Aga?

Fast vi diskuterar ju inte "perfekt föräldrarskap", utan föräldraskap utan våld. Man hoppas ju iofs att alla föräldrar har intentionen att vara en så bra förälder man bara kan vara, men det är svårt att vara "perfekt". Att följa lagar och sunt förnuft (tex att våld föder våld och gör mer skada än nytta) är dock ganska basic tycker jag.

tycker iaf att när man tar steget från aga o börjar diskutera att säga till sina barn då är det samma människor som börjar med att säga att även att säga till sitt barn en groda ibland är aga....o det är så typiskt,varför kan man inte ha en attityd som säger så här:jag slår inte mina barn,ej ens en dask,men jag är mänsklig,visst har väl mina ungar gått mej på nerverna ngn gång och jag har sagt ngt vresigt som jag sedan ångrat,men jag kan bara be om ursäkt och med det visa mina barn att jag inte är en perfekt människa trots att jag är deras mamma.jag tror det oxå är viktigt för barn att lära sig att alla kan göra /säga fel även mamma/pappa.....

Självklart kan alla göra fel! Men aga är aga även om det bara sker än gång, sen ska man så klart be om ursäkt om man tabbar sig!

Som jag ser det: Aga är en "mild" form av fysiskt eller psykiskt våld, det kan ske ofta eller någon enstaka gång där föräldern ångrar sig. Blir agan till en vana går det så småningom över till att vara misshandel vilket är värre.

Men det är väl ingen som sagt att de aldrig har sagt saker till sina barn som de ångrar? De har nog alla föräldrar gjort. Men det betyder ju inte att det är OK - och det är väl bra just att man ångrar sig?

Och detta var väl första gången jag håller med dig i den här tråden. För just precis så är det och det tror jag att många här håller med om. Saken är väl den att vi uttrycker oss olika och det kan tolkas fel.

En groda om man är vresig eller stressad är inte aga; särskilt inte om man kan be om ursäkt och förklara sig. Om man däremot gör en vana av att kalla sitt barn nedsättande saker och svära åt dem i ett så är det psykisk misshandel, i mina ögon. Det är ju en betydande skillnad där, eller hur?

Barn mår inte dåligt av att mamma eller pappa blir arg eller gör fel. Dåligt mår de när mamma eller pappa gör en vana av att uppföra sig illa mot barnet och se sig som felfri i det beteendet. Och därför ogillar jag starkt uttryck som "hållas på mattan" eller "visas var skåpet ska stå" och andra saker som florerat i tråden. För de tyder på en barnsyn som inte är särskilt vänlig. Men det är ju bara min åsikt.

Och säga till barn kan man göra på ett bra sätt.
Det är skillnad på att säga t ex"Jag tycker INTE om att du stoppar handen i kakfatet utan att fråga!" och att säga "Ta bort din skitiga tassar ur handfatet, dumma jävla unge! Du fattar ju ingenting"

Haha, kakfatet, inte handfatet, på sista exemplet!!!

Ja, precis så.

Jag håller med Maggis i inlägg 1020.

Visst är det skillnad,men som jag skrev tidigare så kan man ju faktiskt bete sig dumt som förälder o tröttna o sen be om ursäkt....se inlägg nr1022...attt säga till sitt barn på skarpen är inte att fräsa ifrån på ett sätt man ber sina barn om ursäkt för efter....men att säga nåt i stil med att "nu får du minsann sluta,du är skitjobbig som alltid kommer tjafsande när jag är i telefonen,lägger du inte av med det får du inget lördagsgodis!det är mänskligt o det tror jag händer alla,även er vad ni än har för bättre alternativ o tala med era barn så tror jag inte att ni kan leva upp till dem i verkligheten.vad ni än säger.