Aga?
Agar ni era barn?
När jag växte upp fick jag ta emot örfilar när jag hade betett mig illa. Jag tycket att en liten "lavett" alt dask på rumpan kan vara ett bra sett att lära barnen veta hut?
Vad tycker ni?
Motivera era svar tack!
Agar ni era barn?
När jag växte upp fick jag ta emot örfilar när jag hade betett mig illa. Jag tycket att en liten "lavett" alt dask på rumpan kan vara ett bra sett att lära barnen veta hut?
Vad tycker ni?
Motivera era svar tack!
ALDRIG okej med aga.
Jag har aldrig blivit slagen, knäppt på fingrar, daskad i rumpan, riven i håret eller något alls i den vägen. Det "tuffaste" som hände i fysisk väg var att man kunde bli upplyft och bortburen som liten och någon gång tagen i armen (ej hårt) och leddes iväg/in på rummet.
Och jag (och mitt syskon) har aldrig haft några problem med att acceptera föräldrarnas auktoritet under uppväxten. Ömsesidig respekt räcker hela vägen.
Majess: Du tycker alltså det är OK att ge barnen en smärtförnimmelse när de gjort ngt där du anser att barnet är så stort så att det borde veta bättre? Banala saker som att ta fel glas elelr vara sugen på en kaka. Och det anser du inte vara aga? Har du hört talas om att små barn fortfarande har svårt att styra sina impulser, även om det rent regelmässigt vet vad som är rätt och fel i ett visst läge. Sedan är det lite motsägelsefullt då du i tidigare inlägg sagt att det bara är små barn som man inte kan tala tillrätta som man daskar. Hur ska då dess barn kunna förstå när det är Ok eller inte att ta en kaka. Förstår du inte vilken makt du utövar på barn, och att du legitimerar dina handlingar på precis samma sätt som de som anser att barn föds "ofärdiga" och ska formas och piskas till lydnad för att det ska bli folk av dem?
Och hur vet du att barnet inte gör om det igen? Skulle du slå hårdare då?
Skulle du slå din senildementa mormor (inte avliva, det är en helt annan diskussion), utan daska? Om hon stoppade handen i kakfatet?