Operation av framfall

Jag har nyligen fått mitt tredje barn och har framfall=( Först å främst så känns det oerhört skämigt å pinsamt vill hellst INTE prata om det eftersom det känns som att det bara är gamla kärringar som lider av sådant å jag är "endast" 32...Skulle fått op mitt framfall för ca 1år sedan men det blev inställt vid operationstiden. Jag känner oro inför op eftersom läkaren sa att det kan göra ont vid samlag å att man får förstörd känsel samt att man kan få mer urinläkage, vilket inte låter så angenämt. Vidare sa han också att det måste op igen efter några år (10 kanske) för att det ofta kommer tillbaka å att det är "bättre" att spara op till senare ju längre man kan vänta destobättre?! Min BM sa att det kan ju vara bättre att OP nu å få 10 bra år;) ja jag är velig ialf. När jag var på efterkontrollen sa BM att jag endast kunde knipa 1/2 kniip, som jag förstår det har jag inte muskeln sluten på nått vis (tror den har gått av å att jag liksom inte kan sluta den helt) dvs jag kan inte heller knipa ordentligt å träna upp muskulaturen till max. Jag har också uttänjd slida dewn är vidare än "normalt" så detta skulle också op enl Läkaren som skrev remissen men läkaren som skulle göra Op för 1år sedan ville INTE göra det å varför? fick känslan att han tyckte det var onödigt?
jag känner mig begränsad i vardagen eftersom jag inte kan/vill springa eller gå långt,  hoppa studsmatta/hopprep med barnen pga detta, sex känns ju just nu jobbigt psykiskt eftersom jag känner mig rädd/äklad av mig själv där nere å är rädd att min man inte känner lust till mig.

Hur är era erfarenheter av op? Hur har det varit med sex? träning? Kan man någonsin springa igen? Träna? Hur ska man kunna undvika lyft i 3mån efter op, har en man som jobbar borta ....

mina problem är att jag har en tyngdkänsla samt att det känns som en boll/kula som åker där inne då jag tex sätter mig (i bland) å då jag gör sit ups känns det som nått som åker runt där inne svårt att förklara.

Jag är jättenöjd med min op!
Min läkare sa att man brukar undvika att stabilisera bakre väggen med nät på yngre kvinnor just för att det påverkar sexlivet, annars brukar det inte vara några problem. De är noga när de op för att det ska bli bra, iaf där jag opererades på SU i gbg.

Jag kan springa nu, jag kan hoppa och träna precis som innan! Helt underbart!!!

Tips: Skaffa en dra-maten-vagn. Den kan användas till shopping, mindre matinhandling och till att dra tvätten med om man bor i hureshus (med hiss).

Hej! Hur stort var ditt framfall och vad för sorts operation gjordes? mvh T

Jag vet att mitt bakre framfall betecknades som en "grav defekt", men det främre vet jag inte riktigt.

Jag ver inte riktigt vad du menar med vilken sorts operation de gjorde. De skar bort slemhinna, sydda ihop trasiga muskler, byggde upp en ny mellangård och sydde ihop bindväv mm.

Hej!

Ville bara TACKA alla er som har skrivit och delat med er av era operationer! Så himla bra för oss andra i samma situation!

VARFÖR är det mest barnmorskor som syr i Sverige, de är uppenbarligen inte tillräckligt bra. Hälften av alla förlossningsskador missas. Sfinkterrupturer (inre och yttre) som syns med blotta ögat är 3% hos alla kvinnor men tittar man med ultraljud har 35% en grad av sfinkterruptur.. Jag blir så less på att man inte tar kvinnors underliv på allvar. VILKEN ANNAN KROPPSDEL FÅR SKÖTERSKOR BEDÖMA OCH SITTA OCH SY I?!?!?! Men nej nej, kvinnors underliv kan vi chansa lite med och låta kvinnorna lida i tystnad för de skäms och då vågar de inte säga något om sina problem så det spelar ingen roll... SUCK

Efter att jag sprack efter min förlossning (5 mån sedan) så sydde inte barnmorskan ihop det hela särskilt bra, så i mellangården är det bara huden och slemhinnan som är ihopsydd och inga muskler... Så har som många andra ett stort kantigt hål till slidmynning.. Inte heller fick hon ihop musklerna i bäckenbotten. Jag har även bakre och främre slidväggsframfall. Jag läcker några droppar urin precis efter att jag kissat. När jag gör nummer 2 så åker ändtarmen ut lite grand. Jävligt tragiskt.

