Mittilvet

Äldre 30 Jun 20:41

321 svar

Korkad sambo

Oftast är min sambo smart.

Ibland är han det inte, exempelvis i eftermiddags när jag kom hem ifrån jobbet efter uppfriskande 14-timmarspass i 29 graders värme *ironi*

Jag hade talat med honom i telefon flera gånger men hursomhelst, det han inte hade kläckt var att han hade bestämt med sitt barn sedan innan att de skulle packa ihop badgrejer, ta med sig mitt barn och hunden för att åka till sjön och ta ett kvällsdopp utan jag mötte dem på parkeringen och en snabb fråga slängdes ut "du kanske vill följa med oss och bada förresten från "bonus"barnet och sambon nickade instämmande.

Gulligt tycker säkert många att de frågade ifall jag vill "följa med" något som de bestämt och mitt spontana svar blev "nej"

Konstigt må tyckas, jag tycker jättemycket om kvällsdopp, bada överhuvudtaget är jätteskönt och särskilt efter idag men ändå sa jag nej.

Det känns som min smabo låter det barnet ta min plats.
Jag är uppfostrad med att det är vuxna som bestämmer, kommer överens och det är barnen som följer med, inte tvärtom.

Vet inte hur jag ska få fram det till min sambo, att prata om det barnet är minerad mark.
Jag tror mig veta att min sambo inte alls lägger samma värdering i det här som jag gör och jag vet inte hur jag ska få honom att förstå att jag känner mig åsidosatt det som är min familj, han "tar" vårat barn och gör saker vi inte kommit överens om och jag släpps inte in i min familj utan han lallar runt i sin familj, en a foten i våran och ena foten i sin förra.

Jag stack iväg och badade själv och det var skönt, men vart de tog vägen vet jag inte för de är iaf fortfarande inte hemma.

Jag känner mig utanför och jag kanske har mig själv att skylla men jag mår skit av att "förlja med" jag har provat många gånger och det känns alltid lika konstigt.
De har sin symbios och jag känner mig inte det minsta delaktig, dels för att jag känner sådan avsky mot barnets existens och sätt att vara, delvis att min sambo inte är mer lyhörd och delvis...
Ja, det finns säkert hur många aspekter som helst.

Hursomhelst så tycker jag inte om att min sambo bestämmer med det barnet vad vi andra ska anpassa oss efter.
Barn anpassas efter vuxna, är jag den enda som känner så?

Och kom inte med era jävla påhopp, jag är så trött på er så jag spyr utan nu vänder jag mig till de som har kreativa förslag som kan leda till något positivt gällande min och sambons relation och kommunikation.

Att "säga det rätt ut" kommer inte hjälpa tror jag, har gjort det gällande så mycket annat och jag har bara fått honom i någon form av försvar och ilska att jag är dum som känner som jag känner.

Mittilvet

Äldre 9 Jul 17:14

#313

Miss Scorpio skrev 2009-07-09 14:58:14 följande:

Men om inlägg tas bort så är det väl för att de strider emot FL regler?

Strider inte alltid mot deras egna regler, många gånger handlar det bara om att de inte tycker som den som skrivit.
Tro mig, jag vet och sanningen brukar tas bort så detta inlägg kommer inte finnas kvar länge eftersom de troligen kommer ta det som att jag "talar nedvärderarnde" eller liknande.
Eller just det, man får nog inte ens "diskutera" dem, inte ens nämna, som om de är en hemlig, skyddad liten åsiktscencurerande armé.

När allt jag gör är att tala sanning.

Man brukar få en varning också, ibland mer, beror på hur personligt och vilken värdering de själva har i frågan.

LindaJohansson81

Äldre 9 Jul 17:54

#314

Mittilvet skrev 2009-07-09 17:04:30 följande:

Hahaha, "behandla"... Hur får ni ihop resten av livet med er fantasi, är inte det jobbigt för folk i er närhet?Ni behöver inte svara, jag vet redan svaret och är glad för er skull att det finns andra som inte heller kan hålla sig till verkligheten.

Om du nu är så jävla missnöjd över din situation gör något åt det då! Gnäll inte på oss som mår bra och Har LYCKLIGA relationer,. Att du inte klarar av att vara vuxen och hantera dina situationer är faktiskt DITT problem.

Pappa med 3

Äldre 9 Jul 18:00

#315

Att bo ihop med en partner som inte klarar att kommunicera kan va skitjobbigt.
Har varit där.
Spelar ingen roll hur mycket man diskuterar saker, man kommmer ändå inte överens. Eftersom man ändå inte når fram.
Jag tyckte det var skönt när jag äntligen skilde mig.
Då kunde man göra som man ville.
Slapp det irritationsmomentet ju.

