Aga?

Klart att det är synd om de som utsätts för trakasserier, våld, hot mm (och sen kan den som vill dra paralleller till den här tråden... ) Självklart är det "mest" synd om dem, om man nu ska mäta och jämföra. Men om man ska angripa fenomenet mobbing, som du nu brinner för, måste man förstå rötterna, förstå vilka faktorer som leder fram till att en individ eller grupp börjar trycka ner andra. Annars skrapar man bara på ytan. Förstår du? För det handlar om att förstå, inte "tycka synd om".
Jag är ansvarig för likabehandlingsfrågor på mitt arbete, och där ingår att stävja mobbning, kränkningar, etc. Och det handlar inte ytterst om kamratstödjare och att "straffa" mobbare. Det handlar om att förstå och stoppa innan det händer. Och har man en sådan barnsyn som du påvisar är man snarare en orsak till mobbning än en hjälp. Mobbning handlar yttest om maktspel, självkänsla och relationer. Inte om "elaka" barn.

Tja, jag har själv varit utsatt för mobbning som började när jag var 6 år och slutade när jag tog studenten. Det som fick mig att klara av det hela var just insikten att mobbarna antagligen mådde minst lika dåligt som jag! jag blev dessutom mobbad av en lärare när jag var 6 år då allt startade samt av mina egna föräldrar! Så nog fan vet jag hur det känns, men det blir inte mindre mobbing eller bättre av att mobbarna inte får hjälp att må bättre och ta sig ur sitt beteende!

Jo men vilket snällt barn vill ha makt???? ett snällt barn vet ju fan inte ens vad det är i princip.
Och visst du har rätt till en stor del,men samtidigt kan jag säga att en bekant till mig är rektor på en låg-mellanstadie skola,där finns det lite mobbing och hon arbetar aktivt med likabehandlingsplaner,kamratstödjeri,ihop med skolans kurator har de ett slags "tillsammans" nätverk och kompissamtal och hon menar på att det tragiska är att förr var det mer som du påstår att det fanns en tydligare bakomliggande osäkerhet och kanske lite trasig hemmamiljö...men nuförtiden ser hon mer o mer av mobbande barn som har väldigt gott om vänner,har ett stort socialt nätverk runt sig med vettiga föräldrar och som egentligen vet utmärkt väl hur till att uppföra sig,fast de blir elaka iaf!! och hetsar varandra i kompis grupper om hur till att kaxa upp sig osv...DET tycker jag är så jäkla trist! för jag kan förstå åsikten att en mobbare mår dåligt MEN det är långt ifrån dagens sanning nuförtiden.

Precis! Jag var på VFU i samma skola men två olika klasser och det var en enorm skillnad där mellan lärarnas pedagogik och hur eleverna var mot varandra! Den ena läraren var rätt tyrannisk, barnen skulle vara tysta och lugna och lyda blint och hon kunde lätt bli lite hånfull i rösten om de gjorde nått fel osv. I hennes klass var det främst två barn som blev mobbade men tonen i klassen var väldigt hård rakt av. Ev. bråk på rasten fick inte inkräkta alls på lektionen utan sopades bara under mattan utan att lösas..Trots det menade hon att hon arbetade med sammanhållningen i klassen osv. Dock vägde hennes eget dåliga beteende över...

I den andra klassen var alla jättehjälpsamma, ingen fick höra att de var dålig i tex. idrott för att de inte lyckades göra ett mål på fotbollen utan att de var duktiga som försökte! Läraren nedvärderade aldrig någon utan han var noga med att berömma barnen utifrån deras egna förutsättningar och att alla var bra! Tex. var det två bröder i klassen som var jääätteblyga, och för dom var det många gånger inte det viktiga HUR de lästa inför klassen utan ATT de läste osv... Ev. bråk löste man antingen under rasten om det gick, men behövdes tid av lektionen för att bearbeta det hela, ja då tog läraren den tiden! Hela känslan i den klassen var så mycket gemytligare och trevligare och inget barn mobbades utan alla hjälptes åt istället!

