Sonens flickvän :(

Bara acceptera och gå vidare.. älskar han henne och e lycklig så är väl det det enda som gäller.. det han som ska leva med henne.. inte du..

För tjugofem år sedan så presenterade min morbror en ny tjej för oss i släkten. Hon var kraftigt överviktig sur svarade knappt på tilltal och var otroligt lat. De förrra tjejerna som han haft var pigga och glada och trevliga. Ingen i släkten förstod någonting. Jag var tio år då och minns det här otroligt tydligt,hon var verkligen udda och mormor och mamma pratade och pratade och försökte och försökte.
Jag var otroligt framåt och mycket förtjust i min morbror så jag tror jag tänkte att eftersom han tycker om henne så bara MÅSTE hon vara bra. När vi sågs i släkten så satte jag i system att få henne att engagera sig i mig och det gick till slut. Jag kom tex med ritblock och frågade om hon kunde lära mig rita blommor,och jag frågade får jag komma hem till er imorgon? När jag kom närmare henne så upptäckte jag att hon var otroligt klok och snäll. Det var inte det minsta svårt att förstå helt plötsligt vad min morbror var kär i. De är fortfarande ihop och har haft ett väldigt fint och harmoniskt äktenskap,och med facit i hand kan jag säga att det är inte många som skulle acceptera vissa sidor som min morbror har. Han får för sig en massa projekt,oftast inom turism och jobbar med det all sin fritid,sen är det något annat tex att ordna en medeltidsvecka etc.

Min moster är en av de finaste människor jag vet och vi står varann otroligt nära.

Även om jag fortfarande kan tycka att hon är otroligt trulig när hela släkten ses. skratt

Frökenfrågvis, naturligtvis har jag inte ringt runt till hans vänner för att snoka. En av hans vänner känner jag väl och umgås lite med och hon har sagt detta till mig i förtroende. Jag är väl inte helt korkad bara för att jag inte gillar hans flickvän.

Jag uppför mig bra mot henne, är trevlig, gratulerar till födelsedagen och köpte julklappar. Även vad många skriver så är det inte jag som är problemet utan hon.

För min sons skull så hoppas jag verkligen att hon är annorlunda när dom är själva.

Anonym (Gillar inte...) skrev 2009-07-23 10:45:07 följande:

Åhhh du är en "såndär" svärmor, det märks i tonen! Och din sons tjej kompis verkar känna dig nobbad av killen, hon kanske är kär i honom i hemlighet. Jag hoppas att din son och hans tjej förhållande vara livet ut, för såna som dig förtjänar verkligen det!

Hur mycket du än vill så kan du inte göra ett skit, shit vad jobbigt det måste vara för ett kontrollfreak som ringer runt och skvallrar med sonens vänner. Och det mindre smarta är att sådant kommer fram förr eller senare, vad tror du din son kommer att tycka om det? Förmodligen dra sig undan från dig ännu mer. Så förloraren blir ju ändå du. Hur du än vänder och vrider på det? Varför inte ge tjejen en chans och försöka för din sons son. Vad är det med mammor och deras söner egentligen? Är själv mamma och kan ärligt talat inte förstå att ni fortfarande inte har klippt navelsträngen! Även om jag inte skulle tycka om min sons fästmö så hade jag gjort allt för att försöka hitta något gemensamt med henne och tycka om henne för min älskade sons skull. Så länge min son är lycklig så är jag som mamma lycklig! Att ringa runt och skvallra och gå bakom sonens rygg, det kallar jag att sjunka lågt! Förstår varför så många har det jobbigt med sina svärmödrar här på familjeliv, vissa kvinnor växer aldrig upp hur gamla de än blir! Fyskäms!

Hans tjejkompis är absolut inte kär i honom. Och innan du kan säga att jag är en "såndär" svärmor och att jag förtjänar det så borde du känt mig. Har haft jättebra kontakt med hans gamla flickvännor och pratar fortfarande med dom ibland.
Svårt att förstå för dom som inte själva varit i denna situationen.

Jag gör verkligen allt för att det ska funka men människor som är sura, griniga, lata och aldrig kan le och knappt svarar på tilltal....klarar jag bara inte av.

Anonym (Gillar inte...) skrev 2009-07-23 10:57:39 följande:

Och hur vet du det? Bara för att hon säger det? Gudars! Väx upp!

oj det här var känsligt. jag kan iaf säga att jag hade ett väldigt långt förhållande men en kille som det var rätt jobbigt med. egentligen ville jag nog att det skulle ta slut men när min mamma sa vad hon tyckte o tänkte( på ett opedagogiskt vis) så tog jag hans parti, försvarade o tyckte hon(o alla andra) var dumma o orättvisa o visste ingenting. tack o lov är det slut för länge sedan men jag hade behövt nån som lyssnade mer. stöttat o inte vräkt ur sig allt dom tyckte. kanske sagt nåt att dom förstod för dom sett hur det var.. jag vet inte.. men risken är att din son vänder dig ryggen om du försöker få honom att lämna henne. o vem vet. hon kanske faktiskt är jättetrevlig när ni lärt känna varandra. alla är inte så utåtriktade.

lycka till:)

Anonym (Gillar inte...) skrev 2009-07-23 10:57:39 följande:

Och hur vet du att hon är sån jämt?? Du umgås väl inte med henne dygnet runt? Hon kanske hellet inte gillar dig för du är som du är? Hon kanske blir nervös för sådant kan man känna av, när någon inte tycker om en? Att du låtsas vara trevlig osv.. sånt kan läsas av ganska fort att du inte menar det och upplevs som falsk. En mamma ska finnas som stöd för sina barn, även när de tar lite sämre beslut, man ska finnas där hur det än går och inte göra som du har gjort. Det kommer att sluta md att du förlorar mest på det.

Jamen det är väl bara att härda ut. De är ju bara 20, det lär ju ta slut, det är ju som en tonårsförälskelse. Låt honom lära av sina misstag.