3:e prolaktintråden

Hittade denna tråden av en slump. Jag startade en tråd själv häromdagen, som hetter prolaktinom. Jag är ny här och vet inte alls hur detta funkar. Jag lider av ett för högt prolaktinvärde och har en tumör på hypofysen. Nu vill jag hemskt gärna ha ett barn. Och jag skulle vilja prata lite med folk som befinner sig i samma situation som jag. Då har jag väl kommit rätt? :)

Zatori....välkommen hit, här är precis rätt forum för dina frågor.
/tomcar1

Zatori: Välkommen!

Ush, jag är så trött på medicinen. Jag fick första diagnosen i december, och började äta Pravidel vid årsskiftet. Men eftersom jag mådde så dåligt av den och mina prolaktinvärden sjönk till långt under normalvärdena, så har jag sedan några veckor tillbaka ätit Norprolac.

Denna medicin var det meningen att jag skulle äta 3 gånger i veckan, men eftersom jag blir så fruktansvärt trött, illamående och får hemsk huvudvärk av den så pallar jag inte att ta den mer än en gång i veckan - så lång tid tar det för mig att återhämta mig efter den där enda tabletten och börja återvända till livet igen.

Jag har varit optimistisk och inte tänkt så mycket på framtiden, jag har bara kännt mig tacksam över att det finns något man kan göra åt tumören. Men den sista tiden har modet börjat svika och jag känner det som om jag inte orkar med att ha det så här resten av livet.

Jag längtar efter att känna mig glad, pigg och normal igen. Jag är ju bara 36 år gammal, inte 106.

Sorry, fick bara lust att gnälla av mig lite till några som förstår hur man mår!

Kan man bli väldigt trött av högt prolaktinvärde ?

Vad glad jag blir att ni taigt er tid att svara på mitt inlägg. :) Jag tror jag går över till den här tråden istället. Och eftersom ni kanske vill veta lite om mig och min bakgrund kommer här en liten återblick. Såhär löd min "kontaktannons" i tråden jag startade som hette prolaktinom:

Hej alla!
Jag är rykande färsk här på FL och vet inte alls hur det här med trådar och forum funkar egentligen. Men jag skulle vilja komma i kontakt med andra, som liksom jag, lider av ett för högt prolaktinvärde. Jag och min sambo längtar efter barn och har försökt bli gravida nu sedan mars/april, utan resultat. :(
Jag är väl medveten om att jag har dåligt tålamod och att det för "normala" par kan ta upp till ett år och mer, men på något vis intalar jag mig hela tiden att det är pga min sjukdom som det inte tar sig. Fast jag försöker verkligen att tänka poritiva tankar.
Jag skulle hemskt gärna vilja veta om det finns fler i min situation, som har en hormonöverproduktion och som försöker få barn, eller som kanske har lyckats att bli gravida!

Har nu kommit till ett stadie där jag tycker att det är så jävla jobbigt varje månad när jag får mens och typ grinar mig igenom hela veckan. Behöver stöttning, peppning och solskenshistorier om hur Ni lyckades bli gravida och ta er igenom det här! Känner att jag gärna vill diskutera med människor som är i samma situation som jag själv. Som förstår exakt vad det är jag går igenom. Min familj och mina vänner är underbara och stöttar och ställer upp till 100% men de förstår ändå inte riktigt. När de liksom kramar om mig och säger att: "Det kommer nog ska du se" vill jag bara skrika rätt ut! Ja, jag kan nog säga att jag blir lite frustrerad när alla andra blir gravida hursomhelst och jag avundas alla gravidisar eller barnvagnsförare på stan. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan hela tiden.
Jag vore jättetacksam om någon svarade på mitt inlägg. :)

tomcar1: Ja, man kan bli trött av för högt prolaktinvärde.

Tussiluskan: Jag förstår dig precis! Jag har liksom inte känt av min sjukdom på något vis (förutom trötthet, men det kan ju bero på annat också) och har därför varit väldigt skonad. Därför tycker jag att det är extra jobbigt. Att liksom ha en sjukdom som man inte märker av. Som liksom inte märks. Egentligen. Det är ju nu när jag försöker få barn som jag märkt att det är något fel. Fast det behöver ju inte bero på mina värden heller. Jag vet ju inte.

Hej zatori!
Har precis som du för högt prolaktin å åter pravidel. Jag hade inte min mens på 1 år, d va d enda som märktes hos mig att något va fel!

Efter att jag började äta pravidel tog d ca 7-8 månader innan jag blev gravid tror jag. Å har nu en underbart vild son på snart 20månader! Så visst kan man bli gravid trots allt, givetvis beroende på om d är något mer som är "fel". Hoppas du hittar dina svar här hos oss! Kram

Jag har varit fruktansvärt trött sedan i våras och man har på sjukhuset sagt att det kan bero på olika saker, då jag har en del sjukdomshistoria bakom mig, men tröttheten har inte klingat av trots behandling av andra saker, som doktorerna säger att tröttheten beror på. Är inte trött så att jag behöver sova, utan mer seg hela tiden.
/tomcar1

jag har ätit norprolac i 2 år nu för mitt höga prolaktinvärde....ÄL har kommit igång men bortsett från det så mår jag inte så bra. men det är ju ngt som jag får leva med tyvärr.....men vissa dgr är jag så himla less på detta.
den sista tiden så har jag dessutom blivit så himelens trött och har ofta hv,BLÄÄÄÄ!!!!
till saken hör ju att jag dessutom har hypothyreos,och den kan ju ge hur mga symtom som helst. så tröttheten och hv kan komma därifrån me´.
vad jag förstår så går dessa sjukdomar hand ihand.
är det ngn av er som oxå har sköldkörtelproblem?
dessa två underlättar ju inte precis att försöka få till en knodd.....
min vanliga gyn gör inte så mkt får se om läk på kliniken kanske kommer att hitta på ngt som gör att man mår bättre!!!!!!!!
inge vidare kul att vara trött från morgon till kväll!!!!!!!
kände bara att jag ville skriva av mig.

