Majmammor 2007 del 13

Meh, hann inte skriva klart Tänkte skriva att kanske man blir lite pressad av att folk får barn/blir med barn runt omkring en? Fast jag ser bebisar överallt och tänker mycket på det....

Tess: åååh mys med en katt! Våran Findus var också så skräckslaget rädd i början, gömde sig för allt och alla. Sen när tjejerna kom, ja då blev han en riktigt fegis. Findus börjar bli en gammal gubbe snart, så vi funderar faktiskt på att skaffa en ny. Grannens katt Måns som visade sig vara en Månsina ska ha kattungar om några veckor. Så vi funderar på att flirta till oss en av dem. Hihi 3bus: ja du, de har dragit ned syrgasen lite, inga kräkningar än och en olivburk mindre...... Hihi Tur att det är samma mysiga syrra som jobbar i natt som igår. För jag börjar märka att det kommer i fatt, mycket tårar och så. Men men, det 'r väl kanske inte så konstigt.

Mumia, sådär kan Linnea också vara ibland, skriker hysteriskt och man får knappt ta i henne, verkar knappt vara vaken och svår att få kontakt med. Sen går det över och oftast lägger hon sig och sover. Vet inte om det är drömmar eller vad det kan bero på. Brukar stanna hos henne tills det går över. Har oftast varit runt 22-23 tiden så vi har inte hunnit lägga oss än som tur är, jobbigt om det är mitt i natten. Heoo, hoppas att Saga kryar på sig snart. Zasata, grattis till lillkillen Här har vi också fått en ny familjemedlem, en liten Missan 16 veckor gammal. Hon är väldigt rädd av sig och ligger mest under soffan men när hon väl kommer fram och man får tag i henne så är hon jättekelig och kurrar och gosar så hon kanske bara behöver lite tid på sig att vänja sig vid nya hemmet, har ju bara varit här sedan lördagkväll. Jag är jätteförkyld och hostar och snorar, typiskt att det kommer precis de dagar jag jobbar. Först var jag ledig nästan en vecka och från onsdag är jag ledig några dagar igen. Jobbar 16-21 både ikväll och imorgon så det ska jag väl klara av när det är så få timmar men skulle hellre ligga hemma i soffan och vila.

På tal om roliga kommentarer från barn så kör ju Jolina ofta med "det inte sena kvällen, det är lunch!!!" när man försöker leda in henne på att det är dags för kvällsbestyren Ikväll lyckades hon även locka fram ett riktigt asgarv hos mig: Vi satt i soffan och slöa lite framför TV'n, plötsligt lutar hon sig mot mig, säger: "åh mamma du luktar så gott" , snusar lite på min arm och fortsätter: "det luktar som fis" Jag höll på att garva ihjäl mig!

Så, nu är det över här. Nu är man ensamstående med tre må och en på väg. Huga! Men det ska gå bra. Det tror jag alldeles säkert. En stor sten har fallit från mitt bröst. Finns ingen anledning att kämpa längre, han kör oss hellre i botten än har oss kvar. Jag låter inte mig eller barnen stå ut med det längre. Nu hoppas jag bara, förmodligen förgäves, att svärfamiljen kan bete sig vuxet och inte mata ungarna med skit, men det tror jag inte på. Inte heller deras far, han kommer köra över mig så gott han kan, men jag ska kämpa på ändå. Det är hans förlust.