Aga?

Jag tror på fullaste allvar att det faktiskt finns ungar som gillar makten det ger att va jävlig mot ngn annan...orsaken behöver inte vara trauma..
men om skolan inte agerar då? eller försöker agera fast för lamt? o alla behandlingsplaner ser förträffliga ut på papper men helt meningslösa i det praktiska livet på skolgården...det är ju väldigt bekvämt att vara lärare o ha dessa likabla bla och sedan ta kaffet mmed kollegorna o skicka ut 1 eller högst 2 rast vakter som skall täcka hur många hundra ungar som helst på hur mycket kvadratkilometer skolgård som helst......

Rainman? Nä, jag har bara iq 164-166 (beroende på test)...

Hur som, jag har rätt mycket erfarenheter i mitt bagage trots min ringa ålder om 23 år.

Min mamma och min gudmor är båda utbildade psykologer och har lärt mig en hel del, jag har själv utsatts för mobbning under 13 år, samt både fysisk och psykisk misshandel i hemmet, jag har läst pedagogik på universitet och då ingick även psykologikurser kring just mekanismerna vid mobbning osv. Jag läser mer eller mindre allt jag kommer över inom ett stort fält av ämnen, jag har arbetat med barn i utsatta situationer (barn till missbrukare, apatiska barn, mobbare och mobbade m.m.) osv.
Så bara för att man är ung betyder det inte att man inget varit med om!

Förresten, en liten fråga till dig:
På ett av de läger jag varit med och anordnat samt varit ledare för var det vid ett tillfälle med ett barn som varit svårt mobbad under ca 2-3 år i skolan. Orsaken till att han skulle vara på lägret var just för att ge honom en chans att vistas bland barn som inte skulle döma honom och där inget våld skulle förekomma. På detta läger var han en av de äldre och största av deltagarna, och gissa vad som hände? Han såg en chans att få vara den som hade makten och blev en översittare utan dess like, han slog de yngre barnen, stal deras saker osv. osv.
Hans mamma var med och skötte köket (hon ville inte lämna honom ensam) och hon gjorde INGET åt hans beteende med motiveringen att han haft det så jobbigt...så istället för att få en chans att nå denna kille och hjälpa han må bättre var vi tvunget att se på när han misshandlade de andra barnen utan tillstånd att göra nått! Detta barn hade tydligt lärt sig att den som är starkast bestämmer och gör vad han vill, vilket han praktiserade fullt ut! (Bla vägrade han även delta i de obligatoriska sysslor som alla andra barnen gjorde och slog den som försökte säga nått om det)

Vad hade din lösning på detta varit? Barnet var ju en som blivit ordentligt mobbad under lång tid och enligt dig ska ha hjälp, men samtidigt förvandlades han själv till en mobbare av värsta sort och borde få spöstraff? Eller?

Om vi ska återföra mobbningsdiskussione närmare trådens ursprungsämne...

Majess hävdar alltså att små barn som inte går att tala tillrätta ska ha "dask" i situationer där de t ex är "störiga" "stör vuxna" och "hänger över kakfatet", för annars kommer de att fortsätta vara odrägliga och bli mobbare som äldre.
Jag hävdar att daskar, aga och maktbaserad uppfostran snarare ökar risken att bli mobbare än minskar, och har påvisat stöd för detta påstående i aktuell forskning kring mobbning.

Majess har också uttryckt att i mobbningssituationer ska öga för öga, tand för tand gälla som straff för mobbare, eftersom mobbare mobbar för att de är elaka. Jag menar att det inte är så enkelt, att det alltid finns strukturer bakom. Det innebär inte att det är "synd" om mobbare per automatik - men att man måste gräva djupare för att bli av med problemet.

Kort sammanfattat av några meter inlägg. Mer input på det, tack.

Hade detta hänt hade jag vänt mig vidare, förr eller senare kan man ordna hjälp om man bara vill och det hade det varit värt för att få mitt barn fredat utan att för den sakens skull få någon annans unge att må sämre än mitt eget barn.

Jag har aldrig sagt att orsaken skulle vara trauma.
Om nu orskaken skulle vara att barnet berusas av makt är det ju det man måste jobba med! Det finns ju en orsak till orsaken, om man säger så.

Ja, alla handlingsplaner och likabehandlingsplaner är bara papper, det krävs att de är förankrade och genomsyrar verksamheten och allas arbete, både barns, pedagogers och föräldrars. Det är allas ansvar. På det sätter är mobbning också en lednings- och organisationsfråga i skolan.

Från mig får du inte annat än medhåll :)

Det jag fortfarande undrar från Majess sida dock är om en mobbare som drivit sitt offer till självmord också ska drivas till att ta sitt liv? Annars funkar ju inte en tand för en tand resonemanget...

Jag tror inte barnet blir en bättre människa om man ger dom en "lavett" ..
Slutar ofta med att barnet blir rädd och utvecklar hat mot föräldern och när barnet blir äldre och "starkare" så kommer nog föräldern sota för det sen!!
Vill man verkligen kränka ett barn på det viset så borde ni inte ha eller skaffa barn!

Ett barn är ju en del av dig, älska barnet som det förtjänar ..

Och om barnet gör nåt fel som ni anser bör straffas så titta på er själva, d är förmodligen utav er som barnet lärt sig det beteendet !!

Du har bara makten att ändra på dig själv och ingen annan!

Och vem skall då ändra på mobbaren?..

Jag förstår juh givetvis vad du menar.. men för att driva diskussionen vidare så att säga..

man behöver ju faktiskt inte hårddra...

Utan det är bara i vissa situationer som det gäller öga för öga..?