Aga?

För mig kan det vara både ock

Det kan vara någon som håller väldigt hårt på regler och har några få men klara regler. Och det kan också vara någon som är strikt bara därför att och har regler på princip allt.

Jag har varit rätt strikt så tillvida att jag inte ruckar på vissa regler. Men det rör sig om sådant basic som att inte slåss, vara dum eller behandla andra i familjen (och omvärlden) illa.
Har också varit noga med sängtider, läxor och "komma hem" tider.

I övrigt så har vi diskuterat rätt mycket med våra barn och försökt att komma fram till något hållbart tillsammans.
Vi har nog alltid försökt att involvera ungarna i det som rör det mest basala här hemma.

jag tror på att vara ödmjuk och konsekvent!

Men det är ju just det. Man måste inte vara sträng. Man måste inte daska. Man kan få utmärkt "fason" på dem ändå. Med gränssättning, konsekvens och dialog (och ibland, i mitt fall,  ett och annat röstutbrott).

"Hängandes i kakan". Var får du alla trista uttryck ifrån? Är ungar verkligen så jobbiga där du bor?

jag tror inte på aga över huvud taget, jag tycker att det är förnedrande för barnet och att det finns andra bra sätt att uppfostra sina barn (som kanske kräver lite mer) än att använda sig av fysiska metoder...

mina föräldrar slog aldrig mig och jag kommer följa samma linje med mina barn

vad jag menar är att man måste ju kunna fika utan att ha barn hängandes vid bordet bara för att lära dem de sociala samspelet.
Det är väl inte aga?
och måste det verkligen vara så att man inte kan fika hemma med en väninna utan att barnen måste vara med på ett hörn?(sedan givetvis är det ju så att man inte skall bannlysa dem,att om de kommer o vill fråga el säga nåt så givetvis lyssnar man men att det inte är att man skall ha dem med på hela diskussionen?att man svarar o sen säger ta en kaka och gå o lek el titta på tv el dyl......
Är det så fel??
För mig är det så att jag umgås mer än gärna med mina barn,vi har jättemysiga stunder spridda över olika tillfällen.På kvällarna tittar vi på tv ihop och vi har utflykter etc allt sådant som man gör som förälder för att man älskar sina barn.
Jag tyckker visst att barn både ska synas och höras,MEN jag tycker inte om när föräldrar skall involvera barnen i allt!
Om jag åker hem till ngn för att fika o jag vet att det är barn där så förstår jag att dem kommer att synas och även höras.jag kommer att ge dem av min tid,titta på deras dockor etc...MEN sedan vill jag kunna fika i lugn o ro med min vän utan att hennes ungar springer o tjatar och skall vara med hela tiden.att de kommer ngn gång hit o dit bekommer mig inte ,men de skall inte sitta med vid bordet och varje sak man säger får man en fråga från barnet ex:vad betyder det?? coh så är man tvungen att avbryta det man pratar om för att hela tiden svara på ett barns frågor......som tur är så är de flesta av mina vänner sådana att de ger barnen lite uppmärksamhet,kaka,saft och sedan säger de till sina barn om de kommer rännandes för ofta för att bara tjata,då låter det så här:nu har mamma en kompis här,nu kan väl jag få fika liten stund med henne i lugn och ro.det tycker inte jag är så fel.

Såhär är det för mig; om jag har kompis hemma och fikar och mina barn är hemma så är de lika välkomna till bordet som min kompis. Vill vi vara helt ifred fikar vi någon annanstans.

Nej, inte är det aga att vilja kunna prata med vuxna men det har jag inte påstått heller. Den typen av situation du beskriver; med barn som tjatar och fråga vad minsta lilla ord betyder, har jag aldrig upplevt. Här fikar ungarna med oss och vi pratar lite med dem och när fikat är slut går mina barn och leker (utan tillsägelse!!)och då kan vi prata om vad vi vill. Sak samma om jag fikar hos dem. Det har aldrig varit ett problem ens och därför har jag svårt att se ditt "katastrofscenario" framför mig.

Däremot så förespråkar du aga när du säger att man visst kan daska till en och annan unge, att det finns tillfällen och ungar där det är nödvändigt. Det är inget du vare sig kan förklara bort eller slingra dig undan. Du tycker aga är bra. Det går inte att tolka det du skrivit på annat vis. Och att du tycker att en dask på handen inte räknas som aga hör inte hit. Det är som att påstå att abort är mord. Båda begreppen definieras av lagtext och inte personliga tycken.

Daskar du till barnen på fingrarna om de försöker ta kakor så är det defintivt aga.
Annars förstår jag inte sitt inläggs relevans för diskussionen riktigt - som sagt, ingen har hävdat att man inte ska kunna säga nej eller sätta gränser för sina barn. Men att använda ngn form av våld för att göra det, är alltid fel.
Och den här fixeringen vid fika och "vuxenprat" förstår jag inte. Jag har aldrig upplevt det som ett problem. Fikar man hos/med någon som har barn involverar det ju barnen på något sätt, det får man ju räkna med. Pratas det en massa vuxenprat brukar ju barnen tycka det är trist och går och leker istället.

men om de INTE gör det då??? måste dem då vara med för att få sin "sociala" dos? eller är det ok att be dem gå o leka? detta är jag nyfiken på enbart för att det verkar vara en röd tråd ang alla motståndare till all form av aga gärna inte säger till sina barn att gå o leka...varför? kan man inte vara motståndare till aga men ändå be barnen låta en fika ifred..(by the way,fika exemplet är bara ett exempel men det funkar så bra med det att jag gärna använder det .ingen fixering.)

kanske om du hade upplevt rännande tjatiga ungar som frågar 1000 onödiga frågor utan att föräldern säger till och du tvingas svara på en massa frågor från ett barn som inte ens är ditt att ha tålamod med,då hade nog även du tyckt att en dask på handen vore lämpligt,lagtext eller ej...

Nej, jag tycker inte att en dask på handen är lämplig. Oavsett situation. Varför är det så svårt att förstå att det finns människor som inte tycker att våld är en lösning? Tror du min vardag är helt fri från krav eller situationer där tålamodet prövas hårt? Jag vet precis var min gräns går.