Högfungerande autism

Gud vad bra skrivet och du har ju så rätt i dina ord.

Känner igen mig i det! Man kan bli bra trött ibland. Min kille fungerar utmärkt en och en hemma, då behöver jag inte skugga alls. Det är i skolan det går åt skogen, när det blir rörigt. Jag har varit med några gånger och varit den där lekmamman... och det är utmattande efter ett tag.

Just nu är jag inne i en "läsperiod". Har idag klämt "född en blå dag". Mycket bra bok! Igår läste jag "Jag är ändå jag" som jag varmt kan rekomendera. Det är så lärorikt att läsa om hur de upplever och upplevde sin egen värld och barndom. Jag lär mig massor på det!

lea67: jag har också, och är ibland fortfarande, inne i en förnekelsefas. Tycker inte hans problem är SÅ stora jämfört med många andra. Min kille är ju ganska lugn så länge det inte är fråga om SKOLA... usch. Har lust att ta min familj till en ö i stilla havet och bara vara. Jag kan lära alla läsa och matte... men då kommer det väl en tsunami eller jordbävning istället. LOL

Andromeda, jag hänkar gärna på till denna tsunamifria ö. Även den tanke dyker upp hos mig mellan varven

JA, det känns igen. Det är verkligen jättejobbigt. Det är helt omöjligt att få honom att lyssna ibland.

Jo, jag ger sonen omega 3. Eye Q. Nu ger vi två skedar på morgon och två på kvällen Jag började då han var 1år med en sked. De var först då som han började sova något bättre så ja, de har haft effekt hos oss oxå. Kanske skulle kaoset va än värre utan den som du oxå skrev. Ja, jag har ju funderat kring autism el likn. Idag har hans farmor varit här under em så jag fick åka iväg en stund. De träffas inte så ofta. De gick bra men hade varit fullt upp. Hon kunde inte diska el göra nåt så hon fick ju se delar av tempot. Nu på kvällen har han varit helt speedad. Han kunde knappt somna och detta hör till att just em var så annorlunda och dessutom hoppade vi över de obligatoriska badet men ja, ibland blir de ju så. Nu sover han dock. Pust. Jag kunde överhuvudtaget inte sitta ner och prata m farmor en stund, de e helt omöjligt i vårt hus. De går bara (möjligtvis) om vi är ute. Han kräver 110% hela tiden. De känns som andra tycker att man inte säger ifrån el har daltat el va som. De skulle bara veta, ALLT som vi försökt...jag tycker alla andras tyckande e väldigt jobbigt. Tack f de finns ngr att prata med...kram på er alla.

Oj vad ni skrvit idag.... Läst allt men känner att jag inte orkar svara så mkt.

Tack för omtanken om mina tankar iaf.

haft folk idag. Trodde jag skulle börja gråta.William är överallt o lyssnar inte. kör på som en ångvält hela tiden. Måste passas hela tiden. Vi hade 100 ggr mer jobb med honom än vännen med sin 1,5 åring. Sen kissar han på sig hela tiden. Inte lönt att kommentera de för varje gång man säger ifrån är det som att prata med en vägg. han ger ingen respons eller så bara smilar han o gör lite rörelser för att i nästa sekund snacka om något helt annat. Fast att man tar upp saken igen så pratar han på om det nya. Känns som om man inte kan umgås med någon för att man inte vill utsätta dom för han skrik, hoppande och allmänt "konstiga" beteende.

Idag är jag less.... vill bara krypa in i ett hål o stanna där. Jag orkar inte .... Hur ska man stå ut???? Diagnosen gör inga mirakel.... Nu sover han iaf...

Han höll dessutom på att strypa vår katt idag... stackaren. Tur att man kollar han hela tiden vad han sysslar med...

Jag skickar en stor varm kram till alla er fantastiska mammor där ute i landet som sliter, stöttar och kämpar som galningar för dessa - våra fantastiska ungar.
Alla är vi lite av vardagshjältinnor som ror i land dag efter dag, samlar kraft och ork som inte egentligen finns.
Jag är glad över att alla fina mammor delar sina tankar om detta här på fl, det betyder oerhört mycket att veta man inte är ensam.
kram på er alla underbara mammor!

Nej, diagnosen gör inga mirakel....men på sätt och vis gör den faktiskt det.
För VI (föräldrar) lär oss att det faktiskt är VI som måste anpassa oss. Diagnosen berättar att barnet har vissa svårigheter, som det kanske aldrig kommer att klara av eller som det med mycket stöd/vägledning eller träning kommer att fixa. Men, det är VI som måste hjälpa till.
Så, jo.....diagnosen gör mirakel. När man lär sig hur man ska anpassa vardagen så fungerar vardagen också mycket bättre.
Ett tips till er som nyligen har fått diagnos och har barn som har svårigheter med att avsluta aktiviteter eller anpassa tiden är att få en timstock utskriven som hjälpmedel. För oss har den gjort underverk.
Det är inte alls ovanligt att personer med en diagnos inom autism kissar eller bajsar på sig. Ett tips är att ha FASTA rutiner kring toabesöken. Brukar barnet kissa på sig så schemalägg toabesök. Det är bra att "hänga upp" toabesöken i samband med andra fasta rutiner. Det gäller att inte rucka på rutinen! Till exempel: så fort man har vaknat eller efter frukosten, efter lunchen, efter mellis, efter middagen osv. Det gäller att hitta rutiner som passar barnet och familjen.

Ångvältsbeteende är typiskt beteende för att barnet inte klara av situationen. För mycket folk? Fel folk? För mycket ljud? Dessa beteende brukar man alltid (när man funderar efter) kunna härleda till något speciellt.

Min pojke har haft sin diagnos i 3½ år och vi har också kaos, men jag har insett att det är bara vi vuxna som kan ändra på kaoset. Min son kan inte rå för sitt beteende. Jag har förmånen att både ha ett autistiskt barn, men även jobba med barn både med och utan autismspektrumstörningar. Man lär sig enormt mycket!!!!
Ja, vår vardag är verkligen inte lik våra grannars. Våra liv ser helt annorlunda ut och vissa dagar känns det skit, men det är bara att acceptera. För om vi inte accepterar det kan vi inte heller hjälpa sonen till ett bättre liv....och på så sätt också ge oss själva ett bättre liv. Vi kan inte trolla bort hans bekymmer, men vi kan hjälpa honom att hantera mycket av det.

Låter kanske lite präktigt, vilket inte var min tanke. Utan att man lär sig hur man ska förhindra vissa beteenden. Kunskap är A och O. Gå alla kurser ni kan komma över och läs alla möjliga böcker om autismspektrumstörningar. Jag lovar er att ni kommer att få många AHA-upplevelser. Inte bara faktaböcker utan även skönlitterära. Har ni inte läst "En riktig människa" av Gunilla Gerland så är det ett hett tips från mig.

Jag undrar en sak.
Vi har fått en diagnos: autistiskt syndrom

Har ni då alltså fått diagnos: högfungerande autism?

Eller har det kommit fram senare om det är högfungerande.

jag misstänker starket att vår son har asperger, men vi får ingen hjälp än eftersom han är så liten och "det är för svårt att säga än". måste vänta tills han fyllt två.

min fråga, ni som har fler barn (särskilt ni som har fler söner eftersom asperger är vanligare hos pojkar) har ni märkt tecken där?

jag vet inte om jag vågar skaffa fler barn med min man. .. min svärfar har asperger-tecken, men har kunnat leva ett vanligt liv.