En välputsad yta betyder ingen ting, det kan finnas saker under ytan som ingen annan ser! Att utgå ifrån att en person med vad som ser ut som bra föräldrar och många vänner är lycklig är ett farligt misstag att göra!

jag tror inte en välutbildad rektor som jobbat och brinner för arbete mot mobbing vet mindre än dig i den frågan faktiskt.
Dessutom tror jag att mobbade barn o vuxna har den "snuttefilten" att mobbarna skulle må sämre som en slags skydd i själen,för att på ngt sätt väga upp att det faktiskt inte bara är dem som mår dåligt utan de som gör att dem mår dåligt mår ännu sämre....ett psykiskt försvar mot det oförståeliga:hur kan ngn göra mig detta? vad har jag gjort för att inte vara värd att bli vän med.!

Det beror på hur du definerar "snäll". Definerar du det på samam sätt som du definerar "lydig" och väluppfostrad" lurar du nog bara dig själv.

Och hur menar du egentligen? Att förr var mobbare trasiga själar från taskiga förhållanden, men nu är de bara elaka helt enkelt? Eller?

Du tror inte att det helt enkelt är så att olika faktorer leder till mobbning? Och att de katalyserars hos vissa personer av olika anledningar? Och att det är genom att förstå anledningarna, oavsett om det är t ex trasig hemmiljö, maktstrukturer i klassen, dålig självkänsla, bokstavsdiagnos eller varför inte för högra krav från omgivningen som får barn att ta ut sina känslor på andra? Förstår du inte att det är att göra det alldeles för enkelt för sig att bara kategorisera mobbare som "elaka", utan att ta sig in till de underliggande orsakerna och stävja där som man verkligen kan stoppa mobbning. Annars skrapar man bara på ytan...

visst du har en poäng,men det jag vet är att det tar TID att komma till botten med ett sådant problem hos mobbare och faktum är att den tiden har inte den mobbade

jag tror inte en välutbildad rektor som jobbat och brinner för arbete mot mobbing vet mindre än dig i den frågan faktiskt.
Dessutom tror jag att mobbade barn o vuxna har den "snuttefilten" att mobbarna skulle må sämre som en slags skydd i själen,för att på ngt sätt väga upp att det faktiskt inte bara är dem som mår dåligt utan de som gör att dem mår dåligt mår ännu sämre....ett psykiskt försvar mot det oförståeliga:hur kan ngn göra mig detta? vad har jag gjort för att inte vara värd att bli vän med.!
Detta står jag för att jag faktiskt tror på!!!

Men om man inte arbetar med strategier för att stävja all mobbning skrapar man ju bara på ytan? Om man verkligen ska gå till botten med ett mobbningproblem måste man ju offra tid och resurser. Självklart direkta åtgärder för att hjälpa här och nu också, men defintivt avsätta resurser för att gå till botten med problemet. Ett typiskt exempel på hur man "skrapar på ytan" är när man hel enkelt bara flyttar på det mobbade barnet. Maktstrukturerna eller vilka problemen nu är som utlöste mobbningen finns ju då fortfarande kvar och hittar nya kanaler... Förstår du?

Man måste jobba grundligt och gå till botten med mobbning för att få varaktiga resultat! Sen struntar jag i hur många rektorer du känner, högutbildade eller ej, som ev skulle säga motsatsen (vilket jag iofs inte tycker din exempelrektor verkar göra - det är nog bara du som förvränger alt. missförstår).  För tycker man att mobbning är ett ytligt problem som enbart består av elaka barn - då har man problem.

Att mobbade har åsikten att mobbarna mår ännu sämre som snuttefilt kan säkert stämma i en del fall. Menofta ligger det en sanning i det också. Det är inte ofta en person som systematiskt ägnar sig åt att trycka ner andra och ställa till elände mår bra. Men sen kan man må dåligt på olika sätt, i olika grader och av olika anledningar, som inte går att jämföra. men att helt enkelt sätta en "elak" -stämpel på vissa utan att fundra vidare - det tror jag är att bita sig själv i ar-let ren utsagt. Man kommer ingen vart med det. Det löser ingenting och är direkt felaktigt. Ingen föds elak och illvillig bara sådär, det är något jag defintivt tror på och står för.

Sen vill jag gärna veta hur du vill applicera aga mot mobbning. Det skulle vara intressant.