Ramadhan

Imorgon början man att fasta igen efter en veckas uppehåll.

Sanningens väg skrev 2009-09-06 22:29:17 följande:

Må Allah (swt) acceptera din fasta, ameen.

Hur tusan kan man vara så dum att man fasta när man är gravid????!!!
Barnet behöver näring,vilket den får när mamman äter.
Trodde jag alla visste

Nja, det är nog snarare mamman som lider. Detsamma gäller gravida mammor som lider av illamående och kräkningar under hela graviditeten. De förlorar ju mer mat än vad de får in och vissa t.o.m går ned i vikt. Ändå får de välnärda friska barn!
Självklart ska man gå till en läkare och höra vad han/hon anser. Om läkaren då anser att det skulle vara farligt så är det faktiskt inte okej att fasta.

Barnet får sin näring även under de timmar som mamman fastar. Det handlar ju som redan skrevs, om mamman klarar av det eller inte.

Bra exempel där Sanningens väg - är nog rätt vanligt att gravida kvinnor, i alla fall under en del av graviditete (säkert mer än en månad om man jämför) som mår dåligt och kräks osv, men inte tar barnen skada av det. Våra kroppar har en enorm kapacitet, trots att vi själva kan tycka den är betungande ibland...

Det finns gravida här som fastar. Kunde du inte ställa frågan med lite respekt? Ja åtminstone för de gravida.

Många mår illa och kräker under sin graviditet och får då heller ingen mat i sig.
Så när man fastar eller när man har graviditetsillamåede så tar barnet av mammans resurser.
Vissa som är överviktiga tom går ner under sin graviditet pga att barnet tar av mamman.
Jag gick bara upp ca 3 kg med min mellersta son. Men jag hade att ta av... 

En fråga till er...
Har ni gjort mansaf någon gång?
Kan man isf ta lammkotletter eller måste man ha lammkött med ben i?

Assalamu alaikum till mina systrar (och bröder) i islam.
Vi har nu kommit en bit in på fastan, men jag ger snart upp.
Är dibetiker sedan 98, och innan jag fick min dotter (alhamdulliallah) så har jag fastat under ramadan sedan den dag då jag läste mina första rader i koranen.

Min dotter föddes förra året, vilket gjorde att jag tyvärr inte kunde fasta förra året pga avslag och dyl. Tyvärr tog jag heller inte igen de förlorade dagarna som man ska utan fastade "lite då och då".
Detta året har jag försökt att fasta.

Varje kväll så tänker jag att jag ska fasta, jag stiger upp för att äta frukost och förbereda mig för fastan. Tar mitt insulin som jag ska. Eftersom jag är rökare *skäms* så har det jobbigaste de andra åren varit att jag har abstinenser efter nikotin samt haft svårt för att klara av mitt jobb (USK) utan vatten.
Men detta året klarar jag inte fasta. Efter otaliga försök (plus vätskebrist som gjorde mig sängliggandes i två dagar och en viktuppgång på 5kg!) så är jag nära att ge upp. Min diabetes är fel och pga att den är fel så är mitt humör fruktansvärt. Både man och dotter flyr när jag kommer ibland.

Nu frågar jag er som opartiska (sambon tycker jag ska fortsätta försöka eftersom jag klarat det de andra åren) om ni anser att jag ska fortsätta försöka, eller om det är ok att jag ger upp. Vill inte försöka längre utan vill vänta till nästa år då inshallah min diabetes enbart är tablettbehandlad och således mer lättskött, men känns som att jag är egoistisk som tänker på detta "lätta" vis och "ursäktar mig fri" med min sjukdom...

Långt och förvirrande inlägg

Flubbermum, du behöver inte ta igen dina förlorade dagar pga graviditet.
Och jag tycker inte att du ursäktar dig fri pga din sjukdom nu i år, den är ett hinder för att du ska klara av din fasta. Du ska inte utsätta dig för fara. Du har de rätta avsikterna, du kan ta igen detta!