• Mittilvet

    Korkad sambo

    Oftast är min sambo smart.

    Ibland är han det inte, exempelvis i eftermiddags när jag kom hem ifrån jobbet efter uppfriskande 14-timmarspass i 29 graders värme *ironi*

    Jag hade talat med honom i telefon flera gånger men hursomhelst, det han inte hade kläckt var att han hade bestämt med sitt barn sedan innan att de skulle packa ihop badgrejer, ta med sig mitt barn och hunden för att åka till sjön och ta ett kvällsdopp utan jag mötte dem på parkeringen och en snabb fråga slängdes ut "du kanske vill följa med oss och bada förresten från "bonus"barnet och sambon nickade instämmande.

    Gulligt tycker säkert många att de frågade ifall jag vill "följa med" något som de bestämt och mitt spontana svar blev "nej"

    Konstigt må tyckas, jag tycker jättemycket om kvällsdopp, bada överhuvudtaget är jätteskönt och särskilt efter idag men ändå sa jag nej.

    Det känns som min smabo låter det barnet ta min plats.
    Jag är uppfostrad med att det är vuxna som bestämmer, kommer överens och det är barnen som följer med, inte tvärtom.

    Vet inte hur jag ska få fram det till min sambo, att prata om det barnet är minerad mark.
    Jag tror mig veta att min sambo inte alls lägger samma värdering i det här som jag gör och jag vet inte hur jag ska få honom att förstå att jag känner mig åsidosatt det som är min familj, han "tar" vårat barn och gör saker vi inte kommit överens om och jag släpps inte in i min familj utan han lallar runt i sin familj, en a foten i våran och ena foten i sin förra.

    Jag stack iväg och badade själv och det var skönt, men vart de tog vägen vet jag inte för de är iaf fortfarande inte hemma.

    Jag känner mig utanför och jag kanske har mig själv att skylla men jag mår skit av att "förlja med" jag har provat många gånger och det känns alltid lika konstigt.
    De har sin symbios och jag känner mig inte det minsta delaktig, dels för att jag känner sådan avsky mot barnets existens och sätt att vara, delvis att min sambo inte är mer lyhörd och delvis...
    Ja, det finns säkert hur många aspekter som helst.

    Hursomhelst så tycker jag inte om att min sambo bestämmer med det barnet vad vi andra ska anpassa oss efter.
    Barn anpassas efter vuxna, är jag den enda som känner så?

    Och kom inte med era jävla påhopp, jag är så trött på er så jag spyr utan nu vänder jag mig till de som har kreativa förslag som kan leda till något positivt gällande min och sambons relation och kommunikation.

    Att "säga det rätt ut" kommer inte hjälpa tror jag, har gjort det gällande så mycket annat och jag har bara fått honom i någon form av försvar och ilska att jag är dum som känner som jag känner.

  • Svar på tråden Korkad sambo
  • Anonym (#195 forts)