Vad välkommen jag känner mig! :) Tack.

FraggelSmurfen: Åh, vad härligt att höra att det gick såpass snabbt för dig att bli gravid. Grattis!

Jag är väldigt nyfiken på era historier om hur ni upptäckte att ni hade för högt prolaktin eller en hypofystumör och vore väldigt glad om ni delade med er.

Här kommer min historia:
Jag var 17-18 år. Jag åt p-piller på den tiden. Jag och min dåvarande pojkvän hade åkt till mina föräldrars husvagn i Grebbestad en vecka för att semestra. Jag hade inte känt mig konstig på något vis eller så, men en morgon efter att vi hade varit där några dagar vaknade jag på morgonen av att hela mitt nattlinne var sjöblött! Jag märkte att det kom någon vitaktigt vätska från brösten. Jag ringde storgråtande till mamma och skrek att jag trodde att jag fått bröstcancer eller nåt. (Inte för att det yttrar sig så, men ung och naiv var man. Det var ju i själva verket bröstmjölk som kom.) Jag sa att vi skulle åka raka vägen hem igen. Mamma tyckte att jag skulle lugna mig och försöka slappna av och stanna över helgen också så skulle vi gå till läkaren när vi kom hem. Så det gjorde jag. Hela helgen hade jag en klump i magen och var jätterädd för vad det kunde vara, och bh:n fick jag stoppa kilovis med papper i eftersom det läckte konstant. Det läckte ändå igenom och till sist ville jag knappt lämna husvagnen trots det fina vädret.

Anyway. När vi kom hem togs massa prover och det visade sig att jag hade ett för högt prolaktinvärde. De trodde att det utlösts av mitt p-pillerätande så de slutade jag med. Vi använde istället kondom ett bra tag. Jag fick även göra en magnetröntgen av hjärnan och då upptäcktes en liten utväxt på hypofysen. Jag fick börja med Pravidel och genast slutade mjölken komma ur brösten. Jag mådde bra under tiden jag åt Pravidel och märkte inte alls av min sjukdom. Läkarna informerade mig om att det i vissa fall kunde bli svårare att bli gravid om man hade höga prolaktinvärden, jag som absolut itet tänkte på det i den åldern viftade bort det och tänkte inte på det igen förrän flera år senare.

Åren gick och jag fortsatte ta prover, gå på kontroller och röntgas regelbundet. Jag låg lite, lite för högt för att vara "normal", förmodligen pga att jag ibland glömde bort och slarvade med medicinen. (Jag tog en halv tablett på morgonen och en halv på kvällen)

Sedan flyttade jag och bytte då läkare. Han tyckte vi skulle byta medicin eftersom jag fortfarande låg lite högt i värdena. Jag fick börja med Cabaser isället. Mådde även bra under tiden jag åt dem, förutom att jag blev väldigt trött. Därför tog jag dem när jag skulle lägga mig. Cabaser är en långtidsverkande tablett som jag bara tog en gång i veckan. Passade mig bra, för då var det lätt att komma ihåg.

Efter att ha bott några år i Göteborg flyttade jag sen hem till mitt kära Värmland igen och fick då ännu en ny läkare. Han sa att mina prover såg bra ut och efter att ha gått där ett tag tyckte han att jag kunde sluta med medicinen helt eftersom mina värden äntligen var normala istället för strax över normala. Nu hade jag gått och tänkt på det här med bebisar under en ganska lång period. Jag frågade lite försiktigt om det här med att försöka få barn och han sa att det nog inte var några problem. Jag blev överlycklig! Då hade jag en kopparspiral som jag hade haft i ca 4 år och det var kanske 10-11 månader kvar tills jag skulle ta ut den och då tänkte jag inte sätta in någon ny. Jag ringde min nuvarande sambo och berättade den glada nyheten. Han blev såklart också jätteglad.

I början av mars i år tog jag bort spiralen och genast började babyverkstaden här hemma. I maj hade jag tid för återbesök hos min läkare. Jag klev in med stora förväntningar och ville berätta att vi nu försökte få barn. Han tog dock ned mig på jorden direkt. Han sa att värdena återigen stigit efter att jag slutat med medicinen och att min tumör växt några millimeter. Mitt hjärta sjönk till marken och mitt leende slocknade. Han ville heller inte sätta in någon medicin direkt om det nu inte var så att jag jättegärna ville det själv, för de där medicinerna kunde tydligen påverka hjärtat och klaffarna på sikt. Det skrämde mig som fan! Alternativen var att operera bort tumören (fast det gör de ju inte i onödan om det inte behövs), det andra var att gå och ta regelbundna prover varannan månad och göra en ny röntgen i november, eller då eventuellt börja med medicin igen. Vi kom överens om att jag skulle ta proverna och röntgas i nov. Efter besöket låste jag in mig på en sjukhustoalett och grinade. And here we are now.

Senast jag tog prover, nu i juli, hade värdena stigit ytterligare. Inte mycket, men ändå. Nu ska jag ta nya prover i september. Sen får vi se. Har lust att ringa min läkare ibland och bara be honom sätta in mig på typ Pravidel eller nåt igen. De är ju bra om man VILL bli gravid ju. Men jag vet inte.

Grattis om ni lyckats ta er igenom den här romanen. ;)
Väntar med spänning på att höra Era historier!

/Milla

Små räkorna....
Precis som du så har jag även problem med sköldkörteln, äter både pravidel för prolaktinet och levaxin för för låg ämnesomsättning.
kram