Korkad sambo

Snälla rara, "övrig släkt" innefattar ju övrig släkt pa båda sidorna i ett förhållande. Hur länge har du och sambon varit ett par? Hur gammalt är "erat" barn? Hur gammal är du?

TS jag både förstår dig och inte. Jag tror jag ser ditt problem men jag tycker du gör dig själv en otjänst genom att skälla på de som skäller på dig. Det gör bara att de förstår dig ännu mindre och kritiserar dig ännu mer varpå du skäller ännu mer och du ödslar än mer energi och allt bara blir fel.Till det yttre så åker en snäll pappa iväg med 2 barn och badar och du bjuds med, men hur man har hamnat där kan vara både positivt och negativt. De flesta verkar se en snäll pappa som åker iväg och badar med sina 2 barn. Sådana pappor finns givetvis, men efter dina beskrivningar anar jag en pappa som går i sitt barns ledband och följer dess minsta nyck. Om inte barnet hade frågat om du ville med så känns det t.o.m som att pappan kunde ha låtit bli att fråga dig? Jag håller med dig om att det är de vuxna som ska bestämma tillsammans och barnen ska få komma med önskemål - inte tvärtom. Jag blir tokig på curlingmentaliteten hos en del föräldrar som tror deras barn kommer till skada om inte de står i händelsernas centrum och får allt de önskar både när det gäller aktiviterer och prylar. Ett barn från ett tidigare förhållande kan, om inte föräldern sätter stopp för det, få som vana att "regera" i hemmet på ett för familjen som helhet ohälsosamt sätt. Vuxna och barn ska inte "tävla "om samma roller. I kärnfamiljer där mamma och pappa har lika hög status hos barnet blir det inte lika lätt så men däremot i styvfamiljer där rollerna inte är klara från början kan barn försöka ta roller de inte ska ha om inte föräldern är uppmärksam.Jag känner igen din på ytan oskyldiga situation i när jag och sambon delade på oss på stormarknaden och när vi återsågs frågade jag vad han tyckte vi skulle köpa till middag och han svarade: " det har jag och barnen redan köpt. De ville ha korv och pommes frites". Visst praktiskt och bra att middagen redan var fixad, men jag undrar just hur de hade reagerat om jag varit snabbare och meddelat att det blir renskav till middag idag...Eller när sambon och barnen är ute och köper artiklar till hemmet utan mig och utan min vetskap. Visst praktiskt och bra att det införskaffas sängkläder åt alla, men jag undrar just hur de skulle ha känt sig om jag gick ut och köpte en ny sticksåg till sambon och gardiner till barnens rum och sedan förväntade mig nöjda uppsyner...Barnen är i övre tonåren och är mycket petiga med vad de har. Pappan är lika petig med vilken sticksåg han har som jag kan vara med gardiner.Numer konsulterar han mig oftast innan han införskaffar saker till det gemensamma hemmet. Det är inte han och barnen som ska inreda hemma och jag städa har jag förklarat. Det tog länge innan han förstod skillnaden i att handla med barnen och köra över mig. Jag fick "översätta" situationerna för honom till relevanta och intressanta områden: när du och barnen kommer hem med en ny hushållsassistent som vi länge har pratat om att köpa är det detsamma som att jag går ut själv och köper nya fälgar till bilen som jag råkade få se och kom på att jag tyckte bättre om än de vi tittat på tillsammans.Nu har jag fokuserat på shopping vilket inte är centralt i våra liv med det tjänar som exempel på hur fel det kan bli om man bestämmer över huvudet på den andre och barnens önskemål styr förälderns beslut och spelar ut styvföräldern.Om du och sambon hade pratat flera gånger den dagen så kunde ni ha bestämt tillsammans att ni skulle ta med barnen och bada när du kom hem från jobbet. Om din sambo är hemma så kunde han ha packat med mat som ni kunde ha ätit tillsammans och han kunde ha fixat med annat som behövdes ha med både för den minsta och dig så ni kunde komma iväg snabbare och för dig på ett mer avspänt sätt än att stressad i uppfarten behöva tänka om och tänka till. Sedan hade ni behövt komma hem tidigare än kl 23. Det är alldeles för sent för en 16-månaders att vara uppe. Innan blöjan var bytt och barnet fått mat och nattats var väl klockan närmare midnatt skulle jag tro. Det låter som din sambo vill väl men är lite korttänkt i sin iver att serva sitt äldre barn. En 16-månaders har inget behov att vara på badutflykt till kl 23 i en gammal blöja.Jag tycker det var dåligt av din sambo att inte tänka mer på den lille och jag förstår att du tar ut din frustration på hans barn sedan tidigare och ser honom som orsaken till era problem, men det är han inte. Barn tar så mycket utrymme de tillåts ta. Det är den "snälla" pappan som inte klarar av att vara vuxen pappan utan delar rollen med sin son när det ska vara du och pappan som ska vara de 2 vuxna i hemmet. Ett barn har ofta inte förstånd att se vad ett ännu mindre barn behöver. Han ser bara chansen att få bada när det är varmt och tycker han är hygglig som bjuder med dig på en trevlig utflykt. Han är inte ens medveten om att han inte ska ha rollen som familjeöverhuvud eftersom den kanske är den enda han vet och det är pappans jobb att omarbeta den rollen.

