Augustibebisar 2008, del 8

Lina,
Håller tummarna för din kompis!! Jag säger som VT, jag hade inte valt att ta de där testerna helt enkelt! Jo, om jag hade det i generna möjligtvis, eller om man hade andra sjukdomar som till och med är värre såklart - dödliga till och med! Jag tror att man kan känna tragik i att få ett barn med DS just på grund av att man kanske ser saker framför sig när man är gravid, som sedan inte blir av så att säga. Däremot så tror jag samtidigt att man kommer förbi det och kommer älska barnet precis lika mycket såklart! Det beror ju på hur kraftig DS det är också, hur bunden man blir som förälder på ett sätt som man kanske inte har räknat med!

Håller också tummarna för hustittandet!! ihhh så spännande! Ni kanske kan komma överrens om ett pris, och att ni får en månad på er att sälja ert hus tex. Ja jag hoppas

Här är det nu... v 25!! Så det går framåt med stormsteg!! Och jämfört med förra gravven så har jag en DRÖMgravven den här gången!!! Visst har jag ont, men inte alls på samma vis. Kan dock inte gå promenader eller motionera på något vis, men jag kan klä på mig och resa mig från toa utan hjälp lixom - fatta vilken grej!!!!! Dessutom har jag fortfarande bara gått upp ca 5-6 kg sedan plusset, vilket känns som en riktig lättis jämfört med mina 35 kg i förra gravven. Ja det var ju totalt då, men ändå, känns som det ska mycket till om jag skja upp 30 kg till nu, när det desutom inte är högsommar!

ok då, jag skojade!! det blir v 25 på fredag!!

Lina: Nädå, inte är Sam sist här med att lära sig gå. William har nu vid 1 års ålder precis börjat stå kortare stunder utan stöd, men några steg har han inte tagit än (alltså inga steg utan att hålla sig i något). Men men, det kommer när det kommer. Förr eller senare lär de sig gå.

Min store kille var 10½ mån när han tog sina första steg och runt 1 år när han började gå, så William är lite senare än sin storebror. Själv var jag inte särskilt snabb av mig utan gick först vid 15 mån ålder. Men jag har inga problem med att gå idag!

Vad tråkigt för din kompis som fick dåliga värden vid nupp-testet. Men ser man risken på 1/59 så är det ju ändå 58/59 att allt är som det ska... så jag håller tummarna stenhårt för att det är det!

Jag och min sambo pratade lite om det där innan vi gjorde nupptestet om hur vi skulle göra ifall risken var hög att något var fel. Jag hade inte gjort abort om det visade sig att barnet har DS. Lite ledsen och besviken för att barnet inte är helt friskt hade jag nog blivit, men jag tror säkert att jag skulle älska barnet ändå. Det skulle nog kännas skönt att få reda på det tidigt i graviditeten så man har lång tid att förbereda sig.

Men skulle det visa sig att barnet är väldigt gravt handikappat och förmodligen inte kommer kunna överleva utanför livmodern så hade jag nog övervägt abort.

Jag hade, numer med tvekan och inte lika lätt, gjort abort.

Jag är helt slut. Snurrig och orkeslös. Har inte orkat göra ens hälften av det jag hade tänkt göra hittills.

A står någon gång ett par sekunder själv, men det är inte mycket och inte säkert. Häromdagen reste han sig dock utan stöd, men fann det snabbt . Han är inte i närheten av att ta några steg eller gå. Vill fortfarande hålla med båda händerna när han ska vandra iväg någonstans. Han är nöjd med sitt krypande. Det kommer ju när det kommer, ingen idé att stressa över det. Bara han går innan nästa pyre kommer så är jag nöjd och det är ju ett bra tag dit .

sthlm: problemet m influensa A är väl inte att den skulle vara farligare än andra influensor - bara att så många fler kommer att drabbas! Så även om det är influensan behöver du inte blir rädd! (men det hade så klart varit skönt att slippa - inte kul att vara sjuka båda två och ha småbarn hemma!)

... och vad häftigt att det börjar närma sig bebbedags i tråden igen helt otroligt så snabbt tiden går!!

ang abort: om det hade varit barn nr 1 eller barn nr 2 så hade jag nog inte gjort abort för t ex ds - däremot om det rör sig om "värre" kromosomrubbningar där barnen bara precis lever ngt dygn efter förlossning eller liknande så hade jag inte tvekat. Om det hade varit fråga om ds den här gången så hade vi fått ta oss en allvarlig funderare... Hade det varit rätt att ta så mkt tid från de barn vi redan hade?? Även "lindrigare" former av DS kräver ju att man lägger ner mkt tid på sjukgymn, specialpedagoger, logopeder, ev olika former av op osv... Men inte hade det varit ngt lätt beslut!! glad att jag slapp fatta det! I alla händelser tror jag att jag skulle vilja ha tiden att förbereda mig mentalt..

lina: ett par olika kompisar har fått jättedåliga värden på nupp, typ 1/30 - men fp har varit ok, och barnen har fötts friska! håller tummarna för din kompis!

Nya influensan drabbar också normala icke-risk-grupper hårdare! Det absolut viktigaste är att man äter och dricker så mycket man bara orkar. Får man kraftigare luftvägsbesvär, blåtonade läppar eller försämrad kontaktbarhet tex så ska man ringa in direkt! Annars är det som kaol säger att den kommer drabba fler, men är trots allt i de flesta fall en ganska vänlig influensa...

Vilket inte betyder att jag är det minsta lilla mindre hispig över att få den.. HAHAHA Men det är ju skillnad som gravid också.

jucea: när vi var i portugal fick E influensasymptom - och då insåg jag hur uppskrämd jag eg var av allt som skrivs! blev ju riktigt nervös..
och min äldsta son (snart 9) kom hem för några dagar sedan och sa att han längtade efter att få vacc sig mot influensan. "öööh, VILL du vacc dig??" undrade jag. "ja, jag vill inte dö!!" svarade han. Stackars Lilleputt!! snacka om uppskrämd i onödan..

Så nog påverkas man av medierna!!