Vi som sörjer Michael Jackson

Ja verkligen.. Älskade hennes tal =) Det var så mäktigt.I okt, 4 okt för att vara exakt så dog min farfar, och 21 okt hade vi begravning. efter den så fick jag förfrågan av mamma om jag ville vara med på urnsättningen, och jag sa att det var en självklarhet. Men jag fick veta att min farbror hade satt stopp för att ha familjen där han ville bara ha min pappa och han själv, han ansåg att vi andra hade fått säga hejdå(vilket inte jag känner) Om man ska gå på en begravningsprocess så ska man väl få vara med på ALLT? men nej det fick inte jag. Och jag mår otroligt dåligt pga detta, jag känner att min farbror har tagit något ifrån mig som betydde så himla mycket för mig, att ta ett sista hejdå till min farfar som jag älskade över allt annat på denna jord. . Jag kan inte berätta detta för mina föräldrar att jag mår dåligt och diverse saker. Jag vill inte ge pappa skuldkänslor eller något.. Jag trodde Michaels minnesstund skulle hjälpa mig att kunna ta farväl, men dessvärre gick det inte. :'(

Jag är likdan. Har väldigt svårt att öppna mig. Det tog kankse ett år innan jag en började prata med min nuvarande sambo. Jag sa inte mkt den första tiden. Men han stod ut.Jag har väldigt svårt att lita på folk.Jag har fått uppleva så mkt falskhet..

Jag är likdan. Har väldigt svårt att öppna mig. Det tog kankse ett år innan jag en började prata med min nuvarande sambo. Jag sa inte mkt den första tiden. Men han stod ut.Jag har väldigt svårt att lita på folk.Jag har fått uppleva så mkt falskhet..

Aaww, förstår att det måste kännas jobbigt. Vem var han att bestämma vilka som tagit farväl av honom? Det var hemskt gjort. Jag tror dock att din farfar säkert finns däruppe och vet hur du känner. Jag tror väldigt mycket på andra sidan.

Jag tror oxå MEN vad hjälper det mej NU? Gjort är gjort och jag kan inte få det tillbaka :( Han är den äldre brodern och han "hotade" med att om vi övriga familjen skulle komma så skulle han inte gå, då skulle vi få klara detta själva. Och när jag fick veta det så satt jag i trappan och då skrek jag åt pappa att "ring honom och säg att det bara blir ni två" jag sprang upp med gråten nära.. :(

Jag tror väldigt mycket på det andliga som sagt. Energi kan inte förstöras, bara omvandlas. Tror absolut att det finns en andra sida, har fått ett antal bevis själv. Är säker på att du kan prata med din farfar hur du känner om det skulle hjälpa? Han hör dig.

Jo klart jag kan göra det, men jag känner mej bara dum när jag sitter och pratar när jag är för mig själv.. :(

Jag kommer nog alltid ha svårt med tillit. Det finns två Boo's . En som inte säger mkt eller den sprallige. Beror på vem jag hänger med Men alltså.. Hur gör man när man pratar med den andra sidan?