Vi som sörjer Michael Jackson

Ska sova nu, tidig morgon imorrn med. Så läser ikapp imorrn igen soam jag får göra varje morgon.

he, he, he...superkul , måste ha varit lite jobbigt att inte kunna sluta skratta

Synd att jag inte bodde i sthlm, hade lätt släpat med ungarna på den.
Bor visserligen inte långt från sthlm

Har inte facebook, men skulle gärna vara med den 29/8 om jag vågar lämna stan. Är beräknad att få mitt andra barn 8/9.

Jag hittade den

www.discshop.se/shop/ds_poster.php&id=75753&ref=&subsite=posters

Skulle vara härligt att inte vara den enda gravida. :D Hoppas du kommer, jag ska verkligen försöka.

Usch, jag blev precis förödmjukad. Jag gick ut på terassen för att göra min mor och hennes väninna sällskap en stund; försöka vara lite social. Jag frågade vad de pratade om och sen frågade hon vad jag gjorde. Jag sa typ "Det vanliga. Pratar lite om Michael." Och då får man sånt där suckliknande ljud. "Jag håller på att bearbeta sorgen," säger jag. Hon smackar till och säger "Men det var ju inte din bror eller nått." :( Fy fan vad ont det gjorde att höra att min mor, som vet hur länge jag har älskat honom, och som själv gör det, säga en sån sak. Jag förklarade argt att vare sig hon tycker det är fjantigt eller inte så är jag ledsen och min sorg är äkta, vilket jag bad henne respektera. Jag sa att jag mådde bättre av att prata med andra i samma sits. Hon fattade inte ett jävla jota. :( Trodde inte jag skulle bli så ledsen.... jag tog bort en kärring från FB för att hon sa något liknande, och nu säger min mor sånt.

*tungt hjärta* Hon är expert på att få mig att må dåligt; det är som att hon försöker. :(

Vad mycket ni skriver Måste säga att jag till skillnad från er flesta andra här fortfarande inte fullt ut har reagerat på att MJ är död. Jag vet att han är det, men när jag tänker på honom gör jag det på samma sätt som vanligt, som om han fortfarande finns..helt knäppt. Kanske för att han fortfarande finns i min värld på samma sätt, i musiken, på datorn och ibland i mina dagdrömmar. Där är ju allt likadant, jag behöver ju inte sitta och titta på en tom stol vid middagsbordet. Jag vet att han inte finns längre rent fysiskt, men ändå gör han det på samma sätt som han alltid funnits i min värld.

Stockholm är ju inte så långt bort, så kanske jag vågar åka. Om jag kommer ha koll på när, var och hur vill säga.

Usch vad jobbig kommentar du fick av din mamma.

Men vad irriterande! Vet hur hårt det tar när en förälder beter sig sådär.

Ja, MJ fyller ju bara år en gång om året. :)