• Anonym (Gillar inte...)

    Sonens flickvän :(

    Vet att det inte är jag som bestämmer men vad gör man när man inte tål sin sons flickvän? Bara att acceptera o gilla läget?
    Han har haft jättegoa flickvänner tidigare men den han har nu klarar jag bara inte av.
    Är tyvärr inte ensam om detta för även hans vänner tycker illa om henne. Detta gör mig så ledsen. Han har en flickvän som ingen gillar mer än han själv och ett fåtal till. Lider med honom, undrar om han vet vad andra tycker.
    Dom har varit tillsammans i drygt ett år och är båda i 20 års åldern.
    Jag bara går och hoppas på att det ska ta slut. Känner mig som världens hemskaste mamma.
    Fler som har det som jag och som vill ventilera lite?

  • Svar på tråden Sonens flickvän :(
  • Anonym (linda)

    Men vilket tjafs.. som sagt: De är ju så unga - bara 20 - så det lär ju ta slut! Se det som en tonårsförälskelse. Låt honom lära av sina misstag.

  • murcia

    Svalis, visst är det bra att man har vänner med flera att prata med för att få perspektiv.

    Själv blir jag stressad över när min mamma försöker använda mig som något alibi och stöttning till att leta fel i min brors fru. Hon kanske tror ibland att jag tycker likadant. Men det gör jag inte (tycker dessutom svägerskan och jag är rätt lika på många punkter). Om hon är frustrerad över brorsan så kan jag lätt bolla tillbaka det med att det är en sak mellan dem. Undrar vad hon säger om mig till dem. Eller inte.

    När det gäller svägerskan så ligger det henne i fatet att
    - mamma gillade förra brorsans fru bättre
    - frun är driven och lite kontrollerande samt är tydlig med vad hon vill.

    Hon ser det ibland. Men har lätt att glömma. Att min svägerska är väldigt gullig och omtänksam också. Samt att det skulle nog inte hända så mycket om hon inte fanns. Även om han tar martyr rollen. Klagar för mamma och så mår han bättre när han har avlastat sig och min mammas relation till svärdottern blir inte bättre. Även om hon visst kan ta henne i försvar.

    Så om andra klagar på andra eller ifrågasätter, tycker jag faktiskt man ska ta det med en nypa salt. För det säger ofta mer om den personen som uttalar ett klagomål än om själva personen.

    Du säger att hon lat? På vilket sätt? Hjälper hon inte till? Säger hon nej när hon begär hjälp.

    Om hon är sur. Vad ligger bakom de? Pratar du och sonen bara om saker hon inte känner till? Har det hänt något? Du kanske kan få råd av din son vad du kanske kan tänka på så ni kommer lite närmre? Han kanske har några knep, för han verkar ha lyckas.

    Hoppas det ordnar sig för dig. Så du kan känna dig lugnare och kan acceptera henne för hans skull. Det tror jag ni alla vinner på.

  • Cornbread

    Anonym (linda) skrev 2009-07-23 12:10:55 följande:


    Men vilket tjafs.. som sagt: De är ju så unga - bara 20 - så det lär ju ta slut! Se det som en tonårsförälskelse. Låt honom lära av sina misstag.
    vilken sjuk inställning du har.. vf skulle deras förhållande ha större chans att ta slut än för ett par som är äldre.
  • Anonym (Svärdotter)

    min svärmor är lite som dig.. hon har haft jätte bra kontakt med min killes ex och har det fortfarande.. men inte med mig!

    Det känns sårande! Jag tycker inte alls det är kul att hon fortfarande umgås med hans ex osv.. Hon gillar inte mig.. av egentligen ingen anledning.. Jag är kanske lite blyg, men annars är jag alltid glad och trevlig.

    Så det kanske är där tån klämmer? Att du har/haft god kontakt med hans ex.. hon kanske känner att du hellre vill att han ska vara tsm med nån av dem!!

