Mittilvet

Äldre 30 Jun 20:41

321 svar

Korkad sambo

Oftast är min sambo smart.

Ibland är han det inte, exempelvis i eftermiddags när jag kom hem ifrån jobbet efter uppfriskande 14-timmarspass i 29 graders värme *ironi*

Jag hade talat med honom i telefon flera gånger men hursomhelst, det han inte hade kläckt var att han hade bestämt med sitt barn sedan innan att de skulle packa ihop badgrejer, ta med sig mitt barn och hunden för att åka till sjön och ta ett kvällsdopp utan jag mötte dem på parkeringen och en snabb fråga slängdes ut "du kanske vill följa med oss och bada förresten från "bonus"barnet och sambon nickade instämmande.

Gulligt tycker säkert många att de frågade ifall jag vill "följa med" något som de bestämt och mitt spontana svar blev "nej"

Konstigt må tyckas, jag tycker jättemycket om kvällsdopp, bada överhuvudtaget är jätteskönt och särskilt efter idag men ändå sa jag nej.

Det känns som min smabo låter det barnet ta min plats.
Jag är uppfostrad med att det är vuxna som bestämmer, kommer överens och det är barnen som följer med, inte tvärtom.

Vet inte hur jag ska få fram det till min sambo, att prata om det barnet är minerad mark.
Jag tror mig veta att min sambo inte alls lägger samma värdering i det här som jag gör och jag vet inte hur jag ska få honom att förstå att jag känner mig åsidosatt det som är min familj, han "tar" vårat barn och gör saker vi inte kommit överens om och jag släpps inte in i min familj utan han lallar runt i sin familj, en a foten i våran och ena foten i sin förra.

Jag stack iväg och badade själv och det var skönt, men vart de tog vägen vet jag inte för de är iaf fortfarande inte hemma.

Jag känner mig utanför och jag kanske har mig själv att skylla men jag mår skit av att "förlja med" jag har provat många gånger och det känns alltid lika konstigt.
De har sin symbios och jag känner mig inte det minsta delaktig, dels för att jag känner sådan avsky mot barnets existens och sätt att vara, delvis att min sambo inte är mer lyhörd och delvis...
Ja, det finns säkert hur många aspekter som helst.

Hursomhelst så tycker jag inte om att min sambo bestämmer med det barnet vad vi andra ska anpassa oss efter.
Barn anpassas efter vuxna, är jag den enda som känner så?

Och kom inte med era jävla påhopp, jag är så trött på er så jag spyr utan nu vänder jag mig till de som har kreativa förslag som kan leda till något positivt gällande min och sambons relation och kommunikation.

Att "säga det rätt ut" kommer inte hjälpa tror jag, har gjort det gällande så mycket annat och jag har bara fått honom i någon form av försvar och ilska att jag är dum som känner som jag känner.

Miss Scorpio

Äldre 1 Jul 16:48

#197

Anonym skrev 2009-07-01 16:30:50 följande:

Jag har inga som helst problem med att förstå ts. Jag är uppväxt med ett starkt föräldrapar som bestämde allt tillsammans. Ofta låg jag i sängen som barn och lyssnade på mammas och pappa röster i sovrummet när de planerade dagarna för oss barn. Vi ifrågasatte inte, utan hängde bara med. Vi litade på att föräldrarna visste vad som var bäst för oss. Vi ifrågasatte inte den mat vi fick, aktiviteter vi fick göra, semestrar vi fick åka på. Vi var barn! Lyckligt omedvetna och fullständigt trygga i att vi hade det bra. En situation där en av föräldrarna skulle få "följa med" den andra föräldern är för mig fullständigt obegriplig! Föräldrarna bestämmer, BARNEN följer med. Jag hade blivit vansinnig om min man bestämde något som helst som påverkade mig utan att fråga mig! Det gör man bara! Sen att de flesta barn idag uppfostras till att ta vuxnas beslut är bara ännu ett tecken på samhällets idioti. Barn ska vara barn och inte behöva ta beslut som tillhör de vuxna. Om min man hade frågat mig om inte vi kunde ta med ungarna och bada efter jobbet så hade jag antagligen sagt: "Superidé, postar du papprena till FK på vägen och handlar bananer så ska jag bara hämta kemtvätten och ringa några samtal. Jag kan packa badkläder och så hämtar ni mig hemma kl 1800. När vi kommer hem äter vi rester från igår." Detta presenteras för barnen. Som föräldrar är man inga room mates som kan göra vad som helst oberoende av varandra! Skärpning ni som tycker att barnen ska bestämma...de är varken kapabla eller mogna att göra det och ska framförallt inte behöva göra det. Barn kan och bör inte ha den överblick och planeringsförmåga som vuxna har.

*strör rosor*
Det var det bästa inlägg jag läst på mycket länge här på forumet.

peacemaker

Äldre 1 Jul 17:04

#198

TS blev uppenbarligen arg över att hennes sambo inte inkluderade henne i resan, trots att hon kunnat åka med?