Vissa människor kan man inte få att förändra sig.
Då är det bättre att bara vandra vidare.

roise2

Äldre 9 Jul 18:12

#316

Pappa med 3 skrev 2009-07-09 18:00:52 följande:

Att bo ihop med en partner som inte klarar att kommunicera kan va skitjobbigt. Har varit där. Spelar ingen roll hur mycket man diskuterar saker, man kommmer ändå inte överens. Eftersom man ändå inte når fram. Jag tyckte det var skönt när jag äntligen skilde mig. Då kunde man göra som man ville. Slapp det irritationsmomentet ju. Vissa människor kan man inte få att förändra sig. Då är det bättre att bara vandra vidare.

Men inte ska vi väl önska livet ur TS? "Vandra vidare", skriver du

Skämt åsido.
Men du har så rätt i att ibland blir olikheterna så stora att det helt enkelt inte går att fortsätta tillsammans och när det inte ens går att nå fram till den ena parten så är det nog bättre att gå åt olika håll.
Personligen hade jag valt att lämna i TS läge.

Mittilvet

Äldre 9 Jul 19:10

#316

LindaJohansson81 skrev 2009-07-09 17:54:03 följande:

Om du nu är så jävla missnöjd över din situation gör något åt det då! Gnäll inte på oss som mår bra och Har LYCKLIGA relationer,. Att du inte klarar av att vara vuxen och hantera dina situationer är faktiskt DITT problem.

Jag tror inte du är lycklig, isåfall hade du inte varit så otrevlig som du är.

lyckans jag

Äldre 9 Jul 19:17

#317

jag har vänner som är bonusföräldrar och där finns det regler pappan har regler för barnen, samarbetet i mellan biomamman och bonusmamman är skaplig, bonusmamman är inkluderad och barnet accepterar ett NEJ
samtliga barn i familjen behandlas lika, ingen behöver kompensation pga varannan vecka. osv
i dessa bonusfamiljer så finns det bonusmammor som trivs, myser och ser inga som helst problem med det hela
man älskar barnen nästan som sina egna osv
ni förstår nog vad jag menar? skulle mina kompisar läsa en sådan här tråd så skulle de nog få spader de förstår inte alls hur man kan vara arg tjurig och ha konflikter pga ett barn,
barn är små och oskyldiga de har inte valt situationen osv
förstår helt deras resonemang och jag har själv egna barn och har jobbat på dagis
men jag vet också att det kan se helt annorlunda ut nämligen så som jag har det/haft det
jag gick in i det här för flertal år sedan var överlycklig hade träffat mannen med stort M han hade en fantastisk son och vi är/var så lyckliga
det gick jätte bra, vi samarbetade som en riktig familj
jag kallade mig inte för mamma utan jag var en bonusmamma som gärna hjälpte till när det behövdes, jag umgicks gärna med bonussonen och ja det fanns inte många problem
problem var det dock med biomamman men det behövde man ju inte bry sig om,,det handlade om inget barn att hämta på dagis till hot brev och sms och telefonsamtal så det var en hysterisk människa att ha med att göra
efter några år så fick jag nog av biomamman, efter en tvist och ett hotbrev riktat mot mig pga att vi var lyckliga pga att jag och barnet gick så bra tillsamans pga att jag fanns
med takt med att biomamman bara blev värre och barnet blev större plus att jag själv blev mamma så kände jag att jag inte orkade med dessa konflikter
bonusbarn= konflikter
var det inte mamman så var det barnet

min man ändra sig dock också under åren det blev som någon slags tävling i mellan mamman och pappan
barnet skulel absolut inte få några nej isitt liv
barnet hade aldrig fel
barnet barnet barnet barnet barnet barnet barnet

ja så såg det ut i mitt liv under en period och jag var på väg att flytta japps, men vad skulle jag göra det för? mitt liv är också värt mycket mina barns liv likaså
och min man och jag hade det helt underbart förutom konflikterna rörande runt bonusbarnet biomamman

så jag valde att inte flytta sedan har vi arbetat med det här tillsamans
han har äntligen förstått att han har inget att vara rädd för barnet kommer inte att dra pga att han får ett nej
biomamman är någon som man överhuvudtgaget inte behöver bry sig om
men jag förstår dig ts
barn är upp till öronen bortskämda och curlade och dessa barn är inte lätta att ha med att göra
dessa föräldrar är heller inte lätta att ha med att göra

har man aldrig levt ett sådant här liv så vet man inte ett dugg om vad det handlar om,,,,
sen kan man ju se det oskyldiga barnet i alla lägen
ska jag berätta en hemlis????
alla barn är inte direkt oskyldiga det finns barn som har lärt sig att manipulera och vara rent ut sagt jävliga
har just nu en fyra åring här hemma som är i trots ålder kräver väldigt mkt regler för tillfället och kräver väldigt mycket tålamod
skulle vi släppa allt och säga JA till allt så skulle vi gå bet
men vi säger nej och vi låter henne inte styra och ställa tack och lov.
där är min man och jag väldigt överens
så visst är det skillnad när barnet är BONUSBARN i många familjer
förlåt om det här blev långt men jag tycker att många skriver som inte har ett dugg vetskap hur det är att bo i bonusfamilj där allt inte är guld och röda rosor