  • S vali s
    murcia skrev 2009-07-23 12:16:42 följande:
    Svalis, visst är det bra att man har vänner med flera att prata med för att få perspektiv.Själv blir jag stressad över när min mamma försöker använda mig som något alibi och stöttning till att leta fel i min brors fru. Hon kanske tror ibland att jag tycker likadant. Men det gör jag inte (tycker dessutom svägerskan och jag är rätt lika på många punkter). Om hon är frustrerad över brorsan så kan jag lätt bolla tillbaka det med att det är en sak mellan dem. Undrar vad hon säger om mig till dem. Eller inte. När det gäller svägerskan så ligger det henne i fatet att - mamma gillade förra brorsans fru bättre- frun är driven och lite kontrollerande samt är tydlig med vad hon vill.Hon ser det ibland. Men har lätt att glömma. Att min svägerska är väldigt gullig och omtänksam också. Samt att det skulle nog inte hända så mycket om hon inte fanns. Även om han tar martyr rollen. Klagar för mamma och så mår han bättre när han har avlastat sig och min mammas relation till svärdottern blir inte bättre. Även om hon visst kan ta henne i försvar.Så om andra klagar på andra eller ifrågasätter, tycker jag faktiskt man ska ta det med en nypa salt. För det säger ofta mer om den personen som uttalar ett klagomål än om själva personen.Du säger att hon lat? På vilket sätt? Hjälper hon inte till? Säger hon nej när hon begär hjälp.Om hon är sur. Vad ligger bakom de? Pratar du och sonen bara om saker hon inte känner till? Har det hänt något? Du kanske kan få råd av din son vad du kanske kan tänka på så ni kommer lite närmre? Han kanske har några knep, för han verkar ha lyckas. Hoppas det ordnar sig för dig. Så du kan känna dig lugnare och kan acceptera henne för hans skull. Det tror jag ni alla vinner på.
    Jag bör nog tillägga att det inte är jag som är TS
    Jag har inga problem med mina barns nuvarande pojk-flickvänner

    Ett förtydligande är säkerligen på sin plats, självklart väljer jag inte i första hand att diskutera vare sig mina barn eller deras val i livet beträffande respektive eller vad det nu kan vara med deras kompisar och lika självklart så har jag pratat  med mina barn om de "problem" som ramlat i vår väg under åren men att inte kunna se att man ibland kanske väljer att ta en omväg fram till problemets lösning dvs att prata med ngn  annan än den det berör vem det än är tycker jag är lite trångsynt....
    Att bry sig om någon är inte likvärdig med skvaller och skitprat som en del vill ha det till
    Den late får brått när det blir kväll
  • Anonym
    S vali s skrev 2009-07-23 12:54:24 följande:
    Jag bör nog tillägga att det inte är jag som är TS Jag har inga problem med mina barns nuvarande pojk-flickvänner Ett förtydligande är säkerligen på sin plats, självklart väljer jag inte i första hand att diskutera vare sig mina barn eller deras val i livet beträffande respektive eller vad det nu kan vara med deras kompisar och lika självklart så har jag pratat  med mina barn om de "problem" som ramlat i vår väg under åren men att inte kunna se att man ibland kanske väljer att ta en omväg fram till problemets lösning dvs att prata med ngn  annan än den det berör vem det än är tycker jag är lite trångsynt.... Att bry sig om någon är inte likvärdig med skvaller och skitprat som en del vill ha det till
    Jag är hemskt ledsen om jag har framställt det som så. Det som irriterade mig är just att TS kom överens med sonens kompis att de inte tyckte om hans tjej. Visst kan man diskutera problem, men saken är den att killar i den åldern är ganska "känsliga" om mamma lägger sig i sådär, kan det lätt leda till att kontakten/relationen mellan dem blir dålig/sämre. Ibland finns det saker som man som förälder inte är så förtjust i, som ens barn gör och då är det bättre att vara där som stöd och kanske ibland även bita ihop och finnas där för sitt barn hur de än väljer. (Nu menar jag inte ta beslut när det gäller droger begå brott osv..) Att ifrågasätta sitt barns känslor utfriån den partner de väljer osv.. tycker jag är fel, särskilt att diskutera det med hans vänner, hur mycket man än inte tycker om barnens partners är fel. För på ett sätt väljer jag som förälder att "ifrågasätta" barnets känslor och det är/kan vara sårande. Om man väljer att diskutera sitt barns val av partner med hans kompisar, bakom hans rygg då ifrågasätter man dess känslor. TS skriver ju att sonen inte vet hur hon upplever det, det är att gå bakom ryggen på. Varför inte sitta i lugn och ro och föra en vettig diskussion med sitt barn än att göra det med hans kompis?
  • Anonym (den andra sidan)

