det lönar sig inte och det leder inte till nå bra.
Vet att det är svårt men om man verkligen försöker så brukar det gå.

Jag använde mig själv av det när lillen var liten och skrek helt hysteriskt.
Då sa jag till mig själv att lillen förmår inte bättre och det är hans sätt att komunicera och han kommer inte förstå om jag skriker eller blir frustrerad.

Hoppas det var till nån hjälp....