• Mittilvet

    Korkad sambo

    Oftast är min sambo smart.

    Ibland är han det inte, exempelvis i eftermiddags när jag kom hem ifrån jobbet efter uppfriskande 14-timmarspass i 29 graders värme *ironi*

    Jag hade talat med honom i telefon flera gånger men hursomhelst, det han inte hade kläckt var att han hade bestämt med sitt barn sedan innan att de skulle packa ihop badgrejer, ta med sig mitt barn och hunden för att åka till sjön och ta ett kvällsdopp utan jag mötte dem på parkeringen och en snabb fråga slängdes ut "du kanske vill följa med oss och bada förresten från "bonus"barnet och sambon nickade instämmande.

    Gulligt tycker säkert många att de frågade ifall jag vill "följa med" något som de bestämt och mitt spontana svar blev "nej"

    Konstigt må tyckas, jag tycker jättemycket om kvällsdopp, bada överhuvudtaget är jätteskönt och särskilt efter idag men ändå sa jag nej.

    Det känns som min smabo låter det barnet ta min plats.
    Jag är uppfostrad med att det är vuxna som bestämmer, kommer överens och det är barnen som följer med, inte tvärtom.

    Vet inte hur jag ska få fram det till min sambo, att prata om det barnet är minerad mark.
    Jag tror mig veta att min sambo inte alls lägger samma värdering i det här som jag gör och jag vet inte hur jag ska få honom att förstå att jag känner mig åsidosatt det som är min familj, han "tar" vårat barn och gör saker vi inte kommit överens om och jag släpps inte in i min familj utan han lallar runt i sin familj, en a foten i våran och ena foten i sin förra.

    Jag stack iväg och badade själv och det var skönt, men vart de tog vägen vet jag inte för de är iaf fortfarande inte hemma.

    Jag känner mig utanför och jag kanske har mig själv att skylla men jag mår skit av att "förlja med" jag har provat många gånger och det känns alltid lika konstigt.
    De har sin symbios och jag känner mig inte det minsta delaktig, dels för att jag känner sådan avsky mot barnets existens och sätt att vara, delvis att min sambo inte är mer lyhörd och delvis...
    Ja, det finns säkert hur många aspekter som helst.

    Hursomhelst så tycker jag inte om att min sambo bestämmer med det barnet vad vi andra ska anpassa oss efter.
    Barn anpassas efter vuxna, är jag den enda som känner så?

    Och kom inte med era jävla påhopp, jag är så trött på er så jag spyr utan nu vänder jag mig till de som har kreativa förslag som kan leda till något positivt gällande min och sambons relation och kommunikation.

    Att "säga det rätt ut" kommer inte hjälpa tror jag, har gjort det gällande så mycket annat och jag har bara fått honom i någon form av försvar och ilska att jag är dum som känner som jag känner.

  • Svar på tråden Korkad sambo
  • Anonym (njae)

    Nu kanske situationen döljer mer som jag inte känner till, eftersom TS verkar så missnöjd. Men att döma enbart av det som berättas i TS så tycker jag det låter som en överreaktion, faktiskt. Visst, de kunde kanske slagit dig en signal och berättat att de tänkte åka och bada i förväg, men de kanske inte hade räknat med att du skulle komma hem precis då? För mig är det inget konstigt om min man och dotter bestämmer sig för att hitta på något utan att kolla med mig varenda gång, det måste inte alltid vara de vuxna som bestämmer i alla lägen för att det ska så vara, om det inte är ngt viktigt. och då får man väl resonera likadant mot ett bonusbarn. Men som sagt, det kanske ligger mer bakom än så...

    Tyvärr har jag inte så många tips merän att just prata med varandra. I lugn och ro när det inte är på förekommen anledning och det redan finns uppretade känslor. Klarar ni inte ut det själva så kanske ni får ta hjälp av en familjeterapeut. Att vara öppen och rak, fast välvillig och lugn är det enda som gäller. Att spela ngn sorts spel och tro att man kan visa vad man känner och få förståelse på rätt sätt är nog tyvärr dömt att misslyckas.

    (inte så trevlig avslutning på TS, kanske...?)