Mittilvet

Äldre 9 Jul 19:36

#318

lyckans jag skrev 2009-07-09 19:17:31 följande:

jag har vänner som är bonusföräldrar och där finns det regler pappan har regler för barnen, samarbetet i mellan biomamman och bonusmamman är skaplig, bonusmamman är inkluderad och barnet accepterar ett NEJsamtliga barn i familjen behandlas lika, ingen behöver kompensation pga varannan vecka. osvi dessa bonusfamiljer så finns det bonusmammor som trivs, myser och ser inga som helst problem med det helaman älskar barnen nästan som sina egna osvni förstår nog vad jag menar? skulle mina kompisar läsa en sådan här tråd så skulle de nog få spader de förstår inte alls hur man kan vara arg tjurig och ha konflikter pga ett barn,barn är små och oskyldiga de har inte valt situationen osvförstår helt deras resonemang och jag har själv egna barn och har jobbat på dagis men jag vet också att det kan se helt annorlunda ut nämligen så som jag har det/haft detjag gick in i det här för flertal år sedan var överlycklig hade träffat mannen med stort M han hade en fantastisk son och vi är/var så lyckligadet gick jätte bra, vi samarbetade som en riktig familjjag kallade mig inte för mamma utan jag var en bonusmamma som gärna hjälpte till när det behövdes, jag umgicks gärna med bonussonen och ja det fanns inte många problemproblem var det dock med biomamman men det behövde man ju inte bry sig om,,det handlade om inget barn att hämta på dagis till hot brev och sms och telefonsamtal så det var en hysterisk människa att ha med att göraefter några år så fick jag nog av biomamman, efter en tvist och ett hotbrev riktat mot mig pga att vi var lyckliga pga att jag och barnet gick så bra tillsamans pga att jag fannsmed takt med att biomamman bara blev värre och barnet blev större plus att jag själv blev mamma så kände jag att jag inte orkade med dessa konflikter bonusbarn= konfliktervar det inte mamman så var det barnetmin man ändra sig dock också under åren det blev som någon slags tävling i mellan mamman och pappanbarnet skulel absolut inte få några nej isitt livbarnet hade aldrig fel barnet barnet barnet barnet barnet barnet barnetja så såg det ut i mitt liv under en period och jag var på väg att flytta japps, men vad skulle jag göra det för? mitt liv är också värt mycket mina barns liv likasåoch min man och jag hade det helt underbart förutom konflikterna rörande runt bonusbarnet biomammanså jag valde att inte flytta sedan har vi arbetat med det här tillsamanshan har äntligen förstått att han har inget att vara rädd för barnet kommer inte att dra pga att han får ett nejbiomamman är någon som man överhuvudtgaget inte behöver bry sig ommen jag förstår dig tsbarn är upp till öronen bortskämda och curlade och dessa barn är inte lätta att ha med att göradessa föräldrar är heller inte lätta att ha med att görahar man aldrig levt ett sådant här liv så vet man inte ett dugg om vad det handlar om,,,,sen kan man ju se det oskyldiga barnet i alla lägenska jag berätta en hemlis????alla barn är inte direkt oskyldiga det finns barn som har lärt sig att manipulera och vara rent ut sagt jävligahar just nu en fyra åring här hemma som är i trots ålder kräver väldigt mkt regler för tillfället och kräver väldigt mycket tålamodskulle vi släppa allt och säga JA till allt så skulle vi gå betmen vi säger nej och vi låter henne inte styra och ställa tack och lov.där är min man och jag väldigt överensså visst är det skillnad när barnet är BONUSBARN i många familjerförlåt om det här blev långt men jag tycker att många skriver som inte har ett dugg vetskap hur det är att bo i bonusfamilj där allt inte är guld och röda rosor

En med ERFARENHET!!!

Wow, inte vanligt att någon som vet vad de talar om skriver i den här tråden.

Tack för ditt inlägg och lycka till med din trotsplutt

lyckans jag

Äldre 9 Jul 19:40

#319

${#lang_emotions_laughing}$ varsågod

lycka till med allt!!!!!

LindaJohansson81

Äldre 9 Jul 20:32

#320

Mittilvet skrev 2009-07-09 19:10:44 följande:

Jag tror inte du är lycklig, isåfall hade du inte varit så otrevlig som du är.

Jag är inte otrevlig endast mot dem som inte förtjänar mitt trevliga bemötande.

Mittilvet

Äldre 9 Jul 23:42

#321

LindaJohansson81 skrev 2009-07-09 20:32:26 följande:

Jag är inte otrevlig endast mot dem som inte förtjänar mitt trevliga bemötande.

Dvs ingen enligt dig

Lyckosamt för dig verkar det som du lever i en skyddad värld, hade någon i min någorlunda närhet varit som du hade den människan blivit väldigt ensam.
Kanske därför du skaffade barn

Korkad sambo

INNEHÅLL