Erkegris skrev 2009-07-28 20:32:05 följande:
Jag tycker miljöer är roliga att beskriva, det bästa tips jag fått är att beskriva med sinnena. Om man tex skriver att det är en stad vid havet, vad upplever sinnena då? Syn: man ser havets blå vatten(eller grått?grönt?nattsvart?), vågorna som rullar in över stranden(eller är det mot en kaj?) etc... Hörsel: vad hör man? fiksmåsars skrin? vågor som slår mot stenar? människor som pratar? Känsel: känner man solen värma huden eller är det en kylig vind som får de små håren på armarna att resa sig? Lukt: Känner man doft av tång och salt? matos från ett närbeläget fik? tjära från båtar? Smak: inte så ofta använd kanske, men något som verkligen gör intryck om man får med. Tex hur man kan känna den salta smaken på läpparna från havsvattnet som blåst med i vinden... ja ni förstår ju hur jag menar. Självklart blir det tjatigt att ha med allt på en gång, men om man väver in lite från vad sinnena upplever allteftersom man beskriver så brukar det ge en bra miljöbild tycker jag :D
Det där är tyvärr en gammal "svensklärare på högstadiet försöker få igång eleverna". Att använda alla sinnen blir ofta krystat. Använd de som behövs för att fånga det du vill beskriva.
Det finns dem som gillar sådana beskrivningar men själv föredrar jag miljöbeskrivningar som inte pressar fram en viss mall. Läs början på Röda rummet så förstår ni vad jag menar. Eller början på många av de stora verken. Camus gör en snygg sak i Främligen, han fångar miljöns känslor hos en person som inte alls kan uppleva dem för att han sitter inlåst.