Korkad sambo

Jag har inte hängt med i denna tråd från början. Läser bara följande vad TS skrivit i sista inlägget:

Dagen kommer då "bonusen" slutar komma hem till oss och visst kommer det bli bättre, det håller jag med om

Kanske kommer dagen tidigare ifall min sambo fortsätter att låta oss vuxna komma överens först och främst gällande gemensam tid och efter det blanda in barn i planerna, jag håller tummen att prioförstabarnet-tänket förvinner eftersom det enda min sambo skapar genom att vara sådan är till allas nackdel, både kortsiktigt och långsiktigt.
Lyckligtvis så har bollen börjat rulla åt rätt håll

Då måste jag bara fråga rent ut:

Öhhh vill du INTE att din sambos barn (som han har sedan tidigare) ska komma hem till er?
Försöker du att sära dom åt?
Om det är så, så tycker jag att du måste gå i terapi och bearbeta din svartsjuka/hat som du verkar ha mot detta barn. (sambons tidigare liv)
Det är inte barnens fel att det blir seperation. Det är barnen som blir de stora förlorarna i en sån här situation.

Tänk på att det är du som är vuxen och ska kunna uppföra dig som vuxen. ett barn har inte valt den position som den hamnar i. Barn behöver all kärlek coh trygghet den kan få.
MEN.. Nu kanske du inte menade så som jag tolkade ditt inlägg?
Hoppas verkligen att jag misstolka ditt inlägg isåfall!

Var bara nyfiken på hur du menar!

Barnens rätt- Har läst inlägg skriven av ts förut och det handlar inte om svartsjuka/hat mot barnet eller sambons tidigare liv. Problemen med barnet är större än så. Det gäller även barnets biomamma, hon har inte heller haft det lätt med honom. Det är såklart svårt att veta om man bara läser ts eller några inlägg i den här tråden. Men de har inte haft det lätt. Förlåt ts för att jag svarade på det, men kommer så väl ihåg hur tufft ni har haft det.

Anonym (barnens rätt) skrev 2009-07-03 12:12:55 följande:

Detta händer då man inte orkar läsa tråden men ändå ska kommentera!
Vänligen LÄS innan du skriver så slipper du ställa irrelevanta frågor,tack!

Jag kan inte annat än tacka för både ditt minne och att du tog dig tid att förklara.

Jag är verkligen skitkass på det, som du vet

Allt går upp och ner, precis som allt annat och att barnet är/blivit (hönan eller ägget) som barnet är gör det inte bättre men när jag ser upprepade brister hos min sambo som jag respekterar som just vuxen individ med ansvarstänk så spricker jag tillslut.
Det var en förväntning som slog in, jag VISSTE ju att det ofta blir just såhär att DE bestämmer och jag får rätta mig i ledet utan talan de veckor barnet kommer och jag har verkligen börjat störa mig ordentligt på det så när jag fick det pissat på mig i ansiktet efter en lång plus lite till dag på jobbet var det droppen på något sätt.

En nochig fråga "du kanske vill följa med oss och bada förresten" som en slags uppfostrad artighetsfråga utan att vilja ha ett ja till svar och min sambo har inte tänkt efter ett dyft vilken situation han skapade.

Han hade haft hela dagen på sig att bada med barnen, jag hade pushat på det flera gånger under några utav de samtal vi hade under dagen så de får bada hur mycket de vill, det är ju kul om de har roligt.

Men nu blev det inte bra och min sambo vet nu hur jag känner.
Han kan inte sätta sig in i det men försöker acceptera och tänka på det vilket han skötte lysande dagen efter.
Det var inte ens svårt tyckte han, att först prata med mig om de olika alternativen hur vi skulle lägga upp dagen med planering och förberedelser och vet ni vad?

Både handduk till det andra barnet, mat till lillen och alla andra OCH blöjor kom med.

Att det ska behövas en kvinna till det

Varför hålla på och ringa honom på telefon hela dagen? är du rädd han inte klarar av att ta hand om barnen? jag tycker det var jättegulligt att ta dem med på ett kvällsdopp och sen även fråga om du ville följa med.

står det att TS ringt till sin sambo?

det kan lika gärna vara sambon som ringt flertal gånger, jag tex har en sådan man som sms och ringer ett antal gånger per dag
utan att jag bett om det,
han kollar hur det har gått för mig att lämnat barnen skola/dagis
han ringer för att tala om för mig att han älskar mig
han kan skicka gulliga sms
har vi några problem med barnen eller biomamman ringer vi och diskuterar det så att vi slipper ha några barn öron med när vi pratar om det
ett yppligt tillfälle för TS sambo att fråga om badet utan att nga barnöron hör på, om det inte är så att barnen står intill sambon när han pratar i telefonen.

för mig är det inte konstigt att prata med varandra flera gånger om dagen
ibland sitter man trångt till eller tycker att det är tjatigt men då säger man ifrån.

håller fortfarande med dig TS. jätte gulligt att ta med dem på ett kvällsdopp och sen även fråga om du vill följa med "citat" då har man inte läst hela TS om man svarar på det viset,
för det var nämligen inte TS man som på ett gulligt sätt frågade TS om hon ville ta ett kvällsdopp.