Med enkla ord tackade hon nej till förslaget att följa med delvis för att hon var arg över den bristande kommunikationen (han hade inte nämnt något om utflykten), men även för att hon inte ville tränga sig på (eftersom att hon tolkade det som att han planerat en utflykt UTAN henne)

Tror att jag tolkat situationen rätt?
Däremot har hon bara förvärrat det hela genom att beskriva hennes avsky till bonusbarnet, vilket i sin tur har väckt många påhåpp. Inte bra.. Men låt oss lägga denna del åt sidan.

För hur kan du TS, förvänta dig att andra förstår DIN situation, när du inte ens vill förstå din sambos? (Han kanske hade bra skäl till att inte ha med dig, eller så kanske inte situationen i själva verket var som du tolkade den? ). Det hjälper inte heller att kalla andra idioter, när du i själva verket beter dig precis som dom, dvs. era *mogna* kommentarer till varandra... (-.-)

Vad jag tycker att du ska göra (vilket du frågade om) är att fråga din sambo VARFÖR han inte inkluderat dig eller nämnt något om utflykten, istället för att döma honom.

nika

Äldre 1 Jul 17:07

#199

Anonym skrev 2009-07-01 16:30:50 följande:

Jag har inga som helst problem med att förstå ts. Jag är uppväxt med ett starkt föräldrapar som bestämde allt tillsammans. Ofta låg jag i sängen som barn och lyssnade på mammas och pappa röster i sovrummet när de planerade dagarna för oss barn. Vi ifrågasatte inte, utan hängde bara med. Vi litade på att föräldrarna visste vad som var bäst för oss. Vi ifrågasatte inte den mat vi fick, aktiviteter vi fick göra, semestrar vi fick åka på. Vi var barn! Lyckligt omedvetna och fullständigt trygga i att vi hade det bra. En situation där en av föräldrarna skulle få "följa med" den andra föräldern är för mig fullständigt obegriplig! Föräldrarna bestämmer, BARNEN följer med. Jag hade blivit vansinnig om min man bestämde något som helst som påverkade mig utan att fråga mig! Det gör man bara! Sen att de flesta barn idag uppfostras till att ta vuxnas beslut är bara ännu ett tecken på samhällets idioti. Barn ska vara barn och inte behöva ta beslut som tillhör de vuxna. Om min man hade frågat mig om inte vi kunde ta med ungarna och bada efter jobbet så hade jag antagligen sagt: "Superidé, postar du papprena till FK på vägen och handlar bananer så ska jag bara hämta kemtvätten och ringa några samtal. Jag kan packa badkläder och så hämtar ni mig hemma kl 1800. När vi kommer hem äter vi rester från igår." Detta presenteras för barnen. Som föräldrar är man inga room mates som kan göra vad som helst oberoende av varandra! Skärpning ni som tycker att barnen ska bestämma...de är varken kapabla eller mogna att göra det och ska framförallt inte behöva göra det. Barn kan och bör inte ha den överblick och planeringsförmåga som vuxna har.

Jag håller fullständigt med dig. Barn kan komma med synpunkter och kan tillfrågas men det är de vuxna som planerar och bestämmer.

h8him

Äldre 1 Jul 17:24

#199

Anonym skrev 2009-07-01 16:30:50 följande:

Jag har inga som helst problem med att förstå ts. Jag är uppväxt med ett starkt föräldrapar som bestämde allt tillsammans. Ofta låg jag i sängen som barn och lyssnade på mammas och pappa röster i sovrummet när de planerade dagarna för oss barn. Vi ifrågasatte inte, utan hängde bara med. Vi litade på att föräldrarna visste vad som var bäst för oss. Vi ifrågasatte inte den mat vi fick, aktiviteter vi fick göra, semestrar vi fick åka på. Vi var barn! Lyckligt omedvetna och fullständigt trygga i att vi hade det bra. En situation där en av föräldrarna skulle få "följa med" den andra föräldern är för mig fullständigt obegriplig! Föräldrarna bestämmer, BARNEN följer med. Jag hade blivit vansinnig om min man bestämde något som helst som påverkade mig utan att fråga mig! Det gör man bara! Sen att de flesta barn idag uppfostras till att ta vuxnas beslut är bara ännu ett tecken på samhällets idioti. Barn ska vara barn och inte behöva ta beslut som tillhör de vuxna. Om min man hade frågat mig om inte vi kunde ta med ungarna och bada efter jobbet så hade jag antagligen sagt: "Superidé, postar du papprena till FK på vägen och handlar bananer så ska jag bara hämta kemtvätten och ringa några samtal. Jag kan packa badkläder och så hämtar ni mig hemma kl 1800. När vi kommer hem äter vi rester från igår." Detta presenteras för barnen. Som föräldrar är man inga room mates som kan göra vad som helst oberoende av varandra! Skärpning ni som tycker att barnen ska bestämma...de är varken kapabla eller mogna att göra det och ska framförallt inte behöva göra det. Barn kan och bör inte ha den överblick och planeringsförmåga som vuxna har.

