Aga?

Om min treårige son, som är ganska vild, gör något riktigt farligt eller helt galet, då tar jag honom först och främst ifrån situationen. Behövs det använder jag min styrka, men inte i onödan och inte för att det ska göra ont, utan helt enkelt för att lyfta undan honom från det som händer. Sedan tar jag honom i knät, eller sätter honom på ett sätt så han kan se mig in i ögonen (upp på diskbänken funkar bra i riktigt arga situationer) och så pratar vi om vad som hände. Det räcker med att jag har en liten, liten skärpa i rösten för att han ska inse att det är allvar. Det räcker. Inget straff än så länge, förutom konsekvensen att en enligt honom rolig situation avbryts eller försvinner. Om han t ex sitter i TV soffan och sparkar syrran, ja, då får han gå därifrån, det blir ingen mer TV och man får hitta på något annat. Vi "gör" också förlåt, han får säga förlåt och i viss mån ordna upp situationen, och jag brukar säga förlåt för att jag blev arg och lyfte undan.
Behövs inga daskar, slag eller nyp. Han gör sällan eller ladrig om samma dumma sak igen. Och gångerna jag behöver bli arg blir färre och färre...

I Sverige hade vi lagar om att aga var helt OK, både barn, hustru och tjänstefolk skull tuktas i lagom dos. Husagan avskaffades helt 1920 och föräldrar hade rätt att aga sina barn ända fram till 1966. Men först 1979 kom ett uttryckligt förbud mot barnaga. I många länder. även i västvärlden är det fortfarande lagligt att aga, och i vissa förespråkas det t o m. Galet, galet!

Sanningens väg skrev 2009-09-06 12:19:32 följande:

Ställde bara en fråga. Tycker det hör till tråden i allra högsta grad, så jag anser du bör svara fullt ut på frågan. Verkar som om nåt inte stämmer. Tyckte först du verkade väldigt klok.

Jag vet att det totala agaförbudet i Sverige är ungt, men vi har iaf visat att vi kan uppdatera oss.

Sanningens väg skrev 2009-09-06 12:19:32 följande:

Ts är tydligen muslim, så det gör saken ännu mer relavant. Han/hon kommer iaf från ett land där islam dominerar o där muslimska lagar finns.

Japp.
Trots vissa bakåtsträvare och oförstående människor så tycker de flesta i Sverige idag att aga är fundamentalt fel. Det är bra.

De flesta skulle inte slå barnen trots att det var tillåtet, men oförstående kommer alltid finnas, så därför behövs lagar.

Det bästa sättet att fostra ett barn till att vara respekterande är att umgås med barnet. Just nu finns det en problematik med "deattachment". Med det innebär att många föräldrar lämnar barnet tidigt på dagis, låter barnen få sysselsätta sig själva med leksaker osv upp till den nivå att barnet inte kommunicerar tillräckligt med vuxna. Hur kan man föra sig "fint" om man blir fostrad av sina kompisar? Hur kan man veta vad som är viktigt och mindre viktigt då?

Vi behöver umgås mer! Vi behöver inse att mänsklighet är inget som serverars genom andra ska umgås med våra barn. Det bästa som finns är att helt enkelt bara vara och göra saker ihop med sitt barn! Barn lär sig genom hur man själv beter sig. De behöver den referensramen!

Men att lämna barn på förskola tidigt beror på att man måste. På förskolan jobbar man mycket med respekt. Mer än de flesta gör hemma.

grön banan skrev 2009-09-06 14:04:58 följande:

Just den tanken att man" måste"är egentlig allvarligt fel dvs. om man nu tänker i ett större perspektiv. I ett större perspektiv har vi minskat och glömt bort värdet i att umgås i flera generationer. I förskolan och i skolan jobbar man mycket med respekt men sättet är inte lika slagkraftig om man som barn får möjlighet att umgås med flera generationer och att barnen inte klungas ihop så att vi fröknar inte har tid att tillrättavisa socialt felaktiga situationer. Vi måste tänka efter mer om det här. Jag tror inte att det här kommer att fungera.

Självklart är ekonomin en stor faktor men när vi tänker på hur mycket ett barn kostar på dagis för samhället och vad man får i vårdnadsbidrag borde egentligen politikerna kanske höja och satsa mer på den idén. Kanske föräldralön i kombination med att man lever sparsammare borde kanske diskuteras.