• Anonym (karriärskvinna)

    Min man är så trög!

    Jag står inte ut med min man längre. Vi har helt växt ifrån varandra. Jag har hög utbildning (doktorsgrad) ett välbetalt och utvecklande arbete där jag gör karriär. Jag är bildad och intelligent.

    Han hoppade av sin utbildning, har ett vanligt jobb och är inte intresserad av annat än vardagliga saker som fotboll och husrenoveringar. Jag vill diskutera filosofi och politik. Men får bara puckade svar.

    Jag vet inte vad jag ska göra? Någon som varit i samma situation?

  • Svar på tråden Min man är så trög!
  • Anonym (2)

    Statistiskt sett brukar inte förhållanden hålla där kvinnan är högutbildad och mannen inte är det. Tvärtom brukar fungera väldigt bra dock.

  • Anonym

    Anonym (an) skrev 2009-09-16 18:15:17 följande:


    Jag skulle ha svårt att vara tillsammans med någon som inte studerar eller på annat sätt tar till sig nya ting (lärare fungerar bra tex). Någon som utvecklades på andra sätt men inte genom jobbet? Nej då hade jag nog inte varit intresserad om den inte ville byta. Varför? För att jag vill ha någon som gillar utmaningar.
    Man kan få utmaningar av andra saker än jobbet dock.
  • WZZ

    Möjligen dags att gå vidare?

    Jag hade själv aldrig klarat att leva i en sådan situation. Man behöver intellektuella utmaningar i sitt förhållande, annars kan man ju leva själv.

    Antar att det är olika för alla, men så är det iaf för mig.

  • Anonym (Uppblåst?)

    Jag har varit med om det. Gjorde min "lilla klassresa" och under de åren växte jag enormt som människa. Min sambo och fadern till vårat barn var outbildad och dessutom fruktansvärt anti allt vad utbildning heter, och mycket bakåtsträvande. Saknade det intellektuella utbytet redan innan jag började utbilda mig, men så småningom blev det helt outhärdligt att inte kunna ha en vettig diskussion med människan. Tillslut lämnade jag honom.

    Jag är en väldigt jordnära människa, och är från arbetsklassen, även om jag är högutbildad. Den högre societeten passar inte mig, men jag vill omge mig med människor med intelligens och ambition. Människor som strävar framåt, som möter livet med nyfikenhet. En man som enbart släpat sig igenom gymnasiet för att han blev tvingad av föräldrarna, och jobbar år efter år på något trist jobb bara för pengarna, aldrig har läst en bok, och inte är intresserad av något djupare än fotboll kommer aldrig att kunna intressera mig. Vad finns då att bli intresserad av..? Ett vackert skal utan innehåll, kanske. Håller inte i längden.

  • Anonym

    läser på högskolan nu men är det så här full i skit man blir när man får en högre utbildning så blir det ju inte kul. skärp dig TS och inse att du är en vanlig människa och inte mer märkvärdig än någon annan.

  • pussgurkan86

    så är man trög för att man inte har gått på högskolan och har ett vanligt jobb??

    älskar du honom så borde inte det spela någon roll.

  • FOA
    pussgurkan86 skrev 2009-09-16 19:44:50 följande:
    älskar du honom så borde inte det spela någon roll.
    Det är väl troligtvis det hon inte gör längre för då skulle respekten finnas där...
  • Anonym

    Byt karl om han är för vanlig för dig då! Bara för att du är "smart" och han hatar politik är han juh inte trög för det!

    Skilj dig, man får göra det i Sverige!!!!

  • Anonym (Akademiker oxå)

    Anonym (Akademiker) skrev 2009-09-16 17:24:54 följande:


    Det där låter som min fru.Vi träffades på universitetet och hade samma framtidsplaner. Men sedan gick allt snett. Jag fortsatte studera, läste klart min utbildning och fick ett fint jobb. Min fru hoppade av och har ströjobbat sedan dess. Deltid oftast.Idag håller hon mest på och chattar eller byter grejor på Tradera. Hon lagar nästan aldrig mat och orkar knappt ta på sig en riktig kjol eller klänning. Fick hon bestämma skulle hon gå runt i "mysbyxor" även på stan. Hon är inte intresserad av några intellektuella diskussioner alls. Läser ingenting utom möjligen veckotidningar eller chic-lit. Hon gillar såpor om de inte är för sent på kvällen. Dessutom har hon säkert gått upp tio kilo och väger snart över 70 kilo!Nej, det här var inte vad jag drömde om eller vi planerade.
    Ha haa! Misstänker att du skojar till det lite..

    Till TS! Jag lever i en liknande situation. Jag är också akademiker - har dock ingen doktorsgrad utan endast ett par magister i bagaget. Jag älskar filosofi, politik, litteratur, psykologi etc och gillar att analysera och diskutera ...min kära make är min raka motsats. Han är totalt ointresserad av ovanstående och de få gånger han vill diskutera överhuvudtaget handlar det oftast om husrenoveringar, semesterplaner eller så vill han återberätta ett särskilt fyndigt avsnitt av Family guy. Skillnaden i vårt förhållande jämfört med ditt TS är att vi alltid har haft det så här- vi träffades under dessa premisser och har därför aldrig haft problem. Jag sköter mitt diskuterande med vänner och med min man myser jag, har vansinnigt mycket sex och deltar i husrenoveringsplaner och barnuppfostran. Mitt råd till dig är att hitta andra människor som är likasinnade som kan stimulera dig
  • Anonym (Dr SJL)
    lovemyboys skrev 2009-09-16 17:28:07 följande:
    Om jag läst att min man skrev så om mej, hade han,oavsett utbildning å välbetalt jobb,inte vart värd mej....men alla är vi olika!! Vilket är en JÄKLA tur!!   Man kan ju även se det såhär...IDAG har du 10 kilo mer att älska......
    10 kilo mer att älska... jag avskyr verkligen såna klichéer. En sådan stor viktuppgång är aldrig hälsosam, såvida tjejen inte var totalt underviktig förut. Jag antar att hon var normalviktig, eftersom mannen har lagt märke till uppgången.
    Stora viktförändringar, både uppåt och neråt, är sällan isolerade företeelser. De är ofta symptom på andra problem - säkert känner tjejen på sig att hon inte längre duger för sin man, kanske lider hon av låg självkänsla, känner sig ensam eller är uttråkad av sitt liv. Vem vet? En sak är dock säker: en sådan viktuppgång ska man INTE avfärda!
Svar på tråden Min man är så trög!