Sonens flickvän :(

Anonym (Gillar inte...) skrev 2009-07-22 17:56:14 följande:

Ja alltså jag förstår dig, det måste vara jättejobbigt särskilt om man själv försöker vara trevlig.
Det jag funderade på var bara om hon kanske känner av att ni talar om henne, för du brukar prata med hans vänner om henne eller?

det är bara att gilla läget ts

Reglementet, då är det nog inte många hon tycker om.

Lider, är ju inte så att jag pratar med alla hans vänner men har kontakt med en tjej som har berättat detta för mig. Hon gillar henne inte heller men försöker acceptera henne för min sons skull.

Som det är nu får jag gilla läget och ta en dag i taget och hoppas att det inte blir barn på väldigt länge.

Tycker detta är skitjobbigt för jag vill så gärna ha en bra relation till dom båda. Som det är nu så undviker man ju att hälsa på o jag älskar ju min son.

Haha ja men såhär är det ju med familjen. Oftast finns det några man inte gillar /har svårt för. Så länge de inte gör något riktigt otrevligt får man hålla tand för tunga och le. I längden är det faktiskt en del av charmen med "tjocka släkten" Fast det beror ju på just HUR irriterande personerna är förståss...

Lavish, kan säkert vara charmigt om det inte var så att det var min son och min familj det gällde. Då är det inte lika kul längre.

Min mamma har varit i samma situation som du och jag säger till dig det jag sa till henne: Det är HAN som ska leva med henne, inte du. De stunder hon är i ditt hem är du snäll och trevlig mot henne. Inte för hennes skull utan för hans skull. Vill du förlora din son eller komma längre bort ifrån honom så fortsätter du med att visa hur missnöjd du är.

Min mamma har varit i din situation flera gånger om då min bror har dejtat en hel del. I början när hon faktiskt visade sitt missnöje och klagade på flickvännen hos min bror så började de glida ifrån varann rejält. Men när hon höll tyst och var snäll så kom de närmare varann. Så vill du förlora din son, så för all del fortsätt visa ditt missnöje.

Att andra inte gillar henne spelar ingen som helst roll. Det är HAN som ska gilla henne inte andra och får de det att funka så bra för dem.

Min svärmor säger alltid till oss flickvänner (hon har 3 söner) att hon är glad att sönerna har oss. Om hon menar det eller inte kan jag inte veta, men det värmer och jag älskar henne för att hon kan se på saken på det viset istället för att irritera sig på oss.

Har inte sagt till min son vad jag tycker. Då skulle han ju bli ledsen och vi kanske osams. Försöker dölja det så gott jag kan och hoppas att jag lyckas.
Jag vet ju att det är HAN som ska gilla henne men det är väl roligt om andra också gör det. Stämningen blir så mycket bättre då.

Du behöver ju inte säga det rakt ut. Räcker med att du är lite avig mot henne. Som barn märker man sånt ju.

Hur ofta är dom hos dig och hur länge är de där? För du säger att du stör dig på att hon är lat. Vet du om hur hon mår rent psykiskt? Kanske händer det något i hennes liv som gör att hon inte har så mycket att skratta för. Eftersom du säger att hon inte ler.

Anonym (Gillar inte...) skrev 2009-07-22 20:22:03 följande:

Anonym (Gillar inte...) skrev 2009-07-22 13:47:20 följande:

hon kanske har personliga problem som du inte vet om??
då blir det lätt att en person blir sån.

jag har varit i tjejens sits, din sons tjej då alltså

min svärmor (ja nu är vi gifta och har barn) gillade mig inte i början... men jag var lite speciell... det var nämligen så att min pappa hade tagit livet av sig ca 1,5 år innan jag träffade min blivande man och jag var fortfarande lite ledsen.. desstuom var han manodepressiv och det var väldigt svårt att leva med en sådan föräldrer många gånger... det gjorde mig nog lite svår, men jag var aldrig elak eller så, det var faktiskt jättejobbigt att hon inte tyckte om mig

nu funkar det jättebra mellan svärmor och mig, vi vill båda att hon ska ha en bra relation med min son. men jag kommer nog aldrig riktigt glömma att hon inte gillade mig i början

jag kan tillägga att enligt min man så gillade hon inte någon av hans flickvänner direkt iofs, så var det ju inte i ditt fall

det jag menar är att det kanske finns ngn anledning till att hon är tyst och svår... ? eller så är det så att alla inte kommer överrens, men att ni båda för bjuda till och kanske särskilt du då du är den mest vuxna?