Högfungerande autism

Jodå, hos vår son är det inget fel på fantasin och nog leker han fantasilekar men han leker helst något utifrån nån film han sett, t ex Star Wars eller Indiana Jones. Och har man någon gång problem med att komma ihåg nån replik ur filmen så kan man alltid fråga honom ;) han kan alla.

Han lärde sig att läsa på egen hand när han var 4 år. Jag hade ingen aning om att han kunde läsa men när vi var på semester så läste han upp alla skyltar till olika affärer vi åkte förbi... Snopet! Jag som trodde vi skulle få traggla läsandet eftersom han aldrig hade "tid" att sitta stilla och höra en saga.
Däremot så tar det emot att skriva för honom, han påstår att handen inte "vill nöta till sig" och frågar ofta om det inte finns ett "latare sätt" att skriva på.

På vår hab så säger de att han är för gammal för att få ibt, om han hade varit några år yngre så hade han ingått i gruppen som får detta. Det var ett stort jasså för mig, jag trodde det var självklart att de fick den träningen.
Jag ville ha utredningen av honom gjord mycket tidigare men på BUP tyckte de inte att det var så bråttom, han hade ju inte börjat skolan än. Och den gruppen som de på hab skulle "träna" var ju tvungna att vara YNGRE än skolåldern! Men det visste vi ju inget om, vi trodde ju på BUP som sa att det "inte var så bråttom".

Nu går han i vanlig skola och har en assistent men är några timmar per vecka på särskolan för att få "tanke-ro" som han säger själv (blir lätt distraherad i stora grupper). Börjar trean till hösten och har hittills inte haft några problem med att uppfylla kunskapskraven i varje klass. Assistenten är guld värd och utan henne skulle hans liv bli mycket svårare och han skulle definitivt inte lära sig lika mycket. Behöver någon som pushar honom lite när det går trögt med t ex skrivandet. Men är det något han gillar att göra, som att ha bildlektion eller matte så går det som en dans!
Nu handlade inte detta inlägg enbart om fantasilekar eller något svar på någon annans inlägg men lägger in det iallafall som en del i tråden.

För liten för ibt? :-O
Jag har kallt räknat med att vår dotter ska få det, men nu börjar jag ju undra..
Åååh, varför ska det ta så lång tid?!

Fantasi som min son då! Han går in i fantasin men har svårt att ta med andra o blir frustrerad när ndra barn inte fattar vad han menar. Han tror att de vet vad de ska göra. Han kopierar oxå mkt repliker från filmer o sätter in dom i sin vardag. En dag när hans pappa var sjuk sa han: Det är bara dina halsmandlar som spökar älskling!
Vi undrade var han fått de ifrån. En dag ser han en dennis film som han sett 100 ggr innan. Där hör jag plötsligt denna repliken...

Jag har en pojke med högfungerande autism som snart blir sex år. Han fick sin diagnos i december -08 och vi trodde också att sonen kunde ha adhd, men det var det tydligen inte. Jag tycker fortfarande det är svårt att se sonens behov och svårigheter. Hans starka sidor är mycket lättare att se, men samtidigt är jag rädd för att vi ibland ställer för svåra krav på honom i och med att hans svårigheter inte är lika lätta att identifiera. Han har ju som andra här beskriver en mycket varierande förmågskurva. Han är jätteduktig på saker och kan vara omogen på andra saker.

Enligt vårt hab är vår son för stor för ibt genom dem. Det var enbart för de barn som har två år kvar på dagis. Vi kan ju själva sätta oss in i det och köra med ibt, men jag tror inte vi klarar av det utan handledning.

Vår vårdbidragsansökan blev på två sidor, men jag har hört om de som har skrivit upp emot 11 sidor, så fyra blir nog bra Vi fick 3/4 vårdbidrag för sonen, vilket vi är nöjda med.

Vår son har begränsad förmåga för fantasilekar. Han kan till en viss grad leka att han är en katt eller att dinosaurier klättrer på berg etc, men oftast blir det något han sett eller vet gott hur funkar (tex en katt) och fantasilekarna blir mycket repetetiva med samma handling varje gång. Det är svårt för oss att försöka dra leken vidare, men så är iofs vi vuxna också ganska usla på fantasilekar i vår familj..