    Blind lydnad.....wow, det ena utesluter väl inte det andra, eller? Vi som föräldrar bestämmer att vi ska åka och bada och vad vi ska äta när vi kommer hem. Vi vet också att eftersom barnen blir hungriga efter badet, kan de ladda med bananer direkt så att vi inte ska ha hem gnälliga o hungriga ungar och kan i lugn o ro prata med varandra i bilen medan barnen mumsar på sina bananer. Eftersom barnen knappast är skyltdockor som bara sitter tysta, kanske någon av dem frågar om vi kan stanna och köpa glass på vägen. Då kan någon av oss vuxna säga ja eller nej beroende på hur tight med tid det är. Man ska alltid motivera sitt beslut inför barnen så att de lär sig vad man kan göra och när. Tex: "Javisst, men det blir ett GB-storpack som vi kan äta efter maten för ni ska ha plats till mat när vi kommer hem." Barnen är väl inga lealösa kolli som inte tänker själva? De ska presenteras för ett bra utbud av val så att de lär sig träffa de rätta besluten. Inte "Vad vill du äta?" utan "Vill du ha tomat eller gurka på din macka?" Naturligtvis höjs nivån efter barnets ålder och kapacitet och i takt med att man ser att barnet kan ta ansvar så låter man också barnet ta ansvar. Till slut kanske man kan ställa fram Nutella och sylt på bordet utan att det är det första barnet slänger sig över. Är det det - ja då är de knappast mogna att ens bestämma vad de ska ha på sin egen macka. Man ska leda genom att vara en förebild och genom att ge barnen de rätta förutsättningarna för att ta beslut och uppmuntra och leda rätt när barnet gör "fel". Trust me, det barnen får se och lära sig hemma, tar de också med sig ut i världen. Jag och våra barn blir helt paffa när det kommer gäster med barn som tex ifrågasätter "varför fick du mer Cola än jag" till en vuxen eller inte vill smaka på maten eller själva får bestämma när de ska få gå från bordet eller frågar "varför det?" eller "Amen måste vi? Jag vill spela dataspel...gnäll, gnäll" om vi vuxna säger att nu ska vi ha picknick i parken allihopa. Våra barn vet att det kommer vankas god mat och lekar och att det är kul att umgås med sina föräldrar. Mkt roligare än att sitta framför en dataskärm... men det är också så vi vuxna vill att de ska tycka. Vi vill att barnen ska se upp till oss och tycka att vi är coola o bäst i världen. Det uppnår man genom ömsesidig respekt, genom att logiskt förklara sitt agerande och genom att ALDRIG, ALDRIG säga emot varandra, bråka inför barnen, eller visa barnen att den andre förälderns åsikt är mindre värd. Vilket ts sambo tydligt gör när han bestämmer med barnen att de ska gå och bada utan att rådfråga sambon om dennes planer först. Tyvärr tror jag helt enkelt inte att vissa människor kan se det som för mig är helt kristallklart. Lycka till ts, men det du vill uppnå måste antagligen ske med någon som har fått det med sig hemifrån och kan din sambo inte se det nu så kommer hans ögon antagligen aldrig att öppnas.

  • Anonym (#195 forts)

    Jamen låt mig då också svara på punkt B. Min man kan omöjligtvis veta om jag under 14-timmars arbetsdagen har fått värst mensmagen och att det sista jag vill är att gå och bada. Tänk om JAG drömmer om att få komma hem, sätta upp fötterna på bordet och få en kopp te samt massage av min älskling? Är det då inte befängt att ta ungarna och ställa mig inför det faktum att de ska gå och bada?.."ja du ville kanske också hänga med?" Hallå, fattar ni inte??! Tänk om man hade gjort så mot sitt styvbarn....bestämt med sitt egna barn att man skulle gå och bada, packat barnets grejer och sina egna och sen på parkeringen utanför huset träffat på styvisen "Jaha, du kanske också ville hänga med??" Kan ni leva er in bättre i den situationen då??! Hur utanför hade inte det barnet känt sig? Speciellt om föräldrarna vet att barnet älskar att bada?? Ts sambo vet att hon uppskattar ett dopp efter jobb, ändå är hon inte inkluderad i badplanerna. Jag fattar inte detta, kan inte tolka det på annat sätt än att sambon inte bryr sig om ts är med eller inte , om hon blir ledsen eller inte. Snälla pappan som tar med ungarna och badar....?? Haha, snäll är pappan som kommer och hämtar sin fru med en bukett rosor och en perfekt caffe latte efter 14-timmars arbetsdagen, har packat badkläder och picknickkorg till alla, inte glömt sonens astmamedicin eller minstingens solhatt eller frugans månadsmagasin. Han har också satt på tvätten hemma innan han åkte och diskat efter frukosten. Tillsammans hämtar föräldrarna den store killen hos en kompis (minstingen sitter i bilstolen) och berättar att familjen ska på badutflykt. Märk väl, frun har alltid en möjlighet att stanna hemma med sin mensmage och tidning om hon vill. Så hade jag gjort om jag ville överraska min man med badplaner och jag förväntar mig inget mindre av honom. Är man inte lika kreativ så frågar man naturligtvis per telefon under dagen!