Har inte orkat läsa alla inlägg utan bara skummat lite men TS, jag förstår dig! Jag känner igen din känsla så väl. Jag har många gånger känt mig överkörd och bortglömd och utestängd då min man planerat med sin äldsta dotter utan att inkludera mig i planerna. Sen har jag liksom i förbifarten fått frågan "du kanske också vill följa med?" (från bonusdottern) och den spontana reaktionen blir precis som din - nej tack, åk ni själva.

I vårt fall var det absolut värst när jag började jobba och min man var föräldraledig med vårt första gemensamma barn. Min bonusdotter var då väldigt snabb med att gå in i mammarollen hemma och skötte precis ALLT som hon ansåg att en mamma skall göra, från att ta hand om bebisen till att planera och laga mat. Detta var en rent vidrig situation för mig. Inte nog med att det var jobbigt med övergången att börja jobba och lämna min älskade son på dagarna utan det blev ännu värre när det kändes som att min man och hans dotter lekte "mamma, pappa, barn" hemma när jag inte var med. Jag blev liksom överflödig då, jag behövdes inte längre, det fanns ingen plats för mig i familjen. Något som alltid är extra känsligt i en bonusfamilj där man som bonusmamma ju inte har en lika självklar plats i familjen som biopappan har.

Tyvärr har jag inga bra tips att ge dig när det gäller detta. Ville bara tala om att du inte är ensam om dessa känslor. För min del har det blivit mycket bättre efter hand. Jag har pratat och pratat och pratat med min man om hur jag känner och jag har analyserat in i absurdum vad det är som får mig att reagera som jag gör ibland. Jag har inga bra svar men det som funkar bäst (eller kanske minst dåligt) är att jag försöker föreställa mig hur jag kommer att agera den dag MIN dotter är så gammal som min bonusdotter nu är. Hur kommer jag att göra då? Genom att tänka på det sättet blir det också lättare att förklara för min man hur jag vill att vår familjesituation skall se ut eftersom jag kommer lite närmare det perspektiv som han har på situationen.

Jag vet inte vad jag ska säga.... Jag har själv 2 bonusbarn 2 egna varav ett tillsammans med min sambo + ett jävligt ex. till min sambo...Alla våra "bonusbarn" bor hos oss varannan vecka och jag ÄLSKAR att ha dem här...vara med dem och LÅTA dem ta plats....barn har ett behov att få känna sig speciell när dem bara är varannan vecka, det är både min och min sambos uppfattning...vi lägger all tid åt barnen då och kvällarna har vi för oss själva...
Jag har så svårt att förstå ditt problem????? Kanske har missat nått i denna långa tråd men vad är problemet? Att han badar med sitt barn utan att ta med dig? Vad skulle han göra? Sitta hemma vänta på dig och hålla dig i handen? Det är väl UNDERBART att han gör nått med sitt barn...jag skulle älska det, skönt att få en stund själv efter ett sånt LÅNGT pass...
Vill du ha ett kreativt förslag...så tycker jag att det handlar om dig och din inställning...ÄNDRA DEN!!!!
Barnen måste väl få känna sig speciella när dem är hos en...pappa och barn måste väl få egen tid utan dig...ska jag säga vad jag tycker så får du ändra ditt egoistiska tänkande och släpp fram barnet..
Jag skulle aldrig begära av min sambo att han skulle inkludera mig i ett kvällsdopp med sin son och dotter...varför? Jag tycker det är roligt och uppmuntrar alla aktiviteter som för barnen och deras pappa nära..visst är det kul att vara med..men jag skulle inte brytt mig alls...
Det här är min uppfattning som både bio och bonus mamma...tror det handlar om hjärtat och vad som finns där inne och vad ma känner för bonusbarn...och jag älskar mina och vill att dem ska ha så mkt tid med sin pappa som möjligt precis som jag vill ha med min son när han är här..Vi sticker iväg på massor utan att fråga...bio, djurpark, bad, picknickar...men så funkar det för oss...

måste bara tillägga vilka snorunges fasoner jag tycker det är när du åkt iväg och badat själv....påminner om min trotsiga 4 åring som inte får som han vill....svälj stoltheten och följ med och inse att allt inte kretsar kring dig!

Har inte läst tråden, men för en utomstående så ser jag inte hur din sambo gjort fel tvärt om han verkar ju vara en engagerad pappa och bonuspappa.