Pucko Buffy skrev 2009-07-18 20:28:03 följande:
Men gumman då, det är ju inte bra, varken för dig eller bebisen. Jobbar du eller är du hemma? Det låter som om du behöver vara sjukskriven. Nu är inte jag gravid men jag känner igen måendet så väl, fast jag är rätt inställd så mår jag inte bra. Den där förlamande tröttheten som bara sveper över en är hemsk och känns som ett svart monster som ligger och lurar på att få äta upp en. Var du inte rätt inställd när du blev gravid? Det kan göra att du mår sämre än du skulle gjort om du var det. Vem har hand om dig? specialist mvc eller en endokrinolog. Om inte tycker jag nog du ska begära hjälp från dem. Gnäll av dig här det gör jag när jag mår skit, för här förstår alla hur man faktiskt mår.Stor kram på dig och hoppas du mår bättre snart /PB
Nä, jag är fortfarande hemma med min son 1,5 år så det är ju egentligen inte något problem, men jag har ett sådant dåligt samvete över min trötthet när det gäller min son, när vi vaknar vid 7 tiden på morgonen så orkar jag vara vaken 1 timme, sedan blir jag så trött att om jag sitter eller ligger i soffan så somnar jag om igen

... Jag vill ju vara pigg och glad och orka leka med min son!
Jag går än så länge hos vanlig bm, ingen som pratat om att jag skulle gå hos spec mvc eller hos en endokrinolog (en sådan har jag nog aldrig vart hos).
Jag känner att det är så mycket jag inte vet om min sjukdom, vad är en endokrinolog? Sjukvården har verkligen brustit i att informera mig om sjukdomen! När jag fick diagnosen så var det bara in på läkarens rum, fick provresultaten och ett recept i handen och meddelades att jag skulle bli tvungen att äta min medicin livet ut...
Jag var inte rätt inställd när jag blev gravid, nej! Jag har aldrig vart rätt inställd på min medicin mer än en kortare period under min första graviditet och då mådde jag bra, hade så mycket energi och jag var LYCKLIG!
Är det vanligt att känna sig nedstämd när man inte är rätt inställd på medicinen? Nedstämd och orkelös, det är precis så jag känner mig nästan jämt! Får tvinga mig själv till att göra saker för att inte bara sitta här och uggla hela dagarna...
Sååå skönt att ha hittat ett ställe där man kan få klaga av sig, ingen i min närhet förstår varför jag mår som jag gör, dom tror bara att jag är deppig, men det vet jag själv att jag inte är, för jag har ett bra liv och jag är lycklig över mitt liv, men det är något som gör att jag inte längre är mig själv...