Aga?

Ja, det finns såna. Men det är inte ett problem som löses med aga tycker jag. Man kan vara konsekvent och ha vissa regler som gäller helt UTAN att slå sina barn.

Förklara för barn är nog bra, men man måste ju också utgå från situation, ålder på barnet osv. Förklara är en sak, men att FÖRHANDLA tror jag inte alltid är rätt. En 2åring som svarar "nej" på det mesta går liksom inte att ge några val. Ska mössan på så sätter man på den, möjligen kan man samtidigt säga: du måste ha mössa, det är kallt ute.

Att fostra utan att aga innebär inte att låta bli att fostra alls.

Att rycka, slita etc i ett barns arm är självklart inte OK. Men att avvärja t ex en fara för barnet eller ett annat barn är ju en annan sak. Eller att mjukt men bestämt lägga sin hand på barnets arm för att visa att det inte är OK. Det är en markering. inte för att ge barnen en smärtförnimmelse, chock, etc utan för att visa "det här är inte OK". Förstår du verkligen inte skillnaden?

men en dask är ju inte en smärtförnimmelse,för det skall inte vara hårt.och hur kommer det sig att inte alla ungar kör ner näven i kakan eller tar fel glas? om barn inte kan styra sina impulser?? då kan väl inga barn det?? om barnet gör om det igen skulle jag anse att mamman skulle ta det i armen och klä på ungen o säga tyvärr nu åker vi hem för du kan ju inte uppföra dig när vi är borta.
Och en senildement tant,den skulle jag inte stå ut med en sekund! det överlämnar jag till dem som orkar med eländet!
samma med dagisfröknar,jag har jätte svårt för barn som beter sig udda,utåtagerande,skrikigt eller störande i största allmänhet,jag vet att det är skillnad till viss del på barn o barn o det är just därför jag tycker SÅDANA barn skall få en åthutning.så jag tycker ni fröknar påDET sättet gör ett jättejobb! jag hade inte stått ut en sekund! Jag erkännner:jag älskar mina barn tokgränslöst,tack o lov är de oxå goa väluppfostrade,inte för att jag skrämt dem utan för att de faktiskt inte har det i sig på sådant sätt o just därför är jag extra allergisk mot barn som inte är sådana.Jag ser ofta en koppling mellan slappa föräldrar(som givetvis inte fattar att de är slappa) och vilda stökiga barn...

Jag skulle ju inte "ta tag i armen" på ett barn som försöker ta en kaka. Inte i bemärkelsen "straffa". Jag skulle, beroende på ålder, antingen säga: nej, du får inte ta kaka nu, vänta tills du blir bjuden. Eller (för yngre barn, som vår snart 2 år gamla) ta armen/handen med syftet att få dem att låta bli att ta kakan. Ett slag BLIR = ett straff.

Att ta armen/handen och säga nej kan väl liknas vid att ta barnets hand ute på promenad när man ska gå över gatan. "Nu måste du hålla mammas hand när vi går över gatan". Det är på DET sättet jag menar att jag skulle göra med kakfats-frestelsen.

om det funkar så är det ju det optimala! självklart anser jag inte att du skall gå rätt på dask eller slita tag i armar...jag pratar om barn som flänger uppåt väggarna som bara roffar åt sig kakor innan du ens hunnit blinka...etc.

Nej, ta tag i armen gör jag ofta på min dotter för att hon tex inte ska ramla eller stoppa handen i toan osv. Men aldrig för att straffa eller för att det ska göra ont utan som en lätt markering att hon nu gör nått som inte är bra. Sen visar jag mest med röst och miner vad handen på armen betyder.

Små barn kan inte det nej. Små barn som är typ upp till 2 år ser man helt enkelt till att "vakta" och/eller inte ställa kakfat framför.

Sen är barn olika. Vår son har hela tiden varit väldigt "lyhörd" och lite "försiktig"; han "kollar av" med oss via blickar osv. Hans kusin som är några månader yngre har varit mer "framfusig". Det betyder inte att vi agat och de inte agat. Det betyder inte heller att vi skrikit, tjatat eller så mer. De är bara olika i personlighet.

När barn är äldre så kan de normalt sett styra sina impulser bättre. Men de behöver påminnas av vuxenvärlden om detta. Ett påminnande behöver inte alls bestå i en "dask". Det räcker faktiskt oftast att prata med barnet.

Majess: men du skriver ju själv att effekten av en "dask" är ilska, chock, förundran, t om rädsla... Vad menar du är effekten ÄR av en dask om den "inte känns", hur kan man då få dessa reaktioner? Och HUR menar du att det är så effektivt med daskaratt barnet inte gör om det, ifall det knappt känns? Det är ju rätt motsägelsefullt, eller hur?

Självklart är ju en dask till för att kännas, och aga är aga även om smärtan är lätt och övergående. Det står tydligt som defintion i lagen.

Barn har svårt att styra impulser, men alla barn är inte lika på det planet som med alla annan utveckling, och alal barn får inte samma impulser heller. Svårare än så är det inte.

Men återigen - det är ju föräldrarnas ansvar att göra något åt, inte ska ett brn på 2-3 år förstå hur man bär sig åt på bättre kalas rent automatiskt?

det är exakt vad jag menar! försiktig,kollar av,ser om det är ok! precis så ska barn vara!!!!! o du har ju som mig lyckats utan att aga vilket för mig innebär att det är rätt uppfostran kombinerat med bra gener...de andra som är mer framfusiga kunde gott stoppas lite mer markerat.