  • Anonym (#195 forts)

    Och jag måste också säga till den som tog upp exempel på beslut som barn själva skulle få ta, nämligen det om att få önska sig julklappar...skämtar du, eller? Hur kan du jämföra en önskan med ett beslut? Barnet köper väl inte sina egna julklappar, eller? Barnet önskar sig, vi köper (i samråd med varandra, till alla barn, egna och styvisar). Om barnet har lärt sig något av oss (förhoppningsvis) så önskar det sig sportutrustning, lägervistelser, roliga spel som vi kan spela tillsammans. Önskar sig barnet pang-pangspel och godis ska man nog tänka på vilka rimliga alternativ man har presenterat för barnet. Blint lyda föräldrarna till man är 18?? Ni missar poängen. Genom att leda genom exempel lär man barnen vilka beslut som är rätt att ta. Barn gör som föräldrar gör. Man förklarar HELA tiden varför man gör något och barnen får hjälpa till med allt hemma. Sen står man kanske inte där med en 20-åring som undrar vad de där 3 prickarna på strykjärnet betyder på tvättanvisningarna på favorittröjan.....(exempel från verkliga livet, där flickans mamma alltid skötte all tvätt o strykning till den dag det blev dags att flytta hemifrån)...

  • Boktokig

    Anonym (#195 forts) skrev 2009-07-02 02:45:02 följande:


    Och jag måste också säga till den som tog upp exempel på beslut som barn själva skulle få ta, nämligen det om att få önska sig julklappar...skämtar du, eller? Hur kan du jämföra en önskan med ett beslut? Barnet köper väl inte sina egna julklappar, eller? Barnet önskar sig, vi köper (i samråd med varandra, till alla barn, egna och styvisar). Om barnet har lärt sig något av oss (förhoppningsvis) så önskar det sig sportutrustning, lägervistelser, roliga spel som vi kan spela tillsammans. Önskar sig barnet pang-pangspel och godis ska man nog tänka på vilka rimliga alternativ man har presenterat för barnet. Blint lyda föräldrarna till man är 18?? Ni missar poängen. Genom att leda genom exempel lär man barnen vilka beslut som är rätt att ta. Barn gör som föräldrar gör. Man förklarar HELA tiden varför man gör något och barnen får hjälpa till med allt hemma. Sen står man kanske inte där med en 20-åring som undrar vad de där 3 prickarna på strykjärnet betyder på tvättanvisningarna på favorittröjan.....(exempel från verkliga livet, där flickans mamma alltid skötte all tvätt o strykning till den dag det blev dags att flytta hemifrån)...
    Fan vad bra skrivet! Måste säga att jag håller med dig.
  • Anonym

    Jag håller också med. Folk här på fl är verkligen curling...

  • Anonym (solig)

    Anonym (#195 forts)

    Åh, jag sitter i soffan och gör nästan vågen!
    Vilka bra inlägg, fulla med sunt förnuft .

    Tänk om alla osäkra curlingföräldrar kunde läsa dessa och läsa igen, och inse skillnaden mellan att curla sina barn till total oförmåga och att fostra barn med en sund attityd till ansvar och beslut

    *gör vågen*

    (funderar på varför en del börjar prata om kadaverdisciplin så fort någon vågar säga emot ett barn, eller gud förbjude, ta ett beslut utan att inkludera sin treåring)

  • Anonym (solig)

    Anonym (#195 forts)

    Åh, jag sitter i soffan och gör nästan vågen!
    Vilka bra inlägg, fulla med sunt förnuft .

    Tänk om alla osäkra curlingföräldrar kunde läsa dessa och läsa igen, och inse skillnaden mellan att curla sina barn till total oförmåga och att fostra barn med en sund attityd till ansvar och beslut

    *gör vågen*

    (funderar på varför en del börjar prata om kadaverdisciplin så fort någon vågar säga emot ett barn, eller gud förbjude, ta ett beslut utan att inkludera sin treåring)

  • nika

    Anonym #195, ditt resonemang är friskt och sunt i mina ögon! Jag tror vi skulle ha många fler trygga barn om fler föräldrar hade den självklara mjuka auktoriteten du och din man verkar ha som klarar av den balansakt du beskriver.

    Det finns alldeles för många flata föräldrar som tror de gör sina barn en tjänst genom att låta dem ta vuxna beslut. Jag vet t.o.m en mamma som frågade sin 7-åring om hon tyckte hon skulle skiljas! *suckar uppgivet*

  • Nellee

    Först måste jag fråga om ts haft ett annat nick förut? Min första reaktion var att svara ganska ilsket, men sedan kände jag igen vissa saker i dina inlägg. Den "bonus"mamman missförstod jag oerhört mycket och bad om ursäkt för det. Om det är samma medlem tycker jag att det är jobbigt för dig att din situation inte blivit bättre.

Svar på tråden Korkad sambo