Jag gick till en underbar gynekolog. Jag berättade om mina besvär, han undersökte och bekräftade det jag misstänkte och skickade remiss till Bäckenbottencentrum på Danderyds Sjukhus. Jag väntar på att få tid.

Har ni några uppdateringar angående era numera glada underliv?! :)

Jag skulle vilja ha syskon till min första men jag tänker ALDRIG mer föda vaginalt igen. Jag kräver KS om jag skulle bli gravid igen. Vet att man inte kan "kräva" det men jag skall vara en så jobbig jävel som kommer tjata varje dag på läkaren tills de blir så trötta på mig och ger mig KS för de tröttnar på mig. :)

Hej!

Läser tråd på tråd på tråd.

Orolig för att jag har framfall och mår så jäkla dåligt.

Var 8 månader sedan jag födde mitt andra barn, en okomplicerad förlossning och sydde bara något enstaka stygn. Nu har jag senaste dagarna känt en liten boll i bakre väggen som liksom täpper för hålet (ingenting är ute) och jag har haft problem med att tömma tarmen (eller åtminstone inbillar jag mig det) plus kissat mycket oftare än vanligt...(det sistnämnda blivit något bättre)

Var på en extra koll hos min BM och hon bekräftade att en liten del av bakre väggen buktade in lite men det var inget framfall och inte heller kunde hon se något i främre väggen och livmodern låg bra till. Hon konstaterade knip knip knip. Jag har dock svårt att släppa det och bokat tid till gyn, väntar bara på att få veta när. Känner ju den där bollen, ingen tyngdkänsla dock men svårigheter att tömma tarmen kvarstår. Jag är så orolig och otroligt påverkad av detta på ett jobbigt sätt...

Jag är precis som du. Läser tråd på tråd och kan typ inte tänka på annat. Men blev ganska tröstad av den här tråden iaf.

Jag trodde inte att jag hade problem att tömma (bara att tarmen vände sig lite utåt) men när gynekologen frågade två gånger "Har du verkligen inte problem med att tömma tarmen (då väggen var så himla tunn)?" så provade jag att sätta ett finger mot i slidan och ja, då gick det ju verkligen mycket lättare att tömma. Så jo, jag har väl probelm att tömma tarmen... :(

Varför är de så rädda att kalla det framfall? Man kan kalla det framfall även om inte alla slidväggar och livmoder hänger ut ur kroppshålorna. Sen känner de ju KONSTIGT NOG efter när man ligger ned på en gynstol, då faller ju framfallet tillbaka så förstår inte hur de tror att de kan bedöma när man ligger ned.. 

Från 1177:s hemsida:

"Allmänt

Bäckenbotten ligger längst ner i bukhålan och fungerar som ett stöd för livmodern, urinblåsan, ändtarmen och slidan. Om vävnaderna i bäckenbotten blir försvagade och samtidigt utsätts för påfrestningar kan någon eller flera av organen i underlivet sjunka ned. Det kallas för framfall.

Risken för att få framfall ökar med åldern. Framfall går oftast inte över av sig själv, men om man har stora besvär kan man bli opererad."

Zinnia: Hur känner du av ditt framfall? Speciella tider eller alltid? Hur känns det för dig när du inte riktigt kan tömma tarmen (ursäkta privata frågor du behöver inte svara om du inte vill!) och när du hjälper till är det långt in du måste hjälpa till med ett finger eller brukar den där "fickan" ligga ganska nära öppningen?

Som sagt, du behöver inte svara men har ingen annan som jag kan ställa sådana frågor till så jag testar

För mig så har jag ju ingen tyngdkänsla, inget som håller på att "ramla ut" och när jag bajsar så vet jag ju inte om jag inbillar mig eller om jag faktiskt har svårt att tömma tarmen. Känner där inne men kan som inte hjälpa till då inget mer kommer ut känner inget som ligger kvar, djupare än en fingerlängd KAN jag ju inte gå och då borde ju avföringen inte sitta i någon "framfallsficka" om den nu sitter fast? 

