Tack alla och tror ni inte jag försöker
. Jag vet ju hur han blir när han går med på något han inte ville. Så jag kan inte bara gå med "vi löser det efterhand".
Och ja, jag var ju inte ensam när det hände och ja, det var oskyddat (bara ett par dagar efter mens så jag trodde ju inte jag hade äl då, men tydligen så. Hade bara sex EN gång den månaden och naturligtvis skulle det bli så av det).
Så jag är orolig för vad som händer. Jag är inte på bra humör nu. Vi är inte arga på varandra, men det blir ju ändå jobbigt. Och jag är ju orolig att jag inte kommer få stöd utan hugg om jag behåller... Och orkar jag eller vill jag ens gå igenom det själv? Behåller jag så vill jag ju naturligtvis dela det med honom, men det kommer ju inte han ha intresse av. Men jag har ju velat ha en till ett tag nu så jag vill verkligen inte ta bort det. Och inte heller av ren princip, har alltid sagt att jag inte kommer använda abort som preventivmedel, vilket det i det här fallet skulle bli.
Ska iallafall se om jag kan få beställa tid för vul på måndag. Privat då. Vill först se om det är något som lever innan ett slutgiltigt beslut tas.
Så, nu är A och E förkylda. Bara att vänta på att V ska bli det också.
Fick köpt födelsedagskläder till A idag. Ska boka tid hos fotografen på måndag. Har ju tagit kort på alla barn när dom varit 1 år. Har dock ännu inte hittat någon servis att samla till honom.
Nu försöker han mer och mer stå lite själv. Fast än så länge är det ju bara några sekunder det rör sig om, men det är iallafall medvetna försök
.
S u s s: låter som en bra kombo, vin, choklad och symaskin
.