BooBoo skrev 2009-07-20 20:21:36 följande:
Jodå Jag har fått besök av människor som jag inte vill ha besök utav. Vet iinte alls vilka dom var. Barn har hälsat på Bodde i en spöklgh för några år sen. Riktigt läskigt. De där med dofter känner jag igen..
Tror nog att de flesta va oss är mer lika än bar michael.
Har också sett, känt och sett spöken.
Barn, vuxna, en hand på axeln, vinddrag, skuggor somflyger förbi. You name it.
Jag ahr pratat med dem, äve om ja inte fått ordgranna svar, utan mer smällar och saker som ramlat och sånt.
Var ganska lustigt....jaghade inte varit hemam hos mina föräldar och sovit där på 2 år, endast häslsat på ochh då hade skuggorna ökat och den där dörren alltid stått öppet hur månag gånger man än stängde den. Men så vart karn utvisad, och jag bodde hos dem i väntan på att få ett ja från migration. Nåväl, bodde där i 2 månader. Det försat jag sa när jag kom ditt med en väska.
"I back. Har ni saknat mig. KOmemr stanna i ett tag nu. Jag har saknat er"
Sen kramade jag alla andra.
Alla tittade som om jag vore galen, alla andra var ju rädda för dem. Haha, men fr ör mig fanns de alltid där, var en del av vardagen.
Den natten då min morsa ska upp på morgonen fö henne. hon börjar jobba klockan 4:30. Sitter och äte frukost i mörkret i tvrummet, så utan frörvarning rasar 3 högtalare ner precis samtidigt.
Morsan sprang in för att se om jag avr vake, höll på att skita på sig.
SÅ kom hem efter jobbet, tittade på mig ett tag.
"varfrör sa du det där igår för?"
"VAdådå? De har ju alltid funnits här. Vissat sig på ett eller anna sätt. gJort sig hörda" HOn tittade på en ett tag till.
"vet du vad som hände imorse nrä ag satt och åt?"
"Nej"
"Trehögtalare föll precis samtidigt på golvet"
"Jaha, var det därför de låg där i morse"
Kansk ska lägag till att de låt utsprida över hela vardagsrummet.
"JAg höll åa tt skita på mig! Inget sånt här har hänt sen du flyttade härifrån"
Efter te minsn ajg inte så mycket.
En annan gång satt vi och åt, morsannn hade köpte ljussatakr någon vecka innan, vi hade varit upptgan ohc inte setts sen dess. Julstress och allt. Så hon vissade dem på dagennär vi kom ditt, men de var fortfarnade inte invigda.
Mitt i fikat, hör vi en smäll i vardagsrummmet. ALla fryser fast alla höll ju på att skita p sig, förutom jag som tuggade vidare. INgen ville gå och titta vad det var, hade äväl högtalarna i minnet.
"Eh, mamma. ljsstaken är trasig"
hon kommer springadne och några till.
mycket riktigt ligger den fint på bordet där den låg innan med i flera smådelar.
Morsan blir rädd eftersom hon vet att jag är mottaglig.
Det sjuka är att jag kan sakna denna lägenhet än idag. Fastän jag låg räd dom nättena iblandm inte vågade duscha med låst dörr för att den då sletts upp.
Men samtiidgt å fanns de så månag snälla också, som gör att man undrar om dem.
Jag har även också haft en taskig barndom, med mobbning och utanförskap.
Deprimerad i mpånga år. Döda ögon som syrran sa, och d var jag bar i 10 - 12 års åldern.
HAr försökt förklara för andr att för oss mchael en som hjälpte oss, men ingen förstår. JAg försöker förklara utan att bli föpersonlig. KÄnde man utanförskap, behövde trlst fanns alltid hans ord ochj musik där som tröst.
oj vad långt det vart.