För mig är det jobbigaste egentligen att jag läser så jäkla mycket, googlar hela tiden och kan inte tänka på nått annat. Om jag bara skulle få skingra tankarna kanske alla dessa symptom skulle klinga av...och sen att jag vill ha ett faktiskt besked från en gynekolog och här där jag bor har jag ingen aning om hur länge det tar tills dess.

Jag hade mer "tyngdkänsla" i början. Nu har jag inte sådan känsla mer än när jag gått en längre promenad. Sen tycker jag att jag känner att slidöppningen är större. Men det har iofs inte med framfallet och göra. Sen med tarmtömningen.. Det känns som att jag inte är färdig liksom. Men jag vågar inte krysta mycket då jag är livrädd för att jag skall förstöra mer där nere.. Vill liksom inte börja läcka avföring.. Så jag försöker att krysta minimalt och istället bejaka utdrivningsreflexen. Hm, hur långt förde jag in... Ca 5 cm?

Efter att jag suttit på huk när jag räfsade plattor hemma i kanske 2 h så blev det mycket värre med alltihop. Mer tyngdkänsla samt att jag kände livmodertappen långt ned. :)

Så nu undviker jag att sitta på huk, om jag måste det så ser jag till att göra det bara sekunder. Försöker att inte lyfta tungt men är ju svårt med bebis och barnvagn... När man lyfter ur sittdeln från vagnen tex.

Hur menar du att du inte vet när du får komma? Fick du inte tid när du ringde? Eller har du skickat egenremiss?

Jag ringde in och sköterskan skrev upp mina besvär och hur jag kände sedan skickas en såkallad internremiss och läkarna avgör hur pass snabbt jag bör komma så nästa vecka får jag en tid när jag ringer tillbaka. Jag vill ju bara träffa någon som kan antingen avfärda eller bekräfta mina tankar för just nu oroar jag mig konstant och känner efter hela tiden vilket är otroligt påfrestande.

Hur var det, hade du fått tid för operation? Hur känner du inför allt detta och med barn hemma som också kräver mycket tid och uppmärksamhet?

Jag skall till Bäckenbottencentrum i slutet av maj. Då träffar jag väl en gynekolog som är "expert" på bäckenbotten. Jag försöker formulera i mitt huvud med besöket och det är väl att jag vill veta om jag bör opereras, och isåfall när och hur. Jag vill få beskrivet för mig hur operationen går till. Alltså mer anatomiskt vad som behöver stärkas upp.

Sen skulle jag vilja ha hjälp av uroterapeut exakt hur man skall knipa och bra schema. Och sen skulle jag vilja få hjälp av dietist vad jag skall äta för att inte bli förstoppad, som är min största skräck! Alltså det går ju såklart att googla sig fram till sådant men ibland hjälper det att få höra det av en dietist och typ få ett papper i handen. Om du förstår vad jag menar. 

Sen vill jag berätta hur jag kände precis vid utdrivningsfasen på förlossningen (ingen kontroll pga den ena barnmorskan var knäpp). Och fråga lite varför kvinnor i Sveriga får så mycket förlossningsskador. Jag tänker att varje gång varje patient säger något så kanske personal blir påminda och faktiskt vill göra någon skillnad. Jag kanske är naiv som tänker så.

Jag känner att det skulle bli jobbigt med operation då jag inte kommer få lyfta särskilt tungt första tiden. Hur gör jag då med mitt barn? Men jag får väl vänta på operation tills jag går tillbaka till jobbet så min man iaf är föräldraledig. 

Jag har opererat främre framfall och de tog bort en bit på livmodertappen för 3 dagar sedan. Har varit trött men inte haft speciellt ont. Nu undrar jag om hur det känts för er som gjort liknande op. Jag tycker att det ser ut fortfarande som hela slidmynningen är "fylld" som innan op??????? Tror ni att jag fått recidiv redan eller kommer det bli bättre om några veckor?