Sonens flickvän :(

Har haft en väldigt bra kontakt med tidigare flickvänner.
Kan inte säga att hon gjort något särskilt som gör att jag inte gillar henne. Vissa personer klarar man bara inte. Hon är som sagt sur, grinig, lat och svarar knappt på tilltal.
Det är verkligen skitjobbig.

Hon kanske känner av att du inte gillar henne. Hur är hon mot/med din son?

Dom gångerna jag träffar dom är hon mest sur och snäsig även mot min son. Hon skrattar aldrig. Antagligen gör hon väl det när dom är själva för annars kan jag ännu mindre förstå vad han ser hos henne.

Vadå "lider med honom" ? lider din son eller är han nöjd med sitt förhållande??

Förmodligen är han nöjd...tror jag. Vad jag menar är att jag lider med honom och tycker synd att ingen annan än han själv gillar henne.

Hon kanske helt enkelt inte gillar dig.

Hon kanske helt enkelt inte gillar dig.

Åhh, jag vet hur det känns... Dock inte när det gäller min son, utan min bror. Men vår mamma kände likadant!
Vi försökte också att acceptera henne och vara trevlig men det gick inte... När hon var hemma hos mina föräldrar kunde hon vara inne på min brors rum hela dagen, även fast mina föräldrar var inne och frågade om hon ville ha mat, eller fika eller nåt annat! När hon sen åkte hem såg det ut som ett bombnedslag. Kläder på golvet (hennes), tomma chipsskålar på golvet, clementinskal på golvet...ja you name it!!!
Tyvärr gick det ju inte att säga till min bror nåt för han var upp över öronen kär...
Tyvärr visade det ju sig att hon inte var nåt att ha, utan var otrogen mot min bror, och då fick ju även han upp ögonen, även om hans hjärta krossades....
Det råd jag kan ge är att kanske sätta sig ner med både din son och flickvän och prata i lugn och ro och fråga om du har gjort något som gör att hon är så här, och förklara att hon är hjärligt välkommen hos er, men vissa regler gäller för alla även flickvänner!

Hoppas allt löser sig!

Jag har en nära vän eller han kanske var en nära vän innan han skaffade sin nuvarande tjej.
Hur som helst så var han alltid en i gänget innan. Han var den personen man pratade med, skattade med och grät med.

Han blev tillsammans med sin tjej för ca 2 årsedan. Vi har alla försökt lära känna henne och stått med öppena armar, av den raka andledningn att vi har lovat varandra att alltid ge den nya flickvännen/pojkvännen en chans att känna sig som en av "oss" direkt.
Men denna tjej har alltid varit otrevlig, kommit med elaka kommentarer, som till min förra sambo (som alltid har mått dåligt över sin övervikt) att han kanske inte borde äta "det där". Hon vill aldrig hjälpa till med tex disk eller något om vi alla har gjort middag tillsammans utan hon sitter och tittar på och blir serverad. Hon helt enkelt är lat och vill inte tycka om oss, för hon säger att hon är för fin för "oss".

Jag kan förstå dig TS hur du känner som mamma. Denna killen har bara svårare och svårare att ha kvar sina vänner. Han är aldrig bjuden längre och ingen orkar höra av sig till honom.
Det här kanske inte hjälper dig något men när vännerna vänder ryggen till då borde man öppna ögonen och prata med sin flickvänn.

Mina föräldrar och jag tycker inte om min brors val.
Han får göra allt, hon sitter bara på sin feta röv och gör allt för att bli arbetslös och sjuk så att hon slipper hjälpa till, hon bara klagar och förolämpar honom när det är människor i närheten.
Nu ska de ha sitt första barn så jag kan lova att det känns tungt!
Vi har försökt acceptera henne, varit snälla och försökt lära känna henne men hon har vägrat, hon vill inte ha med oss att göra, så de har tagit avstånd från oss och vi får inte vara med om barnet.
Det är skittrist!