  • Anonym (Tea)

    förstår dig helt och hållet TS
    är/har varit i din sits också och känner/känt precis som du.
    har man inte det så kanske man inte kan förstå?

    jag håller helt med niah och inlägg 195 (var det va?)

    min man ändrar sig också men det har blivit bättre varannan vecka, all energi går åt till att vara bonus till lags så att vi andra får liksom ta det som blir över,,,,,tid och energi.
    blir min man arg besviken på bonus så visar han det inte alls på samma sätt som när han blir arg på oss andra
    han har dock börjat vaknat pga att bonus nu blivit större och hålls helt enkelt på att köra över sin pappa helt och hållet,
    bonus gör helt enkelt det som andan faller honom på (om ni förstår vad jag menar?)
    pappa sa nej då struntade han i att komma till oss överhuvudtaget pappa ringde sms men varken biomamma eller bonus svarade
    när han kommer hit efter antal veckor så säger han hej och sen undrar han när man kan åka och köpa ditt och datt
    ha begär och tidbegär hela tiden blir liksom aldrig nöjd känns det som

    min man har sedan några veckor sagt till mig
    nu börjar jag få upp ögonen nu förstår jag vad du menar

    tack vare att vi gick och pratade med någon utomstående om detta för det är inte hållbart
    någon skrev att vi andra har pappa när bonus är hos mamma, vilket skitsnack ursäkta mig '
    ska vi andra backa och vara mindre värda pga att bonus bor här varannan vecka?
    bonus får full fokus av mamma mamma veckor full fokus hos pappa pappaveckor
    och sen kan jag säga att vårat gemensamma barn inte alls får full fokus varken av pappa eller mamma.
    men det gör i och för sig inget för hon är sju år yngre och har redan lärt sig att leka själv och med andra
    i stället för att sitta och invänta att saker ska ramla över henne så har hon lärt sig att ta tag i saker
    hon verkar aldrig ha tråkigt går och småpysslar
    hjälper till gör hon också städar lite i rummet och lägger kläder till tvätt osv
    bonus hjälper inte till alls mkt städar knappt rummet själv nej han har inte tid för han ska ju leka med kompisar eller pappa ja sen är det ju dags att åka till mamma igen.

    jag är inte avundsjuk på bonus nej aboslut inte men jag blir lite orolig över hur det ska bli med honom i framtiden
    behöver just aldrig ha några krav
    kan inte vara ensam och roa sig
    umgås gärna med vuxna
    rädd för att missa något
    ska bestämma över en hel familj
    kan inte ta ett nej
    ska inte behöva stå ansvar över något
    och sist men inte minst DET ÄR JU SÅ SYND OM BONUS BARN (tycker en del)
    ja det kanske är synd om dem? som kommer att bli så självupptagna och inte få vara barn ordentligt  (obs drar inte alla över en kant)

    jag har också hävdat att vi är två VUXNA i den här familjen och det är vi som ska prata ihop oss om något det är vi som bestämmer osv
    barnen är barn

    som tur är har min man vaknat och börjat fundera hur han har hållt på
    lycka till TS

  • Anonym (Tea)

    missuppfatta inte fokus på vårat gemensamma barn det jag menade är att hon har inget behov av att alltid vara omkring oss hon kan leka själv
    för hon har lärt sig det när pappa är på jobbet och jag måste laga mat tvätta städa
    det är inte så att vi bara går runt och struntar i henne absolut inte
    vi struntar inte heller i bonus såklart
    men ni som varit i den här situationen förstår vad jag menar fast jag har svårt att sätta ord på det.

    att stå givakt och invänta order
    att en liten ska få bestämma över en hel familj jämt
    är ganska fel i mina ögon

  • Anonym

    Min sambo är så där också när hans son är här...men jag ser inget fel i det om nu inte han o jag planerat något som ändras..Han är här varannanhelg så självklart vill de ha lite egen tid. Det vill även jag ha med mina pojkar..Om jag skulle känna mig överkörd så pratar min sambo o jag om det. När hans son är här får han självklart följa de regler som mina pojkar har o skulle tex jag säga nej till godis så kan ju inte min sambo säga att det är okej för hans son o äta..

  • Pitan

    Jag förstår att du har en jobbig situation TS och att det här handlar om mycket fler och djupare saker en endast den här händelsen, med badet, men som du svarar och skriver här i tråden bryter du endast ner dig själv och mår dåligt.
    Du måste ju lösa det här med din sambo, jag vet ingenting om ditt bonusbarn och vill heller inte uttala mig om hur han är, även om barn är barn och vuxna är vuxna och man får bete sig därefter.
    Men å andra sidan är jag inte bonusmamma och kan bara föreställa mig att det kan vara jobbigt.
    Men när du skriver att du ångrar att du fick ditt barn med din sambo blir man ju orolig, det kan inte vara någon bra situation för någon av er, vare sig dig, din sambo, ert gemensamma barn eller hans son.
    Det enda rådet jag kan ge är att söka hjälp tillsammans, för annars tror jag det blir svårt för er att hålla ihop er familj, du låter så fruktansvärt arg i dina inlägg, och kanske har du fog för det, men för att inte gå under själv måste ni nog söka proffessionell hjälp.
    Lycka till!!

