Jag står inte ut med min man längre. Vi har helt växt ifrån varandra. Jag har hög utbildning (doktorsgrad) ett välbetalt och utvecklande arbete där jag gör karriär. Jag är bildad och intelligent.
Han hoppade av sin utbildning, har ett vanligt jobb och är inte intresserad av annat än vardagliga saker som fotboll och husrenoveringar. Jag vill diskutera filosofi och politik. Men får bara puckade svar.
Jag vet inte vad jag ska göra? Någon som varit i samma situation?
Jag är vän med flera doktorer-inte sitter de o snöar in hemma vid köksbordet i diskussioner om politik o fiolsofi. En av dem har 5,snart 6 barn och har insett DET är livet förutom sin gedigna utbilding och karriär... Hon sitter inte på höga hästar och skrävlar om hur bra hon är och hennes make är lagerarbetare.
Det är ett tecken på omognad och ung ålder då man fort ej insett vad livet går ut på att tro "djupa diskussioner " med sin make är det livet ska handla om.
Visst.diskutera är intressant men att göra en så stor affär av det -ursäkta men jag blir full i skratt.
Ingen av de professorer jag umgås med håller på så. De är helt vanliga normala människor som pratar om vardagliga ting och jag har faktiskt aldrig hört dem leda in diskussionerna på filosofi ocg politik...de pratar hellre om barn,barnbarn,senaste resan,en god bok de läst eller andra intressen de har.
Det finns många oerhört intelligenta och kloka samt allmänbildade människor utan utbildning. Det är löjligt påstår outbildande människor är "dumma"-så är inte fallet.
Jag själv har många högskolepoäng men tycker verkligen inte jag är förmer än andra ...tycker heller inte mitt yrke är status, fastän många andra tycker det.
Nä TS-var dig själv och slappna av..
Kära vänner.
Låt oss sansa diskussionen lite.
En del här tycks tro att intelligens har med utbildningen eller yrke att göra. Min erfarenhet är att det inte stämmer. Man blir faktiskt inte smartare av att gå en lång utbildning.
Jag kan bli så trött på folk som sitter och rabblar något de pluggat och sedan när man frågar vad de själva tycker, sitter de som fågelholkar. Universiteten lär ut massor av ämnen - tyvärr är inte självständigt tänkande något av dessa.
Att tänka och reflektera får man lära sig själv. Och då spelar det ingen roll om man har blå byxor eller vit skjorta.
Däremot måste man vilja lära sig nytt. Man måste fortsätta vara nyfiken. Den dag man tror att man vet allt och kan allt ? då flyttar dumheten in mellan öronen.
Anonym (Akademiker) skrev 2009-09-18 09:44:23 följande:
Hehe,,,,
Tränar analtysikt tänkande.
Jag är inte högutvildad. Var frisör och sedan ramlade in på ekenomi och gått viare.
Min man är väldigt lärd och utbildad. Han är ingengör.
Han är Smart och allmännbildad.
I vår familj är det jag som är den analytiska och framför allt statisktisk tänkande personen i vår familj. Han kommer till mig och frågar saker som jag tycker han borde kunna med sina höga utbildningar. Som för mig är urenkla.
Så utbildning jämnfört med Erfarenhet kan man disutera i oändlighet.
Tyvärr så tror jag alla är bra på sina bitar och intressen.
Jag tillexempel är urkass på skriva och stava men en jäkel på matte ekenomi och allt med stattegi.
Gubben är tvärtom..
Bara ett exempel.... 
Han låter iaf MYCKET roligare än dig måste jag säga, stackars han som inte inser det och måste stå ut med en så tråkig fru som vill diskutera politik hela dagarna . Bara för att du har en högre utbidning betyder inte att du är smartare på något som helst sett.
Anonym (blä) skrev 2009-09-18 11:53:36 följande:
Oj, jag måste nog göra slut med min kille nu när jag börjar doktorera. Han kommer ju inte att hänga med i mina intellektuella diskussioner...
jag tror det tom är farligt för dig ha en trögskalle där hemma. Vad vet du om hans dumhet smittar?
Det får vi verkligen hoppas att det inte gör. Jag har inte råd att doktorera på mer än 4 år. Iofs har jag märkt redan när jag tog min masters-examen att det han sa mest lät som grymtningar i mina öron, tror du det kommer bli värre? Kanske måste jag bygga en koja åt honom i skogen utanför där vi bor. Mycket att tänka på...