Vad roligt att höra om er andra familjer som har liknande problem som vi.
Vi är inte ensam, och det i sig är ju en tröst!
Jag känner tydligt igen det där om väldigt varierande förmågskurva, det är väldigt varierande med mycket.

Jag upplever att vår tjej har väldigt svårt att kontrollera impulser, det är skitjobbigt. Vet inte om det har med autismen att göra, eller om hon bara är sån.

Om hon blir arg tex, så knuffas hon, häller ut mjölk på lillasyster, förstör något eller nåt annat knäppt. Önskar så att hon slutar med det snarast, men det gör hon nog inte.. Man är alltid på helspänn när det är andra barn i närheten. Sen vissa dagar kan hon vara hur bra och mogen som helst, särskilt när hon är med vuxna som hon gillar, tex min kusin plus sambo. Dom kan inte tänka sig att vi har problem med denna tös, för när dom är här är hon exemplarisk och vi är så stolta. Sen när dom går blir hon som "vanlig" igen.   Jag tycker detta är mycket märkligt. Nån annan som har det liknande? 

sara sofia: Precis så är vår son också. När han är med mina föräldrar eller mina syskon så sköter han sig exemplarisk. Det enda de ser är att han är väldigt aktiv, men inget mer. Jag tycker det är ganska påfrästande, för ingen tror att vi har så stora problem som vi har. Alternativt så tror de att vi har problem pga hemförhållanden iom att han inte är så bland dem.. Särskilt min mamma har sagt ett flertal gånger hur konstigt det är att han kan vara så olik i olika miljön om han verkligen har autism.

Sen så har också sonen lite dålig impulskontroll, särskilt när han blir arg. Vi försöker lära honom att säga till oss vuxna om det blir något tjafs med lillasyster, annars händer det rätt som det är att han nyper henne, knuffar henne hårt i halsen etc. Som "tur" är gör han detta bara med sin syster.

Jag förvånas ständigt ofta över denna lille kille i vår familj. Ibland verkar han så mogen, så stor. Och så normal.. Sen ibland ser man verkligen att han skilljer sig från jämngamla barn. Det slår mig fortfarande lika hårt i hjärtat varje gång jag så tydligt ser det..

Kunde vara skrivet av mig, helst de tre sista raderna.. Så träffande.

Ang vårdbidrag så sa de på f-kassan när jag lämnade in ansökan att dom kommer ringa mig för att boka ett möte. :-O  Brukar det gå till så?

Sticker på semester nu.

Nu är skolan börjat och med det en kämpig period för oss.
Första veckan nu, och det har varit strul alla dagar. Väntar med spänning till kl 13 idag då jag får höra hur det gått idag.
Vårdbidragsbeslutet verkar dröja. I och för sig skickade jag in ansökan 14:e juli, och det har varit semestertider, så det kanske inte är så konstigt.

Hur går det för er andra?

En sak jag funderar över är hur man berättar för klasskompisar om funktionshindret, eller om man inte alls ska göra det..? Hur har ni andra gjort?

Min son går i en kommunikationsklass med bara åtta elever och två vuxna, min son är den yngste i klassen. Så han får den uppföljning och det stöd han behöver. Han tycker det är "perfekt" i skolan varje dag! Och det är en lättnad, för han trivdes aldrig på dagis, så jag var riktigt nervös inför skolstarten. Har din dotter assistent, eller annat extra stöd i skolan? Vet du exakt vad som gör att det blir strul?

Innan min son fick plats i kommunikationsklassen var vi på besök i en annan skola där han egentligen skulle börja. Då verkade han riktigt nervös och efter ett tag fick vi veta att han hade varit rädd för om dem fick lov att gå till den lekplatsen som lå bakom skolan. Alltså en sak vi aldrig hade kunnat gissa oss till. Det är just det som är så svårt med dessa små, att aldrig veta vad som egentligen är svårt eller tufft för dem.

Iom att alla i sonens klass har svårigheter av något slag, så kommer vi nog inte berätta något för de andra föräldrarna. Bara om vi kommer i prat med dem så att säga. Men, hade sonen gått i en vanlig klass så kanske jag hade viljat berätta.