Aga?

Men det är ju du som hävdar att vi är perfekta. Jag har aldrig påstått att jag är det. Således är jag som de flesta föräldrar som säger till sina barn; ibland med oändligt tålamod och ibland med inte så oändligt tålamod. Normal, alltså.

Däremot så tycker jag inte att man ska slå barn och jag tycker inte att man ska kalla dem saker. Att aga barn, alltså. Men sådana subtila skillnader mellan att höja rösten ibland jämfört med att slå eller verbalt kränka ett barn förstår uppenbarligen inte alla. För då skulle det inte dras så infantila paraleller mellan en höjd röst och en smäll på handen. Eller amning, för den delen.

Du tycker det är okej, tillochmed bra och nödvändigt, att slå andras "odrägliga barn". Inte dina egna för de är så fina. Man ska inte slå några barn alls, vare sig mina, dina, "snälla" eller busiga. Hävdar man det samtidigt som man påstår att man aldrig skulle göra det själv så hycklar man. Stort.

Kommer aldrig att aga mina barn. Ingen människa har rätt att bruka våld mot en annan och speciellt inte mot nån som är mindre

jag hycklar inte utan tycker att om man sköter uppfostran på ett bra sätt behövs inte daskar,men då får man vara sträng o inte ha ungar hängandes i kakan............annars måste man för att få fason på dem.

Man behöver varken vara särskilt sträng eller daska!
Får barnen bara vara med i den sociala samvaron och man ser till att vägleda dem i et bra samspel socialiseras de till förnuftiga människor och förstår vad som är OK och inte.

Och jag anser att det är fundamentalt fel att anse att aga är OK och att det behövs. Sen spelar det ingen roll om man inte slår sina egna barn. Det är i allafall en skrämmande syn på barn och barnuppfostran.

nej det är ju det man aldrig någonsin måste göra

man behöver varken vara sträng eller använda aga

Det är faktiskt så att det lättaste sättet att få "fason" på barn är att behandla dem med respekt. Det är stor skillnad på barn som beter sig respektfullt mot andra för att de VILL visa respekt och barn som gör det för att de är rädda för bestraffning.

Daskar och aga är aldrig OK..
Det är inte ens tillåtet och vad menar du med sträng?

Att sätta regler och gränser behöver ju inte betyda att man är sträng utan istället konsekvent och tydlig.

Ja, att vara "sträng" för mig är att vara onödigt strikt, ofta med regler "bara för att".
Att vara konsekvent och tydlig med för barnet relevanta regler och gränser är en annan sak.

Nej, man måste aldrig någonsin. Inte en chans.

Och hur då sträng? Är man tydlig från start behöver man inte vara sträng på nått vis, och har man satt sig själv i pottan så kommer man ändå långt med att införa regler och rutiner samt hålla på dem!