Jag älskar dig, du är en förebild, jag är glad att du hittade in i tråden. Jag kommer läsa ditt inlägg fler gånger och visst är det sambon som är korkad, det var det tråden handlade om till en början men folk är faan (ursäkta mig) inte kloka här inne på styvforumen och har vridit det till nåt annat än själva händelsen. Hursomhelst, jättekram till dig

Jag kan citera det jag skrev även ifall det verkar som du är oförmögen att läsa vad det står utan hittar på egna innebörder i de meningar som ajg skriver, precis som de flesta andra.Men jag försöker, håll i dig nu:Barnet är gemensamt vilket jag många stunder ångrar.B A R N E T Ä R G E M E N S A M T V I L K E T J A G M Å N G A S T U N D E R Å N G R A R.VAR läser du att jag ångrar barnet?Jag ångrar att barnet är GEMENSAMT, läste du svenska öht i skolan?Herregud, att jag ORKAR med er...

Oftast är min sambo smart.Ibland är han det inte, exempelvis i eftermiddags när jag kom hem ifrån jobbet efter uppfriskande 14-timmarspass i 29 graders värme *ironi*Jag hade talat med honom i telefon flera gånger men hursomhelst, det han inte hade kläckt var att han hade bestämt med sitt barn sedan innan att de skulle packa ihop badgrejer, ta med sig mitt barn och hunden för att åka till sjön och ta ett kvällsdopp utan jag mötte dem på parkeringen och en snabb fråga slängdes ut "du kanske vill följa med oss och bada förresten från "bonus"barnet och sambon nickade instämmande.Gulligt tycker säkert många att de frågade ifall jag vill "följa med" något som de bestämt och mitt spontana svar blev "nej"Konstigt må tyckas, jag tycker jättemycket om kvällsdopp, bada överhuvudtaget är jätteskönt och särskilt efter idag men ändå sa jag nej.Det känns som min smabo låter det barnet ta min plats.Jag är uppfostrad med att det är vuxna som bestämmer, kommer överens och det är barnen som följer med, inte tvärtom.Vet inte hur jag ska få fram det till min sambo, att prata om det barnet är minerad mark. Jag tror mig veta att min sambo inte alls lägger samma värdering i det här som jag gör och jag vet inte hur jag ska få honom att förstå att jag känner mig åsidosatt det som är min familj, han "tar" vårat barn och gör saker vi inte kommit överens om och jag släpps inte in i min familj utan han lallar runt i sin familj, en a foten i våran och ena foten i sin förra.Jag stack iväg och badade själv och det var skönt, men vart de tog vägen vet jag inte för de är iaf fortfarande inte hemma.Jag känner mig utanför och jag kanske har mig själv att skylla men jag mår skit av att "förlja med" jag har provat många gånger och det känns alltid lika konstigt.De har sin symbios och jag känner mig inte det minsta delaktig, dels för att jag känner sådan avsky mot barnets existens och sätt att vara, delvis att min sambo inte är mer lyhörd och delvis...Ja, det finns säkert hur många aspekter som helst.Hursomhelst så tycker jag inte om att min sambo bestämmer med det barnet vad vi andra ska anpassa oss efter.Barn anpassas efter vuxna, är jag den enda som känner så?Och kom inte med era jävla påhopp, jag är så trött på er så jag spyr utan nu vänder jag mig till de som har kreativa förslag som kan leda till något positivt gällande min och sambons relation och kommunikation.Att "säga det rätt ut" kommer inte hjälpa tror jag, har gjort det gällande så mycket annat och jag har bara fått honom i någon form av försvar och ilska att jag är dum som känner som jag känner.

Vad skulle du vilja ändra på för att det ska bli bättre? Att sambon frågar dig när han ska göra något? Att bonusbarnet bara kommer varannan helg?Att du kanske kan tillföra något som underlättar för er?Att sambon kanske kan tillföra något som underlättar för er?Har ni planerat nåt under semestern?