Hur länge är man barn och lyder de vuxnas allomfattande makt samt beslut?

zoftnezz

Äldre 1 Jul 17:30

#200

h8him skrev 2009-07-01 17:24:32 följande:

Hur länge är man barn och lyder de vuxnas allomfattande makt samt beslut?

Tills man e myndig o bestämmer själv såklart... Sen om man fortfarande då bor hemma får man iaf rätta sig lite efter övriga familjen iaf...

h8him

Äldre 1 Jul 17:38

#201

zoftnezz skrev 2009-07-01 17:30:53 följande:

Tills man e myndig o bestämmer själv såklart... Sen om man fortfarande då bor hemma får man iaf rätta sig lite efter övriga familjen iaf...

Hur ska de någonsin lära sig fatta egna beslut och att saker får konsekvenser om man väljer fel? Att inte få lära sig annat än att blint lyda föräldrarna i allt tills man är 1888 år är snudd på barnmissandel enligt mig!

zoftnezz

Äldre 1 Jul 17:44

#202

h8him skrev 2009-07-01 17:38:22 följande:

Hur ska de någonsin lära sig fatta egna beslut och att saker får konsekvenser om man väljer fel? Att inte få lära sig annat än att blint lyda föräldrarna i allt tills man är 1888 år är snudd på barnmissandel enligt mig!

Beror ju naturligtvis på lite vad det handlar om oxå. Men inget av mina barn har trubbel med att kunna fatta egna beslut. Dom har alltid haft stort eget ansvar eftersom jag märkt att dom klarat av det,men har jag bestämt nåt så har det varit det som gällt. Behöver väl inte va svårare än så.

Anonym (xxxxxxxxx)

Äldre 1 Jul 18:14

#203

TS, jag avundas dig inte. Hade inte heller velat ha en sambo som bestämde saker över mitt huvud tillsammans med ett barn. Jag hade känt mig som en andra klassens medborgare.

roise2

Äldre 1 Jul 18:22

#204

Anonym skrev 2009-07-01 16:30:50 följande:

Jag har inga som helst problem med att förstå ts. Jag är uppväxt med ett starkt föräldrapar som bestämde allt tillsammans. Ofta låg jag i sängen som barn och lyssnade på mammas och pappa röster i sovrummet när de planerade dagarna för oss barn. Vi ifrågasatte inte, utan hängde bara med. Vi litade på att föräldrarna visste vad som var bäst för oss. Vi ifrågasatte inte den mat vi fick, aktiviteter vi fick göra, semestrar vi fick åka på. Vi var barn! Lyckligt omedvetna och fullständigt trygga i att vi hade det bra. En situation där en av föräldrarna skulle få "följa med" den andra föräldern är för mig fullständigt obegriplig! Föräldrarna bestämmer, BARNEN följer med. Jag hade blivit vansinnig om min man bestämde något som helst som påverkade mig utan att fråga mig! Det gör man bara! Sen att de flesta barn idag uppfostras till att ta vuxnas beslut är bara ännu ett tecken på samhällets idioti. Barn ska vara barn och inte behöva ta beslut som tillhör de vuxna. Om min man hade frågat mig om inte vi kunde ta med ungarna och bada efter jobbet så hade jag antagligen sagt: "Superidé, postar du papprena till FK på vägen och handlar bananer så ska jag bara hämta kemtvätten och ringa några samtal. Jag kan packa badkläder och så hämtar ni mig hemma kl 1800. När vi kommer hem äter vi rester från igår." Detta presenteras för barnen. Som föräldrar är man inga room mates som kan göra vad som helst oberoende av varandra! Skärpning ni som tycker att barnen ska bestämma...de är varken kapabla eller mogna att göra det och ska framförallt inte behöva göra det. Barn kan och bör inte ha den överblick och planeringsförmåga som vuxna har.

MYCKET bra inlägg!!!
Och jag förstår ts att hon reagerar som hon gör.
Men har tyvärr inga tips och ge, kan bara säja att jag förstår att du reagerar ts!

Anonym (Blind lydnad?)

Äldre 1 Jul 18:45

#205

Jomen zoftnezz, då har du ju inte gjort som anonom inlägg 195 beskriver.
Du har ju också gett dina barn ansvar utefter vad dom kan hantera och med det säkert också möjlighet att fatta sina egna beslut i små frågor till att börja med.

Den typ av uppfostran som anonym inlägg 195 beskriver, ger inte utrymme för barnet att fatta ett enda beslut, inte ens vad man önskar sig i julklapp, för föräldrarna bestämmer och barnet lyder.
Och ett sånt barn som aldrig blir tillfrågat om sin vilja eller uppmuntrad att tänka själv, blir en människa som heller aldrig som vuxen kan hävda sin vilja eller tro att hennes eller hans vilja har nån betydelse.
Varför skulle det ha det, när det inte ens hade det för mamma och pappa.

Jag tycker inte om när barn tillåts göra precis som dom vill, men inte heller gillar jag kadaverdisciplin och blind lydnad.
Det måste finnas något mellanting.

Korkad sambo

INNEHÅLL