    Jag har varit flickvännen...
    Jag kan tillägga att jag inte varit varesig lat eller grinig hemma hos min dåvarande... kanske lite blyg och tyst på grund av det men samtidigt har jag försökt vara social och trevlig. Efter 1½ år som han och jag var tillsammans fick de nog... Vet inte vad som hände eller om det bara var att de insåg att det var mer seriöst än vad de trodde (det var vad de sa som anledning till varför de inte sagt något tidigare) De meddelade iallafall att jag inte var välkommen till dem något mer. Och de krävde att min pojkcän skulle göra slut med mig... Han vägrade och vi fortsatte tillsammans med för att undvika bråk så gjorde vi det i hemlighet. Det kom dock fram med jämna mellanrum och han kunde även försöka be sina systrar om hjälp och fick då till svar att de inte skulle acceptera vårt förhållande någonsin... Inte ens på sina dödsbäddar skulle de acceptera mig och vårt förhållande om vi fortsatte...

    Vi älskade varandra men det funkade inte i den situationen... Och efter totalt 4 år tillsammans gav jag upp... Jag kunde aldrig få dem att acceptera mig. De fel jag hade enligt dem var att jag inte var snygg nog och att jag var rökare... Dessutom hade jag inte gjort högre studier så de ansåg mig inte vara lika värdefull som deras son...

    Det är en hemsk känsla och både jag och min pojkvän mådde otroligt illa under denna period...

    Jag vet om att ni alla säger att ni inte säger eller visar något och att ni försöker acceptera flickvännen... Men ville ändå ge er en annan bild av hur det kan vara...

    Tänk efter innan ni dömmer ut en person... Visst det finns alltid folk man inte gillar och det finns folk som faktiskt är rötägg... Men det är inte ni som skall bestämma över era söners och bröders val av kärlek...

  • murcia

    Svalis, förtydligande från mig med. Jag tror inte du är ts. Även jag kan tycka att det är bra att prata om jag har ett problem eller gnagande känsla.

    Men jag hade nog tagit upp det med personen det berör först, sonen. Än framför hans vänner. Att jag tar upp det med egna vänner är en annan sak. Men de andra personerna har ju en egen relation till sonen som kan vara färgad av egna upplevelser och föreställningar. Även om jag skulle kunna lyssna på om någon av min son (teoretisk ) vänner hade kritik mot hans val. Så skulle jag nog inte andas att jag hade svårt för den personen utan varit lojal mot ens barns val. Om det nu inte är alldeles åt h-e.

    Jag tillhör dem som nog var väldigt blyg mot svärmor i ett tidigare förhållande. Och kanske var irriterad på sambon. För att han bytte personlighet när han kom till mamma. Denna händiga karl gjorde helt plötsligt ingenting. Och jag gjorde nog som honom. Utom ibland. Då jag fick övertala pojkvännen att nu så är det han och jag som fixar. Även jag på att bli utslängd av henne med i början. För hon trodde jag rökte hasch. När jag hade en rätt annorlunda parfym. Då satte han ned foten. Tack. Men taggen sitter kvar. Kan säga att det här påverkar oss även idag. Även om vi ett tag var rätt bra vänner, särskilt vid och efter vi separerade. Men mitt ex spelade ut oss mot varandra med, kanske just för vi började komma närmre varandra än vad som var hälososamt för honom. .

    Så även om man nu tror och önskar att det ska ta slut. Så kanske det inte gör det och kommer påverka ens relation långt framöver. Det är lättare att ändra beteende i början av en relation. Än senare. Och denna svärdotter kanske blir mamma till dina barnbarn, ts. Så om man inte är beredd att tänka om för sin sons skull, kanske man kan vara beredd att tänka om för sin egen skull.

    Nu kanske svärdottern är hemsk. Här är en bok på ämnet.
    www.aftonbladet.se/wendela/barn/article1956207.ab

  • Anonym

    Låt det bara vara, det kommer med 99% säkerhet ta slut ändå pga deras unga ålder.
    Det är bara att genomlida

Svar på tråden Sonens flickvän :(