  • Anonym (Tea)
    Anonym skrev 2009-07-02 19:50:46 följande:
    Min sambo är så där också när hans son är här...men jag ser inget fel i det om nu inte han o jag planerat något som ändras..Han är här varannanhelg så självklart vill de ha lite egen tid. Det vill även jag ha med mina pojkar..Om jag skulle känna mig överkörd så pratar min sambo o jag om det. När hans son är här får han självklart följa de regler som mina pojkar har o skulle tex jag säga nej till godis så kan ju inte min sambo säga att det är okej för hans son o äta..
    kan nästan ha lite mer förståelse om det handlar om varannan helg
    lite skillnad varannan vecka
    att sedan göra skillnad på barnen och vara 100% givakt för sitt tidigare barn är enligt mig hur fel som helst
    hur tror ni att barnen som är nr 2 och nr3 ja det kanske är fyra och fem också känner sig?
    jag slog näven i bordet för jag såg att det blev uppdelat varannan vecka
    jag och vårat gemensamma barn
    min man och hans tidigare barn
    min man hade också väldigt mkt mindre stubin när det gällde vårat gemensamma
    det snurrade till det för mig och säkert även för våran gemensamma
    är vårat gemensamma barn mkt mindre värd? för att barnet har mamma och pappa hos sig jämt? det har det ju egentligen inte för varannan vecka så är ju pappas fokus helt på den första barnet.
    och vad lär det dessa barn som är nr 1 jo att de alltid i alla lägen går först och ska ha sitt ord sagt först
    nej slappna av istället för jag tror även att ett bonusbarn vinner på det i längden
    jag tror inte att dessa barn har det så bra att leva så här omkring föräldrar som går på tå
    har syskon som alltid får stå bakom
    ha konflikter bonusmamma mot biopappa
    konflikterna skulle ju bort den dagen då mamma och pappa flyttade isär det var ju liksom anledningen till varför föräldrarna gick isär?

    förstår ni vad jag menar

    bort med mesigheten omkring detta ämne slappna av och respektera varandra

    gäller alla

    sen till er som säger att bonusmamma inte ska leka mamma och leka familj ni kommer aldrig vara kärnfamilj osv
    skit i dessa ord värna istället och puscha bonusmammor till att krama ihop familjen till en enda stor familj där alla lyssnar på varandra och har lika värde.
  • Anonym (jannike)

    Skont att hora att din sambo INTE later dig och dina negativa tankar om bonusbarnet styra han och hans barns liv. (BAGGE hans barn, aven det som ocksa ar ditt).

    Stoooor eloge till sambon!

  • Mittilvet

    Anonym (jannike) skrev 2009-07-03 07:15:04 följande:


    Skont att hora att din sambo INTE later dig och dina negativa tankar om bonusbarnet styra han och hans barns liv. (BAGGE hans barn, aven det som ocksa ar ditt).Stoooor eloge till sambon!
    Jannike, du kan vara lugn, jag har talat med min sambo och vi är mer överens nu och han har börjat visa mig den respekten att vuxna är de som först och främst kommer överens gällande det som rör familjen på gemensam tid.

    Jag ikommer troligen få påminna honom då och då, men jag är glad att jag har en sådan förstående sambo trots att han kan vara allt bra korkad ibland

    Men tack så mycket, ska vidarebefodra att ge sambon en eloge för att äntligen blivit lite mer klarsynt
  • Anonym (jannike)
    Mittilvet skrev 2009-07-03 07:22:53 följande:
    Anonym (jannike) skrev 2009-07-03 07:15:04 följande:
    Jannike, du kan vara lugn, jag har talat med min sambo och vi är mer överens nu och han har börjat visa mig den respekten att vuxna är de som först och främst kommer överens gällande det som rör familjen på gemensam tid.Jag ikommer troligen få påminna honom då och då, men jag är glad att jag har en sådan förstående sambo trots att han kan vara allt bra korkad ibland Men tack så mycket, ska vidarebefodra att ge sambon en eloge för att äntligen blivit lite mer klarsynt
    Toppen - Men vilken klok manniska som helst forstar ju att man far det mycket trevligare pa en nattlig badtur utan en person som avskyr sitt tidigare "misstag".
    Din sambo verkar klok och snart lever han kanske utan en bitter surtant i sitt och sina barns liv - vem vet?
  • Mittilvet

    Anonym (jannike) skrev 2009-07-03 11:43:11 följande:


    Onskar ingen olycka ...... tvartom sa tror jag HELA er familj kommer ma battre da den dagen kommer..... OM den gor det vill saga.. Lycka till
    Dagen kommer då "bonusen" slutar komma hem till oss och visst kommer det bli bättre, det håller jag med om

    Kanske kommer dagen tidigare ifall min sambo fortsätter att låta oss vuxna komma överens först och främst gällande gemensam tid och efter det blanda in barn i planerna, jag håller tummen att prioförstabarnet-tänket förvinner eftersom det enda min sambo skapar genom att vara sådan är till allas nackdel, både kortsiktigt och långsiktigt.
    Lyckligtvis så har bollen börjat rulla åt rätt håll
Svar på tråden Korkad sambo